Internetprotokoll

Internetprotokoll, ofta förkortat IP, är de kommunikationsprotokoll (det vill säga en regelsamling) som används för överföring av information i datornätverket Internet. Ibland används istället termen TCP/IP, där man också nämner IP-protokollet Transmission control protocol, som utnyttjas för en stor del av IP-tillämpningarna, såsom för e-post (smtp) och webben (http). Protokollen utvecklas i allmänhet genom RFC-proceduren.

Vid användning av IP överförs små paket med information, och med uppgift om avsändar- och mottagaradress i form av IP-adress. IP-adresser skrivs som sifferföljder avgränsade med punkter, till exempel "66.230.200.100". Informationen kan överföras via flera alternativa vägar inom nätverket. Internetprotokollet garanterar inte att informationen kommer fram till mottagaren, utan ansvaret för detta ligger på det aktuella protokollet i transportskiktet eller applikationsskiktet. Ett lokalt nätverk avgränsas av en nätverksmask som anger om transporten är lokal eller ej. Om mottagaren ligger utanför det lokala adressegmentet krävs att transporten sker med en så kallad Level-3-router.

Den versionen av IP som nu är i allmänt bruk heter IPv4 (Internet Protocol Version 4). Nästa version, som började att utvecklas 1991 av Internet Engineering Task Force (IETF) och som är i bruk parallellt med IPv4 i delar av Internet, heter IPv6 (Internet Protocol Version 6). Specifikationen var klar 1997 och lanserades i juli 2004, då ICANN lade in IPv6-poster i sina DNS-datorer för .jp (Japan) och .kr (Korea).

Det nya protokollet är kompatibelt med det äldre, och de kan därmed fungera tillsammans. Den viktigaste skillnaden mellan protokollen är att IPv6 har större adressdel. Adressens längd ökar från 32 till 128 bitar, vilket anses vara tillräckligt för alla nätverk och datorer i framtiden. Det har också bland annat klarare regler om kvalitetsstyrning för hantering av realtidsöverföring av ljud och bild. De två protokollen kommer att fungera parallellt under lång tid.

Se även

• IP-adress
• DNS