Irene Rosenfeld

Från Wikipedia
Irene Rosenfeld
Irene Rosenfeld
FödelsenamnIrene Blecker
Född3 maj 1953 (71 år)
Westbury, New York, USA
FarSeymour Blecker
MorJoan Blecker
NationalitetUSA
Titelchief executive officer (CEO)
UtbildningCornell University
Ledare förStyrelseordförande och koncernchef, Mondelēz International

Irene Blecker Rosenfeld, född 3 maj 1953 i Westbury i New York, är en amerikansk företagsledare, ordförande och verkställande direktör (CEO) av Mondelēz International. Hon har varit verksam inom livsmedels- och dryckesindustrin i cirka 30 år.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Rosenfeld föddes i en judisk familj och är dotter till Seymour och Joan Blecker. Hennes fars föräldrar var rumänska judar och hennes mors morföräldrar var tyska judar. Hon gjorde sin skolgång i W. Tresper Clarke High School i Westbury, New York.[1] [2] Hon har sedan avlagt magisterexamen i företagsekonomi och kandidatexamen i psykologi vid Cornell University, där hon senare också disputerade för en doktorsexamen i marknadsföring och statistik.[3]

Sin första anställning hade Rosenfeld på reklambyrån Dancer Fitzgerald Sample i New York, och därefter arbetade hon för General Foods med konsumentundersökningar.[4]

År 2004 utsågs Rosenfeld till ordförande och VD för Frito-Lay, en division av Pepsi Cola, där hon var ansvarig för produktlansering. I juni 2006 blev hon VD för Kraft Foods, som övertog General Foods. Bland hennes många framgångsrika uppdrag på Kraft Foods finns ledningen av omstruktureringen och vändningen av företagets nyckelverksamheter i USA, Kanada och Moskva, och hon utsågs till ordförande i Altria Group mars 2007 efter gruppens avknoppning från Kraft Foods.

Hon är också aktiv i ett antal industri- och samhällsorganisationer, bland annat Economic Club of Chicago. Därtill sitter hon i styrelsen för Grocery Manufacturers Association och för Cornell University, samt i styrelsen för Consumer Goods Forum.[5]

Kontrovers[redigera | redigera wikitext]

Under den amerikanska presidentvalskampanjen 2016, kritiserades Mondelēz och Rosenfeld av den republikanske kandidaten Donald Trump [6] och de demokratiska kandidaterna Hillary Clinton [7] och Bernie Sanders [8] för outsourcing av cirka 600 amerikanska jobb från Chicago till Salinas, Mexiko, vilket föranledde Oreobojkotten.[9] Arbetardemonstrationer har också skett vid olika evenemang där Rosenfeld har deltagit och även utanför hennes eget hem.[10]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

År 2008 placerades Rosenfeld på sjätte på The Wall Street Journals "50 kvinnor att beakta"-lista. [11] Hon har också varit noterad flera gånger som en av de 100 mäktigaste kvinnorna i världen av tidskriften Forbes.[12] År 2014 var hon rankad på 15:e plats precis bakom Oprah Winfrey.[13]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Login". Timesonline.co.uk.
  2. ^ Sandro Rosell. "Jewish Voice". Jewishvoiceny.com. Hämtad 2017-02-26.
  3. ^ "Executive profile: Irene B. Rosenfeld". Businessweek. Hämtad 1 mars 2013.
  4. ^ Alexandra Zendrian (October 25, 2010). "Next Week's Guest: Irene Rosenfeld". Forbes.com.
  5. ^ "History of The Consumer Goods Forum". Theconsumergoodsforum.com.
  6. ^ Goldman, David (2016-03-11). "Donald Trump and Hillary Clinton are angry about Oreos - Mar. 11, 2016". Money.cnn.com. Hämtad 2017-02-26.
  7. ^ "Hillary Clinton Targets Certain Companies in Critique of Corporate America". WSJ. Hämtad 2016-03-04.
  8. ^ Dellimore, Craig (2016-03-02). "Sanders Camp Blasts Nabisco Plan To Move Hundreds Of Jobs To Mexico « CBS Chicago". Chicago.cbslocal.com. Hämtad 2017-02-26.
  9. ^ Tribune, Chicago. "Chicago activist begins Oreo boycott to protest Mondelez layoff plans". Hämtad 2016-06-24.
  10. ^ "Nabisco workers protest outside CEO's suburban home - Story | WFLD". Fox32chicago.com. Hämtad 2017-02-26.
  11. ^ "The Wall Street Journal 50 Women to Watch in 2008 - WSJ". WSJ. 11 november 2008.
  12. ^ "World's Most Powerful Women List 2010". Forbes.com.
  13. ^ "The world's 100 most powerful women". Forbes.com. Hämtad 24 augusti 2011.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]