Islandsknipa
| IslandsKnipa Status i världen: Livskraftig (lc) | |
 Islandsknipa | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Andfåglar Anseriformes |
| Familj | Egentliga andfåglar Anatidae |
| Underfamilj | Merginae |
| Släkte | Knipor Bucephala |
| Art | Islandsknipa B. islandica |
| Vetenskapligt namn | |
| § Bucephala islandica | |
| Auktor | Gemlin, 1789 |
 | |
Islandsknipa (Bucephala islandica) är en art i familjen egentliga andfåglar som lever i subarktiska regioner som Nordamerika, Kanada, södra Grönland och Island.
Utseende
Adulta individer påminner mycket om adult om den närbesläktade knipan och kan vara svår att särskilja. Adulta hanar har mörkt huvud med ett blålila skimmer och ett vitt halvmåneformat parti på sidan av huvudet framför ögat, och som går ovanför ögat. Ryggen är svartare än hos knipa och den har en kortare näbb. Huvudformen skiljer sig också hos både hona och hane oi förhållande till knip då högsta punkten på hjässan hos islandsknipan ligger längre fram vilket hos honan ger en rundare huvudform. Adult hona hos islandsknipa har mer gult på näbben.[1]
Utbredning och biotop
Islandsknipans .förekommer i subarktiska regioner och dess häckningsbiotop är sjöar och dammar i skogsmark, främst i nordvästra Nordamerika, men även lokalt i östra Kanada, på Grönland och på Island. På Island är den en vanlig häckfågel i Mývatn på norra delen av ön. Islandsknipan är en flyttfågel och merparten övervintrar i skyddade havsområden, ofta utefter kusten, eller i isfria inlandsvatten. Den är en mycket sällsynt gäst i Västeuropa och södra Nordamerika.[2][1]
Ekologi
Denna dykand födosöker under vatten. De lever av vattenlevande insekter, kräftdjur och sjövegetation. De häckar i håligheter i träd, men även i jordhålor och andra skyddade platser på marken. Islandsknipa tenderar att inte dela habitat med den mycket vanligare knipan.
Referenser
Noter
- ^ [a b] Svensson et al. (2009)
- ^ Cooper Ornithological Society: Minutes of Cooper Club Meetings. Condor 18(1): 38-40. PDF fulltext
Källor
- Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 42-43. ISBN 978-91-7424-039-9