Järnspat

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Järnspat
SideriteBresil2.jpg
Järnspat
KategoriKarbonatmineral
Dana klassificering14.01.01.03
Strunz klassificering05.AB.05
Kemisk formelFeCO3
FärgGulvit, gul, grå eller brun
KristallsystemTrigonala
SpaltningFullkomlig utefter romboederytorna
BrottOjämnt till mussligt
HållbarhetSprött
Hårdhet (Mohs)4–4,5
GlansGlas till pärlemor
Ljusbrytningnω=1,875 nε=1,633
Dubbelbrytningδ=0,242
Optisk karaktärEnaxlig negativ
StreckfärgVit till gul
Specifik vikt3,7 – 3,9
SmältpunktSönderdelas
LöslighetBrusar i varm saltsyralösning
Referenser[1] [2]

Järnspat eller siderit, FeCO3, är ett karbonatmineral som innehåller järn, och är ett av de viktigaste järnmalmsmineralen.

Järnspatstenen är en grov- eller finkornig hopgyttring av järnspat med gulvit, grå eller gulbrun färg, som i luft vanligen blir brun eller svart. I rent tillstånd består järnspaten av järnkarbonat med 48,2 % järn, men den innehåller oftast dessutom mangan, kalcium och magnesium som substituerar järn. Densiteten är 3,7–3,9 g/cm3 och hårdheten enligt Mohs cirka 4. Kristallformen är densamma som för kalcit.

I rent ovittrat tillstånd är mineralet färglöst, men ombildas lätt till hydrat, varvid det färgas brunt och efter hand övergår till brunjärnsten (limonit).

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Primärt bildas järnspat under reducerande villkor (närvaro av organiskt material) i havssediment i grunda vikar. Sådan sideritmalm består av långsmala korn (ooliter) som är hopsintrade.

I form av kristaller förekommer järnspat ofta i malmgångar, ofta tillsammans med kryolit som vid Ivigtut på västra Grönland. Den bildar där också aggregat av druv- eller njurform, sfärosiderit. Ibland är den förorenad av lera, lerig sfärosiderit eller lerig siderit, som ofta förekommer i stenkols- eller brunkolsformationer. Ibland är den svart av inblandat kol och kallas då koljärnsten eller blackband.

Där järnspat förekommer i mängd (t.ex. Steiermark, Österrike och Midlands, England) är den en betydande järnmalm. Den är värdefull genom att den ofta är fri från svavel och fosfor. I Skandinavien är förekomsten av egentlig järnspat obetydlig men i ett NV–SÖ stråk i Skåne, bland annat genom Fyledalen, finns siderit med stor mäktighet men med låg koncetration.[3]

Facettslipad siderit

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Meyers varulexikon, Forum , 1952

Erich Spicar, Mineral och bergarter, ICA Bokförlag, 1995, ISBN 91-534-1385-7

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ siderit på mindat.org[1]
  2. ^ sideritdata enligt rruff-handbook [2]
  3. ^ Nils H Magnusson 1973, Malm i Sverige 1, ISBN 91-20-05545-5 sid 298–300