Kryolit

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Kryolit
816- Ivigtut - cryolite.jpg
Kryolit från Ivigtut, Grönland.
KategoriHalidmineral
Dana klassificering11.6.1.1
Strunz klassificering03.CB.15
Kemisk formelNa3AlF6
FärgVit, ibland brunaktig/rödaktig
FörekomstsättVanligen massiv, grovt granulär
KristallsystemMonoklina
TvillingbildningVanliga
SpaltningIngen observerad
BrottOjämnt
HållbarhetSkör
Hårdhet (Mohs)2,5–3
GlansGlasglans
Ljusbrytningnα=1,339
nβ=1,339
nγ=1,340
Dubbelbrytningδ=0,001
Optisk karaktärTvåaxligt negativ
TransparensTransparent till genomskinlig
FluorescensVid uppvärmning
StreckfärgVit
Specifik vikt2,95–3,0
Smältpunkt1012°C
TyplokalIvittuut Grönland
Referenser[1] [2]

Kryolit är ett mineral med formeln Na3AlF6, sammansatt av natrium (32,9 %), aluminium (12,8 %) och fluor (54,3%), som framför allt har använts som hjälpämne vid framställning av aluminium.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Kryolit är vanligen vit, halvt genomskinlig men ibland är färgen rödaktig, brunaktig eller nästan svart. Namnet kommer av att mineralet nedsänkt i vatten har ett isliknande utseende. Jämför dess brytningsindex med vattnets n=1,333 och isens (@ 0 °C) nω=1,3091 nε=1,3105. I tunna splitter smälter kryoliten i lågan av ett stearinljus.

Kryoliten kristalliserar monoklint, nästan i kubform. Vid 560 °C övergår kryoliten från monoklina till kubiska kristallsystemet vilket kan användas som en geologisk termometer.

Kryolit 3D-modell

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Kryolit förekommer från nästan ren kryolit till sammankittade med järnspat och kvarts och andra mineral såsom blyglans, zinkblände, svavel- och kopparkis. Järnspaten förekommer, som den huvudsakliga föroreningen, i mängder upp till 20 %. Dessutom förekommer i förorenad kryolit mindre mängder av ett stort antal andra mineral, av vilka många ej påträffats på andra ställen än tillsammans med eller i närheten av kryolitförekomster.

Den förnämsta fyndorten är IvigtutGrönland, där kryolitet utgör en massa med oregelbunden begränsning och där brytning förekommit sedan mitten av 1800-talet i dagbrott. Gruvan lades ned 1987.

I mindre mängder finns den även i Colorado, USA och i Ural.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Kryolit fick sin första praktiska användning då professor Julius Thomsen år 1852 påvisade att den kunde användas för tillverkning av soda[3] och under 1800-talet var detta den huvudsakliga användningen.

Senare har ren kryolit brukats som elektrolyt vid tillverkning av aluminium. Numera framställs elektrolyten syntetiskt. Vidare kan kryolit användas vid emaljering av järnvaror, framställning av mjölkglas samt insektdödande växtskyddsmedel.

Toxicitet[redigera | redigera wikitext]

Osteofluoros är en benmassesjukdom som orsakas av överintag av fluorider. Den upptäcktes först hos personer som arbetade med kryolitkrossning och -raffinering.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Meyers varulexikon, Forum, 1952

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ kryolit hos Mindat.org
  2. ^ om kryolit på Handbook of mineralogy
  3. ^ Thomsen, Hans Peter Jörgen Julius i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1919)
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia