Jacob Ekerman
| Jacob Ekerman | |
| Född | oktober 1713[1] Västra Eneby församling[1], Sverige |
|---|---|
| Död | 22 september 1778[1] Jönköping[1], Sverige |
| Medborgare i | Sverige[1] |
| Utbildad vid | Uppsala universitet[1]  |
| Sysselsättning | Präst[1] |
| Befattning | |
| Kyrkoherde, Jönköpings Kristina församling (1766–1778)[1] Kontraktsprost, Tveta kontrakt (1769–1778)[1] | |
| Föräldrar | Paulus Ekerman[1] |
| Släktingar | Petrus Ekerman (syskon) |
| Utmärkelser | |
| Prost (1766)[1] | |
| Redigera Wikidata | |
Jacob Ekerman född i oktober 1713 i Västra Eneby församling, Östergötlands län, död 22 september 1778 i Jönköping, Jönköpings län, var en svensk präst.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Jacob Ekerman föddes 1713 i Västra Eneby församling. Han var son till kyrkoherden Paulus Ekerman och Maria Löfgren. Ekerman studerade i Linköping och blev 1731 student vid Uppsala universitet. Han disputerade 1741 (de sinioribus Isrëlis, Pres. A. Boberg) och 1743 (de eloqentia latina Graecae discipula, Pres. P. Ekerman). Han avlade magisterexamen 1743 och blev hovpräst hos riksrådet greve Axel Löwen 1746. År 1747 blev han extra ordinarie hovpredikant, ordinarie hovpredikant 1752 och kyrkoherde i Jönköpings Kristina församling 1766. Han blev 1766 prost och 1769 kontraktsprost i Tveta kontrakt. Ekerman provpredikade till domprost tjänsten i Växjö församling 1769, utnämndes till teologie doktor 1772 och var preses vid prästmötet 1773. Han avled 1778 i Jönköping.
Familj[redigera | redigera wikitext]
Ekerman gifte sig 2 januari 1767 med Catharina Oxelgren (1740–1810). Hon var dotter till kyrkoherden Magnus Oxelgren i Skärstads församling.[2]
Bibliografi[redigera | redigera wikitext]
- Dissertatio theologica synodalis de angelis, Växjö 1773.[2]
- Svea lands djupa sorg och skyldiga gråt över konung Friedrich I högst beklagelige frånfälle, föreställt på klagodagen 1751 d. 2 juli för kongel. hov- och riddarhusförsamlingen, Stockholm.[2]
- Trones tal till Gud, då probst och kyrkoh. M. Petrus Enevald i Vists k. i östergötl. till sitt vilorum beledsagades den 15 maj 1767. Link.[2]