Petrus Ekerman

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Petrus Ekerman, född 1696 i Vadstena, död 1 oktober 1783 i Uppsala, var en svensk universitetslärare.

Ekerman blev filosofie magister i Uppsala 1722, docent i filosofi 1727 och adjunkt 1728.[1] Han var eloquentiæ et poëseos professor (professor i vältalighet och poetik) i Uppsala 1737-1779.

Ekerman är än i dag omtalad för sitt överutnyttjande av den tidens utbildningsordning, att det var professorn som författade en students magisteravhandling, varefter studenten hade att försvara den. Professorn hade rätt att, som en del i sina löneinkomster, uppbära arvode för ett sådant författarskap. Ekerman satte detta i affärsmässigt system och författade mot betalning över 600 avhandlingar. För detta blev han kritiserad av sina kolleger. Hans agerande gjorde att han fick en ansenlig förmögenhet och kunde finansiera bygget av det hus som än idag kallas Ekermanska huset, invid domkyrkan och Gustavianum i Uppsala.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Ekerman, Petrus, 1904–1926.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1931

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Johan Eric Fick
Uppsala universitets rektor
Ht 1751
Efterträdare:
Gabriel Mathesius
Företrädare:
Gabriel Mathesius
Inspektor för Österbottniska nationen
1752– senast 1779
Efterträdare:
Torbern Bergman
som inspektor för Finska nationen
Företrädare:
Carl von Linné
Uppsala universitets rektor
Vt 1760
Efterträdare:
Gabriel Mathesius
Företrädare:
Matthias Asp
Inspektor för Östgöta nation
1763–1779
Efterträdare:
Johan Ihre
Företrädare:
Carl von Linné
Uppsala universitets rektor
Vt 1773
Efterträdare:
Christoffer Clewberg