Jagdtiger

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Jagdtiger[1]
Jagdtiger-Aberdeen.00059se8.jpg
Generella egenskaper
TypPansarvärnskanonvagn
Besättning6
Längd10,65 m
Bredd3,63 m
Höjd2,95 m
Vikt70 ton
TillverkareNibelungenwerke
Skydd och beväpning
Skydd25-250mm
Primär beväpning12,8cm PaK44 L/55
Sekundär beväpning2×7,92mm ksp
Mobilitet
MotorMaybach HL 230 P30
700 hk
Växellåda8 framåt, 4 bakåt
Upphängningtorsionsfjädring
Hastighet på väg38 km/h
Hastighet i terräng14,5 km/h
Räckvidd170 km

Panzerjäger Tiger Aufs B (Sd.Kfz. 185 & 186), mer känd som Jagdpanzer VI Jagdtiger, eller bara Jagdtiger, var en tysk pansarvärnskanonvagn byggd på Pz.Kpfw. VI Ausf. B Königstiger "Sdkfz. 182"-chassit konstruerat av Henschel under andra världskriget. Den gjorde bara tjänst under den senare delen av andra världskriget. Fordonet var det tyngsta[2], tyngst beväpnade och bepansrade[3], serietillverkade pansarfordon som användes under andra världskriget om man inte räknar Panzerkampfwagen VIII Maus som hade flera torn och skrov tillverkade.[4] Det hade dock en begränsad hastighet och rörlighet på grund av sin tyngd och drabbades ofta av mekaniska fel.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Efter att produktionen av Pz.Kpfw. VI Ausf. B Königstiger "Sdkfz. 182", eller mer känt som Tiger II, hade påbörjats 1943 inledde tyskarna utvecklingen av en pansarvärnskanonvagn baserad på Tiger II:s chassi. Produktionen av pansarvärnskanonvagnen påbörjades 1944.[3] 150 fordon beställdes[2] men endast 70 till 88 levererades i 3 varianter på grund av allierade bombräder mot fabriken Nibelungenwerke i österrikiska Sankt Valentin och brist på material.[3] Fordonet togs i tjänst 1944 och deltog i Ardenneroffensiven och i försvaret av Tyskland under krigsslutet.[5]

Uppbyggnad och data[redigera | redigera wikitext]

Fordonet konstruerades genom att man byggde en fast överbyggnad kallad kasematt på ett Tiger II-chassi som kanonen monterades i. Jagdtiger tillverkades med två olika upphängningar, en från Henschel och en från Porsche.[3] Fordonet vägde officiellt 70 ton, men lastad med besättning, ammunition och extra stridsutrustning uppgick vikten till så mycket som 76 ton.[3] En stor del av vikten berodde på det tunga pansaret som var 250 mm tjockt på kasemattens framsida.[3] Sidorna och baken av kasematten var 80 mm tjocka. Kasemattens frontpansar hade en svag lutning på 15 grader.[2]

Motorn var en Maybach HL230 dieselmotor på 700 hk. Detta var samma motor som satt i den lättare Jagdpanthern men hade högre bränsleförbrukning och kortare räckvidd då motorn måste gå för full kraft för att driva den tyngre Jagdtigern. Jagdtigern uppnådde en hastighet i terräng på endast 14,5 km/h.[3] Dock fanns det planer på att uppgradera alla HL230-motorer till Maybachs uppgraderade HL234-motor som genom bränsleinsprutning ökade till 800 till 900 hk. Den hade även en kompressor som tillfälligt kunde öka hästkrafterna med 200 till 300.

Fordonet var mekaniskt opålitligt[6] och man misstänkte även att produktionen saboterades av utländska arbetare då metallspån hittades i många oljefilter.[7] Fordonet hade också en hög profil vilket gjorde den lättare att upptäcka för fienden.[6]

Besättningen uppgick till sex man: förare, radiooperatör, vagnsbefäl, skytt och två laddare.[2]

Huvudbeväpningen bestod av en 128 mm Pak 44 eller 88 mm Pak 43 pansarvärnskanon[3] som båda hade en effektiv räckvidd på 4000 meter.[6] På grund av att ammunitionen till 128 mm Pak 44-kanonen var så stor och tung (cirka 50 kg per granat) användes ett system där hylsan med drivladdningen och projektilen förvarades separat tills det var dags att ladda kanonen. Detta brukar kallas 2-dels ammunition.[2] Detta förfarande krävde två laddare[2] och gjorde, tillsammans med det faktum att kanonen måste föras tillbaka till noll graders lutning för hylsan skulle kunna kastas ut efter skott, att eldhastigheten blev låg.[7] Å andra sidan kunde vapnet med lätthet slå ut vilket allierat pansarfordon som helst.[5] Det fanns plats för 38 granater i fordonet (38 hylsor + 38 projektiler). Förutom pansarbrytande projektiler fanns det även spränggranater till vapnet.[2] Kanonen kunde sänkas 7,5 grader, höjas 15 grader och kunde vinklas 10 grader i sidled.[8] Detta gjorde att hela fordonet måste förflyttas för att rikta kanonen i större vinklar i sidled, något som bidrog till mekaniska sammanbrott på grund av påfrestningar på maskineriet.[2]

Varianter[redigera | redigera wikitext]

Panzerjäger Tiger Ausf. B Jagdtiger "Sd.Kfz. 186"

Även kallad Jagdpanzer VI Jagdtiger, Jagdtiger var standard varianten av Jagdtiger. Beväpning på Jagdtiger "Sd.Kfz. 186" bestod av en 128 mm Pak 44 L/55 kanon som var en vidare utveckling av luftvärnskanonen 128 mm Flak 40. Denna kanon kunde penetrera över 250 mm pansar på 500 meter. Jagdpanzer VI Jagdtiger tillverkades i endast 77 exemplar under 1944–1945 och sattes in i strid på västfronten i två tunga pansarvärnsbataljoner. Dess effekt på striderna var minimal.

Panzerjäger Tiger Ausf. B Jagdtiger "Sd.Kfz. 185"

På grund av det låga antalet 128 mm Pak 44 L/55-kanoner byggdes 20 Jagdtiger med 88 mm Pak 43 L/71-kanoner. Dessa fick till och med sin egen beteckning som blev Sonderkraftfahrzeug 185, kort Sd.Kfz. 185. Ett kortare namn som brukar användas är Jagdtiger mit pak 43 eller bara Jagdtiger 88. Det är osäkert om dessa deltog i någon strid.

Panzerjäger Tiger Ausf. B Jagdtiger "Sd.Kfz. 186" Versuchsfahrzeug mit Porsche-Laufwerk

Denna variant av Jagdtiger hade en upphängning konstruerad av Porsche. 10 fordon byggdes med denna upphängning. Upphängningen var designad för att vara billigare och snabbare att bygga. Den klassiska Henschelupphängningen kostade 866 tusen Riksmark och tog 360 arbetstimmar att bygga medan Porsches design kostade 462 tusen Riksmark och bara tog 140 arbetstimmar att bygga. Projektet var lyckat och det är troligt att denna design av upphängning skulle komma att användas på alla framtida Jagdtiger och Tiger II-vagnar. Förutom upphängningen var det ingen skillnad mellan denna variant av Jagdtiger och standard Jagdtiger.[9]

12,8cm Panzerjäger Tiger Ausf. B "design 1 AFK 31 850"

Detta var ett förslag från Krupp den 24 september 1943 under utvecklingen av Jagdtiger (då kallad 12.8cm panzerjäger). Man ville montera en L/70 variant av Pak 44 på Tiger II chassit. Man tänkte då göra detta genom att ha stridsrummet längst bak i vagnen och ha motorn framme bakom växellådan. Detta koncept testades men problem uppkom med att ha motorn framme och projektet kom inte längre. Kanonen skulle använda 2-dels ammunition. Hylsan skulle vara hela 1,13 meter lång.[10]

12,8cm Panzerjäger Tiger Ausf. B "design 1 AFK 31 870"

När design 1 AFK 31 850 misslyckades gick man vidare till design 1 AFK 31 870 som då hade motorn där bak som på en vanlig Tiger II och stridsrummet i mitten. Denna variant började diskuteras den 21 Oktober 1943. 128 mm L/70 kanonen kunde fästas i samma lavett som 128 mm L/55 kanonen och krävde därför minimala modifieringar. Dock ledde denna konfiguration till nya problem. Pipan var så lång att det skapade problem med vagnens framkomlighet under körning och transport, speciellt under tågtransport. Pipan slutade 4,9 meter framför vagnen. Man tänkte lösa detta genom att skjuta in kanonen över motordäcket under transport vilket skulle minska längden med 2,9 meter. Samma funktion fanns på den Svenska Pvkv vagnen Pvkv m/43 som då kunde skjuta in sin kanon bakåt i stridsrummet under transport. För att skydda kanonen skulle extra pansarskydd kunna fällas upp bakom vagnen runt kanonens slutstycke, alternativt att man skulle förlänga kasematten bakåt ovanpå motordäcket. För att ge plats i stridsrummet skulle man använda samma ammunition som L/55 kanonen. Hylsan på denna ammunition var bara 0,9 meter lång. Dock kom projektet inte längre då L/55 kanonen ansågs tillräckligt kraftfull.[10]

Panzerjäger Tiger Ausf. B Jagdtiger mit 12,8cm L/66

Detta var ett projekt av Krupp från November 1944 då man föreslog att förlänga Jagdtigers 128 mm Pak 44 kanon från L/55 till L/66. Detta skulle öket genomslaget på kanonen men skulle lätt till en massa problem utanför strid. Precis som de tidigare L/70 projekten gjorde längden på pipan att det blev problem under körning och transport. Även här tänkte man tänkte lösa detta genom att skjuta in kanonen över motordäcket under transport. Projektet övergavs i januari 1945 eftersom det inte var värt det arbete som krävdes samt att L/55 kanonen ansågs vara tillräcklig. På grund av den långa kanonen som behöver skjutas in och ut mellan strid och transport omklassificerade Wa Prüf 6 (överbefälhavare över tyskt pansar) varianten till tungt artilleri.[9]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Peter Chamberlain, Hilary Doyle (1999). Thomas L. Jentz. red. Encyclopedia of German Tanks Of World War Two (andra). Arms & Armour. ISBN 1-85409-518-8 
  2. ^ [a b c d e f g h] Tiger Tanks at War sid. 90-91, ISBN 9780760331125
  3. ^ [a b c d e f g h] The encyclopedia of weapons of World War II sid. 48, ISBN 1586637622
  4. ^ ”Panzer VIII Maus”. http://www.tanks-encyclopedia.com/ww2-german-prototypes/panzer_maus.php. Läst 19 april 2018. 
  5. ^ [a b] Tiger Tank Battalions in World War II sid. 91, ISBN 9780760330494
  6. ^ [a b c] Artillery: an illustrated history of its impact sid. 295, ISBN 9781851095568
  7. ^ [a b] The Combat History of German Heavy Anti-Tank Unit 653 in World War II sid. 274, ISBN 9780811732420
  8. ^ Artillery of World War II sid. 36, ISBN 0760311722
  9. ^ [a b] ”It’s a Fake – Part 2,5: Jagdtiger”. http://ftr.wot-news.com/2014/01/07/its-a-fake-part-25-jagdtiger/. Läst 19 april 2018. 
  10. ^ [a b] Spielberger, Walter (2007). Heavy Jagdpanzer. sid. 132-133 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]