Hoppa till innehållet

Jarl Hjalmarson

Från Wikipedia
Version från den 27 november 2009 kl. 02.03 av LucienBOT (Diskussion | Bidrag) (robot Lägger till: fr:Jarl Hjalmarson)

Jarl Harald Hjalmarson, född 15 juni 1904 i Helsingborg i Malmöhus län (nu Skåne län), död 26 november 1993Lidingö i Stockholms län, var en svensk politiker och ämbetsman. Han var partiledare för Högerpartiet (nuvarande moderaterna) 1950-1961.

Biografi

Jarl Hjalmarson var son till generalmajor Harald Hjalmarson och Blenda Lindeborg. Han tog jur.kand. 1929, och blev därefter statsminister Arvid Lindmans sekreterare, till dennes ministär upplöstes 1930. Hjalmarson blev då sekreterare och ombudsman i Högerns riksorganisation. År 1937 inträdde han i Köpmännens garantiförening, där han 1941 blev andre direktör. Året därefter blev han vd vid Försäkringsbolagens förhandlingsorganisation.

Hjalmarson var vice ordförande i Högerpartiet från 1944, och ordförande 1950-1961. Under samma år var han högerns gruppledare i Andra kammaren. Han valdes in i andra kammaren som riksdagsledamot för Högerpartiet 1947, och stannade där tills han avgick som partiordförande. I riksdagen deltog han som ledamot av bland annat utrikesutskottet.

Efter att Hjalmarssom lämnade partipolitiken blev han landshövding i Gävleborgs län (1963-1971), och sedan ordförande i Röda korset (1970-1974). Han fortsatte vara humanitärt engagerad efter sin pensionering, bland annat som häktesbesökare för Röda Korset. När moderaterna grundade sin partistiftelse för demokratibistånd år 1994, Jarl Hjalmarson Stiftelsen, uppkallades den efter Jarl Hjalmarson.

Kuriosa

Referenser

Noter

Tryckta källor

Externa länkar



Företräddes av
Erik Arrhén
 Föreningen Heimdals ordförande
1929
Efterträddes av
Karl-Erik Gillberg
Företräddes av
Fritiof Domö
 Högerpartiets partiledare
1950–1961
Efterträddes av
Gunnar Heckscher
Företräddes av
John Lingman
 Landshövding Gävleborgs Län
1962-1971
Efterträddes av
Hans Hagnell