Jean-Yves Le Gallou

Från Wikipedia
Jean-Yves Le Gallou
FöddJean-Yves René Roger Le Gallou
4 oktober 1948[1][2] (75 år)
Paris fjortonde arrondissement, Frankrike
Andra namnJean-Yves Ménebray[3] och Andrea Massari[4]
Medborgare iFrankrike
Utbildad vidÉcole nationale d’administration,
Institut d'études politiques de Paris
SysselsättningEssäist, politiker[5], ämbetsman, alpinist
Befattning
Generalsekreterare, Carrefour de l'horloge (1974–1985)
Generalsekreterare, Groupe Front national – Rassemblement national (1986–1988)
Europaparlamentariker
fjärde Europaparlamentet, Frankrike (1994–1999)[6]
Inspector general of the French Administration (2007–2014)
Inspecteur de l'administration (–2007)
Politiskt parti
Unionen för fransk demokrati (–)
Parti républicain (–)
Mouvement National Républicain (–)
Reconquête
Front national ()
MakaAnne-Laure Blanc
Utmärkelser
Prix Jean-Ferré (2017)
Concours général
Webbplatsjylg.com
Redigera Wikidata

Jean-Yves Le Gallou, född 4 oktober 1948 i Paris, är en fransk haut fonctionnaire och politiker.

Han gick med i Groupement de recherche et d'études pour la civilisation européenne (GRECE) 1969, 1974 var en av grundarna av Club de l'horloge tillsammans med Yvan Blot och Henry de Lesquen. Han blev sedermera aktiv i Front National (FN) där han stod nära Bruno Mégret. Han blev ordförande för FN inom Île-de-Frances regionstyrelse 1986 och valdes in i Europaparlamentet för partiet 1994. 1998 deltog han i den utbrytning ur FN som resulterade i det nya partiet Mouvement National Républicain, där han var ordförande för Île-de-France-avdelningen fram till 2004. 2003 grundade han den identitära stiftelsen Polémia, som en gång om året arrangerar Bobards d'or-galan i Paris, där man delar ut antipris till fransk media som har spridit felaktig information.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Jean-Yves Le Gallou.[källa från Wikidata]
  2. ^ Babelio, Jean-Yves Le Gallou.[källa från Wikidata]
  3. ^ s. 273, läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ Libre journal de la résistance française du 14 février 2018 : “Les oligarchies françaises” (på franska), Radio Courtoisie, 14 februari 2018, läs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ www.europarl.europa.eu, 2076, läst: 20 april 2022.[källa från Wikidata]
  6. ^ Members of the European Parliament, 2076, läs online.[källa från Wikidata]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]