Yvan Blot
| Yvan Blot | |
.jpg) | |
| Född | Ivan Michel Blot[1] 29 juni 1948[2][3][4] Saint-Mandé[1], Frankrike |
|---|---|
| Död | 10 oktober 2018[5][4][6] (70 år) Paris sextonde arrondissement[1], Frankrike |
| Andra namn | Michel Norey[7] |
| Medborgare i | Frankrike |
| Utbildad vid | École nationale d’administration, Institut d'études politiques de Paris, [8] Lycée Henri IV  |
| Sysselsättning | Essäist, politiker[9], ämbetsman, radioprogramledare |
| Befattning | |
| Ordförande, Carrefour de l'horloge (1974–1985) Inspecteur de l'administration (1979–2002) Ledamot av Calais municipalstyrelse (1983–1989) Ledamot av departementsstyrelse i Frankrike, Calais-Centres kanton (1985–1992) Ledamot av Frankrikes nationalförsamling, Pas-de-Calais (1986–1988) Europaparlamentariker (1989–1999) Europaparlamentariker tredje Europaparlamentet, Frankrike (1989–1994)[10] Ledamot av Alsace regionstyrelse (1992–2004) Europaparlamentariker fjärde Europaparlamentet, Frankrike (1994–1999)[10] Kommunfullmäktigeledamot i Strasbourg (1995–2001) Inspector general of the French Administration (2002–2013) | |
| Arbetsgivare | Institut d'études politiques de Paris |
| Politiskt parti | |
| Union pour un Mouvement Populaire (–) Samling för Republiken (–) Front National (–) Rassemblement pour l'indépendance et la souveraineté de la France (–) | |
| Maka | Cendrine Blot |
| Föräldrar | Camille Blot |
| Utmärkelser | |
| Prix du livre libéral (2007) | |
| Redigera Wikidata | |
Yvan Blot, född 19 juni 1948 i Saint-Mandé, död 10 oktober 2018, var en fransk konservativ politisk personlighet som under en period var medlem i GRECE och var en av grundarna av Club de l'Horloge.
Blot var gaullistisk parlamentsledamot (för Samling för Republiken) och var en framstående tjänsteman under både inrikesminister Michel Poniatowski och Alain Devaquet. Han gick med i Front National 1989 och valdes in i Europaparlamentet för dem i valet 1989.
Han var en prominent euroskeptiker och spelade en ledande roll i att etablera en kommitté till stöd för Bruges Group i Frankrike. Han spelade också en ledande roll i att ta fram FN:s politiska program, och arbetade tillsammans med andra Club de l'Horloge-alumner som Bruno Mégret och Jean-Yves Le Gallou för att driva partiet bort från korporativism och mot en nyliberal ekonomisk politik. Han har också skrivit för tidskriften Nation Europa. Han drev två webbplatser och var grundare av föreningen "Agir pour la démocratie directe" i Paris. Föreningens avsiktsförklaring är att förändra den franska grundlagen efter en schweizisk modell.
Han drog sig tillbaka från den franska förvaltningen i juli 2013 och blev professor i direktdemokrati vid universitetet i Nice, vid det katolska universitetet i Rennes och vid universitetet i Velikie Novgorod (Ryssland). Han var ledamot i "Academie catholique de France". Han var konsult för radiostationen "Voice of Russia" i Paris. Han arbetade för tankesmedjan Idexia tillsammans med Charles Beigbeder och Guillaume Peltier.
Han författade ett stort antal skrifter om politik och filosofi.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Yvan Blot.
- ^ [a b c] Fichier des personnes décédées, läs online, läst: 18 juli 2022, licens: licence ouverte 2.0.[källa från Wikidata]
- ^ Frankrikes nationalförsamling (red.), Sycomore, Yvan Blot, 878, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Georges Bischoff, Georges Foessel & Christian Baechler, Fédération des sociétés d'histoire et d'archéologie d'Alsace (red.), Nouveau dictionnaire de biographie alsacienne, 1982, Blot Yvan Michel, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] GeneaStar, Yvan Blot.[källa från Wikidata]
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, Yvan Blot, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ Roglo, Ivan Blot.[källa från Wikidata]
- ^ M. Yvan Blot et le GRÈCE (på franska), Le Monde, 7 juli 1979, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.sciences-po.asso.fr .[källa från Wikidata]
- ^ www.europarl.europa.eu, 1211, läst: 20 april 2022.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Members of the European Parliament, 1211, läs online.[källa från Wikidata]
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
|