Jenny Wikensten

Från Wikipedia
Jenny Wikensten
Personlig information
Fullständigt
namn
Jenny Iréne Wikensten
Födelsedatum1 augusti 1988 (35 år)
FödelseortGöteborg, Sverige
Längd1,69 m
LateralitetVänsterhänt
PositionHögersexa
Juniorklubbar
 Sverige IK Sävehof
Seniorklubbar*
År
2005–2015
Klubb
Sverige IK Sävehof
SM (GM)
273 (648)
Landslag
År
2008–2010
Landslag
 Sverige
SM (GM)
35 0(69)
Meriter
1 9 SM-guld med IK Sävehof
* Antal matcher och mål i seniorklubbar räknas endast för de inhemska ligorna.

Jenny Iréne Wikensten, född 1 augusti 1988 i Göteborg, är en svensk tidigare handbollsspelare (högersexa), som spelade hela sin karriär i Partilleklubben IK Sävehof.

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Jenny Wikensten spelade hela sin karriär för IK Sävehof. Det blev 20 år i Sävehofs svartgula dress för henne. Handbollskarriären började hon som sjuåring. Redan första året i A-laget 2006 kom första SM-guldet. Under sina år i Sävehof har Wikensten varit med om att ta nio guldmedaljer. Den nionde titeln, 2015, innebar en tangering av det rekord som Ann-Britt Furugård och Eva Älgekrans tog under deras tid i Stockholmspolisens IF under 1970- och 80-talen.[1]

Wikensten gjorde ofta bra matcher i Sävehof. Ett exempel den 1 oktober 2014 mot 10 mål mot Skövde HF i elitserien.[2] Efter finalen 2015 slutade Wikensten som spelare. I en artikel i Göteborgs-Tidningen den 21 maj 2015 sammanfattas Wikenstens karriär.[3]

I landslaget spelade Wikensten 35 landskamper 2009-2010 och var med i VM-truppen 2009 i Kina.[4]

Wikensten lever tillsammans med handbollskommentatorn och tidigare spelaren Charlie Sjöstrand.

Meriter[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sara Bratell (24 maj 2015). ”Odén i tårar: 'Känns helt underbart'”. SVT Sport. http://www.svt.se/sport/oden-i-tarar-kanns-helt-underbart. Läst 24 maj 2015. 
  2. ^ Malin Jonsson (1 oktober 2014). ”Hon överskuggade landslagsspelarna”. Göteborgs-Posten. https://www.expressen.se/gt/sport/hon-overskuggade-landslagsspelarna/. Läst 13 december 2018. 
  3. ^ Monir Loudiyi (21 maj 2015). ”Wikensten gör sista matchen”. GT/Expressen. https://www.expressen.se/gt/sport/wikensten-gor-sista-matchen--nagonsin/. Läst 13 december 2018. 
  4. ^ Handbollboken. 2017-2018. sid. 192. Läst 13 december 2018 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]