Jens Ganman
| Jens Ganman | |
 | |
| Född | 16 april 1971 (49 år) Karlstad (uppväxt i Östersund) |
|---|---|
| Medborgarskap | Svenskt[1] |
| Sysselsättning | Skribent, journalist |
| Redigera Wikidata | |
 |
Den här artikeln omfattas av Wikipedias policy om biografier. Den behöver fler källhänvisningar för att kunna verifieras. Motivering: Biografiavsnittet saknar till stor del källor (2020-01) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Jens Johan Ganman, född 16 april 1971 i Karlstad, är en svensk artist, författare och frilansskribent.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Jens Ganman växte upp i Östersund.[2] Han arbetade under större delen av 1990-talet som frilansreporter åt bland annat SVT och Sveriges Radio, där han främst gjorde sig känd som överdrivet kolerisk TV-kritiker i program som Vox och Signal.
Ganman romandebuterade 2004 med boken Mess, till hälften kärleksroman, till hälften satir över det moderna kommunikationssamhället med mobiltelefoni och tvångsmässigt sms:ande som främsta måltavla. Boken väckte viss uppmärksamhet tack vare sin detaljerade skildring av musikgenren pudelrock.[3]
Uppföljaren Blod & Död kom året därpå och utgjorde en markant kursändring jämfört med den första boken. Blod & Död är en allegori över ett samhälle som dyrkar våld och underhållning över allt annat, samtidigt som berättelsen har ett provokativt[enligt vem?] könsrollsperspektiv. Boken innehåller en mängd populärkulturella referenser inom film, musik och litteratur och innehåller även ett omfattande appendix som kommenterar och förklarar den uppsjö av namn och företeelser som förekommer i texten.[källa behövs]
Jens Ganman är uttalad helnykterist och har engagerat sig i djurskyddsfrågor.[källa behövs]
Han har tidigare varit krönikör i tidningen Östersunds-Posten,[4] och programledare i P4 Jämtland,[5] samt spelat gitarr och sjungit i americana-gruppen Eastwick.[6]
Han utsågs till Årets svensk 2019 av tidskriften Fokus.[7]
Bibliografi[redigera | redigera wikitext]
- 2004 – Mess
- 2005 – Blod & Död
- 2008 – Musiken i mitt huvud
- 2009 – Kungen av Jämtland
- 2009 – Ingen konst
- 2015 – I botten av glaset ett hjärta
- 2017 – De som kommer för att ta dig
- 2018 – Det lilla landet som kunde (med Mustafa Panshiri)
Diskografi[redigera | redigera wikitext]
- Ditt hjärta var mitt hem (2001) (EP/singel)
- Låt radion stå på (2002) (singel
- Hon är ditt öde (2003) (singel)
- Inget utan dig (2004) (singel)
- Blod & Död (2004) (singel)
- Precis som du (2005) (singel)
- What's the catch? (2008) (singel)
- A Moment From Now (2010) (med Eastwick)
- Let's Get Out While We Can (2011) (med Happy Acres)
- Beyond Reason (2013) (med Eastwick)
- Jag skäms (2014) (singel)
- Det var inte så här det skulle bli (2015) (singel)
- Gör det rätt (2015) (singel)
Scenproduktioner[redigera | redigera wikitext]
- Svart som synden (2008) på Folkets Hus i Östersund (libretto)
- Parasiten (2011) (Radioteater i samarbete med Estrad Norr/Sveriges Radio)
- Tusen mil emellan (2011)
Källor[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Libris, 18 april 2018, läst: 24 augusti 2018, (Källa från Wikidata)
- ^ "Manifestation för yttrandefrihet" Länstidningen Östersund 8 januari 2015
- ^ Britt Peruzzi (4 juli 2004). ””Män vill också älta relationer””. Aftonbladet Wendela. http://www.aftonbladet.se/wendela/ledig/article10468906.ab. Läst 25 januari 2012.
- ^ Jens Ganman på Östersunds-Posten
- ^ "Fakta om Jens Ganman" från P4 Jämtland
- ^ "Om bandet" Arkiverad 10 februari 2015 hämtat från the Wayback Machine. på eastwick.se
- ^ ”Extra: Jens Ganman är Årets svensk 2019”. Fokus. 22 januari 2020. https://www.fokus.se/2020/01/extra-jens-ganman-ar-arets-svensk-2019/. Läst 23 januari 2020.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikiquote har citat av eller om Jens Ganman.- Jens Ganman på Svensk mediedatabas
- Jens Ganman på Myspace
- Jens Ganmans blogg
Wikiquote har citat av eller om
|
