Regeringskansliet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Regeringskansliet
Coat of arms of Sweden.svg
Organisationstyp Statlig förvaltningsmyndighet
Kommun Stockholm
Län Stockholm
Organisationsnr 202100-3831
Föregångare Kunglig Majestäts kansli
Inrättad 1 januari 1975
Myndighetschef Sveriges statsminister
Instruktion SFS 1996:1515 (lagen.nu)
Webbplats www.regeringen.se
Sveriges statsskick
Sveriges riksvapen
Denna artikel ingår i en artikelserie
Grundlagarna
Regeringsformen
Tryckfrihetsförordningen
Yttrandefrihetsgrundlagen
Successionsordningen
Lagstiftande makt
Riksdagen
Riksdagsordningen
Riksdagens talman
Riksdagens utskott
Riksbanken
Riksrevisionen
Ceremoniell makt
Konungen
Verkställande makt
Regeringen
Statsministern
Statsråden
Regeringskansliet
Förvaltningsmyndigheterna
Dömande makt
Domstolsväsen
Högsta domstolen
Högsta förvaltningsdomstolen
Administrativ indelning
Län
Landsting
Kommuner
Övrigt
Europakonventionen
Europeiska unionen
Förenta nationerna
Post- och Inrikes Tidningar
Svensk författningssamling
Sverige-portalen

Regeringskansliet är en svensk statlig förvaltningsmyndighet under regeringen. Med införandet av 1974 års regeringsform ersattes det gamla namnet Kunglig Majestäts kansli den 1 januari 1975 med Regeringskansliet.

Myndigheten är en politiskt styrd organisation, där regeringen avgör arbetets inriktning och vilka frågor som ska prioriteras. Tjänstemännen i Regeringskansliet, som till största delen är opolitiska, arbetar med att utreda olika frågor, styra myndigheterna och ta fram underlag till regeringens beslut. Dessutom är en viktig del av verksamheten att driva den fastlagda svenska politiken i olika sammanhang, exempelvis i Europeiska unionen (EU).

Organisation[redigera | redigera wikitext]

Regeringskansliets indelning i departement har varierat något över tid och varje regering har nu möjlighet att ändra indelning. Vissa departement, såsom Försvarsdepartementet och Utrikesdepartementet, är dock trots detta mycket gamla.

Varje departement leds av ett statsråd, vanligen kallad ”minister”, som är chef för sitt departement. Statsministern är chef för Statsrådsberedningen medan Förvaltningsavdelningen leds av en opolitisk förvaltningschef. Vid sidan av statsministern och departementscheferna finns också andra statsråd. De kallades tidigare för konsultativa statsråd eller ”minister utan portfölj”. I dag brukar dock även dessa statsråd ha särskilda ansvarsområden och vara knutna till ett departement eller till Statsrådsberedningen. Exempel på sådana ministrar som inte är departementschefer är EU-ministern och biståndsministern.

Varje statsråd har en politisk stab. Den politiska staben består oftast av en statssekreterare, en pressekreterare och en eller flera politiskt sakkunniga. De hjälper statsrådet i det politiska arbetet. Om statsrådet avgår, avgår i regel även de politiskt anställda. Av Regeringskansliets cirka 4 600 anställda är omkring 200 politiskt rekryterade. En stor del av dessa är emellertid placerade vid Statsrådsberedningen där bland annat regeringspartiernas samrådskanslier finns, till exempel sitter runt 30 av de idag drygt 80 politiskt sakkunniga i Statsrådsberedningen. I de flesta departement är andelen politiskt tillsatta anställda således mycket låg.

I Statsrådsberedningen och i varje departement finns enheter för olika sakområden och för budget, information och rättsliga frågor. Opolitiska chefstjänstemän i ett departement är bland andra rättschefen och departementsråden. De senare är chefer för sakenheterna. Medan den politiska ledningen är knuten till ministern är övriga tjänstemän fast anställda och sitter kvar även vid regeringsskiften.

Eftersom besluten förbereds av regeringskansliets tjänstemän är det vanligt att opolitiska tjänstemän i praktiken skriver till exempel propositionstext, delar av statsbudgeten, svar på riksdagsfrågor eller myndigheters regleringsbrev medan politikerna i normalfallet bara ger riktlinjer för detta.

Merparten av arbetet vid departementen kretsar kring lagstiftning och kring statsbudgeten. Arbetet med statsbudgeten har i praktiken fått karaktären av en förhandling mellan Finansdepartementet och de andra departementen där Finansdepartementet försöker begränsa statens utgifter och de övriga försöker få resurser till verksamheten inom sitt område.

Departement[redigera | redigera wikitext]

Från och med den 1 januari 2015 ingår i Regeringskansliet:

Perspektiv[redigera | redigera wikitext]

I jämförelse med ministerierna i de flesta andra länder är svenska departement små och har relativt begränsade uppgifter. Här sköts merparten av statens uppgifter istället av statliga förvaltningsmyndigheter ledda av generaldirektörer (eller motsvarande). Myndigheterna styrs av regeringen som helhet, som också tillsätter myndighetscheferna. I praktiken sorterar varje myndighet emellertid under ett specifikt departement och rapporterar till en minister.

Särfall: Utrikesdepartementet[redigera | redigera wikitext]

Utrikesdepartementet skiljer sig emellertid från denna organisationsform. Organisatoriskt påminner det mer om andra länders utrikesministerier och är därför betydligt större än de andra svenska departementen. De svenska utlandsmyndigheterna (framför allt ambassader) är myndigheter under Utrikesdepartementet. Sida är också en myndighet under Utrikesdepartementet.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]