Jerker Rosén
Jerker Ingmar Rosén, född 6 maj 1909 i Genarps församling, Malmöhus län, död 22 mars 1976 i Lund, var en svensk historiker.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Rosén, som var son till folkskollärare Nils Rosén och Bengta Persson, blev filosofie kandidat vid Lunds universitet 1932, filosofie magister 1933, filosofie licentiat 1936, filosofie doktor 1939 och docent i historia där samma år.[1] Han var forskarstipendiat 1947–1952 samt professor vid Uppsala universitet 1953–1954 och professor vid Lunds universitet 1954–1975.
Rosén var styrelseledamot i Svenska institutet i Rom från 1963 och inspektor för Smålands nation i Lund 1960–1970. Han invaldes som ledamot av Kungliga Humanistiska Vetenskapssamfundet i Lund 1947, Kungliga Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia 1951, Vetenskapssocieteten i Lund 1955 (preses 1964), Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien 1965 och av Det kongelige danske Selskab for Fædrelandets Historie 1964.[2]
Sin forskning ägnade Rosén främst åt medeltidens nordiska och stormaktstidens svenska historia. Han var en av huvudförfattarna av Den svenska historien (1–10, 1966–1968, ny upplaga 1977). [3]
Rosén ligger begraven på Norra kyrkogården i Lund.
Tryckta skrifter (urval)
[redigera | redigera wikitext]Fullständig förteckning av Anders Grönvall, "Jerker Roséns tryckta skrifter. Bibliografi" tryckt i Historia och samhälle 1975, s. 305-309.
- Striden mellan Birger Magnusson och hans bröder (1939)
- Kronoavsöndringar under äldre medeltid (1949)
- Från Sveriges stormaktstid (1966)
- Lunds universitets historia 1: 1668-1709 (1968)
- Svensk historia 1: Tiden före 1718 (1:a uppl. 1962; 3:e uppl. 1969)
- Den svenska historien (del 1-10, 1966-69).
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ Rosén, Jerker Ingmar i Vem är Vem?: Skånedelen (första upplagan, 1948)
- ^ Rosén, Jerker I i Vem är det 1969
- ^ Bra Böckers lexikon, 1979.