Hoppa till innehållet

Johannes Ramberg

Från Wikipedia
Johannes Ramberg
Född11 januari 1898
Järsnäs socken, Sverige
Död1 februari 1954 (56 år)
Stockholm
Medborgare iSverige
Utbildad vidUppsala universitet
Karolinska Institutet
SysselsättningLäkare
Redigera Wikidata

Gustaf Johannes Valdemar Ramberg, född 11 januari 1898 i Järsnäs socken, död 1 februari 1954 i Stockholm[1], var en svensk läkare.

Johannes Ramberg var son till hyttmästaren Carl Gustaf Ramberg. Efter mogenhetsexamen i Västervik 1916 studerade han vid Uppsala universitet och blev medicine kandidat 1921 och medicine licentiat 1926 samt medicine doktor vid Karolinska Institutet 1939. Från 1940 var han docent i öron-, näs- och halssjukdomar vid Karolinska Institutet. Han hade diverse underläkarförordnanden vid länslasarettet i Stocksund 1924–1927 samt var amanuens vid öron-, näs- och halspolikliniken å Serafimerlasarettet 1928–1930 och vid motsvarande avdelning å Sabbatsbergs sjukhus 1930–1932. Dessutom uppehöll han lasarettsläkartjänster i Sundsvall och Jönköping kortare tider 1930–1931. 1933–1937 var Ramberg extra lasarettsläkare vid Norrköpings lasaretts öronavdelning och samtidigt praktiserande läkare i Norrköping. Ramberg var från 1938 praktiserande öronspecialist i Stockholm och 1940–1942 föreståndare för öronpolikliniken vid Karolinska sjukhuset. Han var från 1943 ordförande i Hörselfrämjandet i Stockholm (tidigare Dövas väl) samt startade 1944 föreningens tidning Språkröret, i vilken han medarbetade i sociala frågor. Ramberg skrev uppsatser i otologiska ämnen.

  1. ^ Sveriges dödbok 1860–2016, DVD-ROM