John Blund
| Undertyp av | mytisk figur, varnande figur för barn, folklorefigur, litterär figur  | |
|---|---|---|
| Tillkomst | 1816 | |
| Förekommer i verk | Sandmannen, John Blund (saga), Hans och Greta (opera), The Japanese Sandman, Kabumpo in Oz | |
John Blund eller Jon Blund[1] är ett sömnväsen i skandinavisk tradition. Besläktade sömnväsen finns även i Centraleuropa, på tyska som Sandmann. Den östtyska dockfilmsserien Unser Sandmännchen sändes på 1970-talet i svensk TV under titeln John Blund, och Neil Gaimans seriefigur The Sandman har fått internationell spridning.
Olika länder[redigera | redigera wikitext]
Norden[redigera | redigera wikitext]
Det första skriftliga belägget för Jon Blund-gestalten i Norden återfinns i Olof Verelius lexikon Index Lingvae Veteris från 1691; där kallas han för Joen Blund och jämförs med isländska Blundur och latinske Somnus (grekiskans Hypnos). Under 1700- och 1800-talet kallas han för Jon Blund.
Under 1700-talet finns belägg för en konkretisering av sömnen, en sömngivare som kommer speciellt till barn. Den danske författaren H.C. Andersen gav 1841 honom gestalt i sagan om Ole Lukøie[1] ('Ola Blunda'; i svensk översättning Jon Blund), även spridd under motsvarande namn (stavat som Ole Lukkøye[1]) i Norge.
John Blund försågs i H.C. Andersens illustrerade version med två sömnparaplyer,[1] ett färgglatt för snälla och ett svart, utan bilder, för stygga barn. Han har även med sig en spruta med söt mjölk som han kan spruta in i ögonen på barnen. Då blir de så tunga i ögonlocken att de somnar.
I Finland har traditionen kring John Blund starkt påverkats av Zacharias Topelius, som bland annat i Fjäderholmarna beskriver Nukku-Matti (Topelius valde att använda ett finskt namn) och det ställe där man hamnar då man skall sova.
På Färöarna strör Hákun torvmull i ögonen istället för sand. I Finland finns Nukkumatti[1] (även Nukku-Matti, "Sömn-Mats").[2]
Central- och Västeuropa[redigera | redigera wikitext]
I den mellaneuropeiska sömngivartraditionen är Sandmann en sagofigur som enligt sagan kommer och strör sand i barns ögon, detta för att sömnen skall inträda. Beviset, säger sagan, för att Sandmann har strött sand i ögonen, är de korn av torkade tårar som emellanåt förekommer i ögonen om morgonen.
Denna tradition representeras i Tyskland av Sandmann, i Nederländerna av Klaas Vaak, i Frankrike av Marchand de sable[1] och på Brittiska öarna av Sandman.[2] Den tyska traditionen är påverkad bland annat av E.T.A. Hoffmanns berättelse Der Sandmann (svenska: Sandgubben) från 1816,[1] medan den brittiska Sandman levt vidare bland annat via Neil Gaimans seriefigur The Sandman, benämnd som drömrikets härskare.[3]
Östtyska John Blund[redigera | redigera wikitext]
John Blund (på tyska Sandmann och Sandmännchen) är en serie dockfilmer som börjades visas i östtysk tv 1959 och blev en stor framgång. Dockfilmerna sänds fortfarande i tysk TV.[4]
Serien såldes även till utländska TV-bolag. Bland annat Sveriges Television köpte in serien och visade den i Halvsju med Lennart Swahn som berättarröst.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Jon Blund - En etnologisk studie av Jon Blund och med honom besläktade sömnväsen - Margareta Terenius, avhandling Uppsala universitet
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e f g] ”Jon Blund - Uppslagsverk”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/jon-blund. Läst 26 augusti 2020.
- ^ [a b] Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 14. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 545
- ^ ”Sandman - Uppslagsverk”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/sandman. Läst 26 augusti 2020.
- ^ ”Dein Sandmännchen-Programm im rbb Fernsehen, täglich um 17:55 Uhr”. Arkiverad från originalet den 10 juni 2008. https://web.archive.org/web/20080610083715/http://www.sandmaennchen.de/_/programm/sm/monat_jsp/sender=rbb.html. Läst 6 augusti 2008.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
|