John Blund

Från Wikipedia
John Blund
Fantasifigur Redigera Wikidata
Ole Lukøye i H.C. Anderssons saga (bild: Vilhelm Pedersen). Redigera Wikidata
Under­klass tillmytisk figur, varnande figur för barn, folklorefigur, litterär figur, operaroll Redigera Wikidata
Tillkomst1700-talet Redigera Wikidata
Fö­re­kom­mer i verkSandmannen, John Blund, Hans och Greta, The Japanese Sandman, Kabumpo in Oz, Ole Man Moon Redigera Wikidata
Första framt­rä­dan­deVerſuch eines vollſtändigen grammatiſch‐kritiſchen Wörterbuches der Hochdeutſchen Mundart Redigera Wikidata

John Blund eller Jon Blund[1] är ett sömnväsen eller en fikt i skandinavisk tradition. Besläktade sömnväsen finns även i Centraleuropa, på tyska som Sandmann. Den östtyska dockfilmsserien Unser Sandmännchen sändes på 1970-talet i svensk TV under titeln John Blund, och Neil Gaimans seriefigur The Sandman har fått internationell spridning.

Olika länder[redigera | redigera wikitext]

Norden[redigera | redigera wikitext]

Det första skriftliga belägget för Jon Blund-gestalten i Norden återfinns i Olof Verelius lexikon Index Lingvae Veteris från 1691; där kallas han för Joen Blund och jämförs med isländska Blundur och latinske Somnus (grekiskans Hypnos). Under 1700- och 1800-talet kallas han för Jon Blund.

Under 1700-talet finns belägg för en konkretisering av sömnen, en sömngivare som kommer speciellt till barn. Den danske författaren H.C. Andersen gav 1841 honom gestalt i sagan om Ole Lukøie[1] ('Ola Blunda'; i svensk översättning Jon Blund), även spridd under motsvarande namn (stavat som Ole Lukkøye[1]) i Norge.

John Blund försågs i H.C. Andersens illustrerade version med två sömnparaplyer,[1] ett färgglatt för snälla och ett svart, utan bilder, för stygga barn. Han har även med sig en spruta med söt mjölk som han kan spruta in i ögonen på barnen. Då blir de så tunga i ögonlocken att de somnar.

I Finland har traditionen kring John Blund starkt påverkats av Zacharias Topelius, som bland annat i Prinsessan Lindagull (1848) beskriver Nukku-Matti ("Sömn-Mats", Topelius valde att använda ett finskt namn) och Fjäderholmarna som det ställe där man hamnar då man skall sova.[1][2] «då stod vid hennes sida den gamle, vänlige gubben, som finnarne kalla Nukku Matti, som svenskarne kalla John Blund och som danskar och norrmän kalla Ole Luköje, – jag vet icke hvad han kallas i Persien, – och tog henne i sina armar, förde henne till Fjäderholmarnas sköna grottor och nedlade henne här på en bädd af doftande rosor. Allt var här så fridsamt och godt.»[3]

På Färöarna strör Hákun torvmull i ögonen istället för sand.

Central- och Västeuropa[redigera | redigera wikitext]

I den mellaneuropeiska sömngivartraditionen är Sandmann en sagofigur som enligt sagan kommer och strör sand i barns ögon, detta för att sömnen skall inträda. Beviset, säger sagan, för att Sandmann har strött sand i ögonen, är de korn av torkade tårar som emellanåt förekommer i ögonen om morgonen.

Denna tradition representeras i Tyskland av Sandmann, i Nederländerna av Klaas Vaak, i Frankrike av Marchand de sable[1] och på Brittiska öarna av Sandman.[2] Den tyska traditionen är påverkad bland annat av E.T.A. Hoffmanns berättelse Der Sandmann (svenska: Sandgubben) från 1816,[1] medan den brittiska Sandman levt vidare bland annat via Neil Gaimans seriefigur The Sandman, benämnd som drömrikets härskare.[4]

Östtyska John Blund[redigera | redigera wikitext]

Östtyska John Blund sändes även i Sverige.

John Blund (på tyska Sandmann och Sandmännchen) är en serie dockfilmer som börjades visas i östtysk tv 1959 och blev en stor framgång. Dockfilmerna sänds fortfarande i tysk TV.[5]

Serien såldes även till utländska TV-bolag. Bland annat Sveriges Television köpte in serien och visade den i Halvsju med Lennart Swahn som berättarröst.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Jon Blund - En etnologisk studie av Jon Blund och med honom besläktade sömnväsen - Margareta Terenius, avhandling Uppsala universitet

Noter[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]