Jordens placering i universum

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Kunskap om jordens placering i universum har formats av 400 års teleskopobservationer, och har utvidgats kraftigt under det senaste seklet.

Inledningsvis troddes jorden vara universums centrum, som endast bestod av planeterna som är synliga med blotta ögat och en avvikande sfär av fixstjärnor.[1]

Efter acceptansen av den heliocentriska modellen under 1600-talet, visade observationer av William Herschel och andra att solen låg inom en stor, skivformad galax av stjärnor.[2]

Under 1900-talet visade observationer av spiralnebulosor att vår galax var en av miljarder i ett expanderande universum, grupperade i galaxhopar och superhopar. Under 2000-talet blev den övergripande strukturen av det synliga universum tydligare, med superhopar som bildas till en stor väv av galaxfilament och tomrum. Superhopar, galaxfilament och tomrum är sannolikt de största sammanhängande strukturerna som finns i universum. Vid ännu större skalor (över 1 000 megaparsec)[e] blir universum homogent, vilket innebär att alla dess delar i genomsnitt har samma densitet, sammansättning och struktur.[3]

Eftersom det inte tros finnas något "centrum" eller någon "kant" i universum finns det ingen särskild referenspunkt för att rita den totala placeringen av jorden i universum.[4] Jorden är i centrum för det observerbara universum eftersom dess observerbarhet bestäms av dess avstånd från jorden.[5] Hänvisning kan göras till jordens position i förhållande till specifika strukturer, som finns på olika skalor. Det är fortfarande obestämt om universum är oändligt.

Ett diagram med engelskspråkig text över vårt läge i det observerbara universum. (Klicka här för större bild)
Ett diagram med engelskspråkig text över vårt läge i det observerbara universum. (Klicka här för större bild)


Jorden i universum
Objekt Storlek Anmärkningar Källor
Jorden 12 700 km i diameter Utgångspunkt; residens för mänskligheten.
[6]
Georymden 63 000 km solavdelad sida;
6 300 000 km bakre sido
Magnetosfären; rymden som domineras av jordens magnetfält.
[7]
Månvarv 770 000 km tvärsöver Den genomsnittliga diametern av ett månvarv i förhållande till jorden.
[8]
Jordvarv 300 miljoner km tvärsöver
AE tvärs över[a]
Den genomsnittliga diametern av ett jordvarv i förhållande till solen.
Innehåller solen, Merkurius och Venus.
[9]
Inre solsystemet 6 AE tvärsöver Innehåller solen, de inre planeterna (Merkurius, Venus, Jorden och Mars) och asteroidbältet.
[10]
Yttre solsystemet 60 AE tvärsöver Omger det inre solsystemet; omfattar de yttre planeterna (Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus).
[11]
Kuiperbältet 96 AE tvärsöver Bälte av isiga föremål som omger det yttre solsystemet. Innehåller dvärgplaneterna Pluto, Haumea och Makemake.
[12]
Heliosfären 160 AE tvärsöver Maximal omfattning av solvinden och interplanetära mediet.
[13][14]
Scattered disc 200 AE tvärsöver Region med glest utspridda isiga föremål som omger Kuiperbältet. Innehåller dvärgplanet Eris.
[15]
Oorts kometmoln[b] 100 000–200 000 AE tvärsöver
2–4 ljusår[c]
Sfäriskt skal med över en biljon kometer.
[16]
Solsystemet 4 ljusår tvärsöver Solen och dess planetsystem. Vid denna punkt, ger solens gravitation vägen till den hos omgivande stjärnor.
[17]
Lokala interstellära molnet 30 ljusår tvärsöver Interstellärt moln av gas genom vilket solen och ett antal andra stjärnor för närvarande passerar.[d]
[18]
Lokala bubblan 210–815 ljusår tvärsöver Kavitet i interstellära mediet i vilket solen och ett antal andra stjärnor för närvarande passerar.[d]
Orsakad av en tidigare supernova.
[19][20]
Goulds bälte 3 000 ljusår tvärsöver Ring av unga stjärnor genom vilken solen närvarande passerar.[d]
[21]
Orionarmen 10 000 ljusår i längd Spiralarmen i Vintergatan genom vilken solen för närvarande passerar.[d]
[22]
Solsystemets omloppsbana 56 000 ljusår tvärsöver Den genomsnittliga diametern av solsystemets omloppsbana i förhållande till det galaktiska centrum. Solens omloppsradie är ungefär 28 000 ljusår, eller drygt halvvägs till den galaktiska randen. Solsystemets omloppstid varar mellan 225 och 250 miljoner år.
[23][24]
Vintergatan 100 000 ljusår tvärsöver Solsystemets hemgalax, bestående av 200 miljarder till 400 miljarder stjärnor och fylld med det interstellära mediet.
[25][26]
Vintergatans undergrupp 2,74 miljoner ljusår tvärsöver,
0,84 megaparsec[e]
Vintergatan och satellitgalaxerna som är gravitationellt bundna till den, såsom Skytten, Ursa-Minor-dvärggalaxen och Stora hunden. Citerat avstånd är omloppsdiametern på Leo T, den mest avlägsna galaxen i Vintergatans undergrupp.
[27]
Lokala galaxhopen 3 megaparsec tvärsöver Grupp av minst 47 galaxer, som domineras av Andromedagalaxen (den största), Vintergatan och Triangelgalaxen; resten är dvärggalaxer.
[28]
Lokala flaket 7 megaparsec tvärsöver Grupp av galaxer, inklusive lokala galaxhopen som rör sig med samma relativa hastighet mot Virgohopen och bort från Lokala tomrummet.
[29][30]
Virgosuperhopen 33 megaparsec tvärsöver Superhopen där vår lokala galaxhop är en del; omfattar cirka 100 galaxhopar, centrerade till Virgohopen.
[31][32]
Laniakea 160 megaparsec tvärsöver En grupp förbunden med superhoparna varav vår lokala galaxhop är en del; omfattar ungefär 300–500 galaxhopar, centrerade till Stora attraktorn i Hydra-Centaurus superhop.

[33] [34] [35] [36]

Observerbara universum 28 000 megaparsec tvärsöver En överbyggnad av den storskaliga strukturen av universum som består av mer än 100 miljarder galaxer i miljontals superhopar, galaxfilament och tomrum.
[37][38]
Universum Minst 28 000 megaparsec;
möjligen oändligt
Bortom det observerbara universum ligger de icke-observerbara regionerna från vilka inget ljus har nått jorden ännu. Ingen information finns tillgänglig, då ljus är det snabbaste resemediet för information. Eftersom det inte finns någon anledning att anta olika naturlagar, innehåller universum sannolikt fler galaxer i samma överbyggnad.
Bortom universum oändligt Universum kan vara en del av ett multiversum, ett omniversum eller ett annat hypotetiskt begrepp.
a  1 AE eller astronomisk enhet är avståndet mellan jorden och solen, eller 150 miljoner km. Jordens omloppsdiameter är dubbelt dess omloppsradie, eller 2 AE.
b  Existensen är hypotetisk.
c  Ett ljusår är sträckan som ljuset färdas i vakuum på ett år; motsvarande 9,46 biljoner km eller 63 200 AE.
d  Solen är inte gravitationellt bunden till några större strukturer inom galaxen. Dessa regioner markerar helt enkelt sin nuvarande plats i sin bana runt galaxens centrum.
e  En megaparsec motsvarar en miljon parsec eller 3,26 miljoner ljusår. En parsec är det avstånd som en stjärnas parallax sett från jorden är lika med en bågsekund.

Film[redigera | redigera wikitext]

Den amerikanska dokumentärfilmen Tiopotenser från 1977 representerar universums på den tiden forskningsgrundade skalor, upp till 1024 meter (cirka 32 megaparsec), det vill säga i storleksordningen av Virgosuperhopen.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Kuhn, Thomas S. (1957). The Copernican Revolution. Harvard University Press. sid. 5–20. ISBN 0-674-17103-9 
  2. ^ ”1781: William Herschel Reveals the Shape of our Galaxy”. 1781: William Herschel Reveals the Shape of our Galaxy. Carnegie Institution for Science. Arkiverad från originalet den 2014-03-26. https://web.archive.org/web/20140326182039/http://cosmology.carnegiescience.edu/timeline/1781. Läst 19 mars 2014. 
  3. ^ Robert P Kirshner (2002). The Extravagant Universe: Exploding Stars, Dark Energy and the Accelerating Cosmos. Princeton University Press. sid. 71. ISBN 0-691-05862-8. http://books.google.com/?id=qQ_mV2prqNYC&pg=PA71 
  4. ^ Klaus Mainzer and J Eisinger (2002). The Little Book of Time. Springer. ISBN 0-387-95288-8. http://books.google.com/books?id=wX111YnexSUC&pg=PA55 . P. 55.
  5. ^ Andrew R. Liddle; Hilary Lyth, David (13 April 2000). Cosmological inflation and large-scale structure. Cambridge University Press. sid. 24–. ISBN 978-0-521-57598-0. http://books.google.com/books?id=XmWauPZSovMC&pg=PA24. Läst 1 maj 2011 
  6. ^ Various (2000). David R. Lide. red. Handbook of Chemistry and Physics (81st). CRC. ISBN 0-8493-0481-4 
  7. ^ Graps, Amara (2000). ”The Earth's Magnetosphere”. Max Planck Institute. Arkiverad från originalet den 2009-10-10. https://web.archive.org/web/20091010213323/http://www.mpi-hd.mpg.de/dustgroup/~graps/earth/magnetosphere.html. Läst 2 oktober 2009. 
  8. ^ NASA Moon factsheet and NASA Solar System Exploration Moon Factsheet NASA Retrieved on 2008-11-17
  9. ^ NASA Earth factsheet and NASA Solar System Exploration Factsheet Arkiverad 27 augusti 2009 hämtat från the Wayback Machine. NASA Retrieved on 2008-11-17
  10. ^ Petit, J.-M.; Morbidelli, A.; Chambers, J. (2001). ”The Primordial Excitation and Clearing of the Asteroid Belt” (PDF). Icarus 153 (2): sid. 338–347. doi:10.1006/icar.2001.6702. Bibcode2001Icar..153..338P. http://www.gps.caltech.edu/classes/ge133/reading/asteroids.pdf. Läst 22 mars 2007. 
  11. ^ NASA Neptune factsheet and NASA Solar System Exploration Neptune Factsheet NASA Retrieved on 2008-11-17
  12. ^ M. C. De Sanctis, M. T. Capria, and A. Coradini (2001). ”Thermal Evolution and Differentiation of Edgeworth–Kuiper Belt Objects”. The Astronomical Journal 121 (5): sid. 2792–2799. doi:10.1086/320385. Bibcode2001AJ....121.2792D. http://www.iop.org/EJ/abstract/1538-3881/121/5/2792. Läst 28 augusti 2008. 
  13. ^ NASA/JPL (2009). ”Cassini's Big Sky: The View from the Center of Our Solar System”. Cassini's Big Sky: The View from the Center of Our Solar System. http://www.jpl.nasa.gov/news/features.cfm?feature=2370&msource=F20091119&tr=y&auid=5615216. Läst 20 december 2009. 
  14. ^ Fahr, H. J.; Kausch, T.; Scherer, H.; Kausch; Scherer (2000). ”A 5-fluid hydrodynamic approach to model the Solar System-interstellar medium interaction” (PDF). Astronomy & Astrophysics 357: sid. 268. Bibcode2000A&A...357..268F. Arkiverad från originalet den 2017-08-08. https://web.archive.org/web/20170808135422/http://aa.springer.de/papers/0357001/2300268.pdf. Läst 17 december 2014.  See Figures 1 and 2.
  15. ^ ”JPL Small-Body Database Browser: 136199 Eris (2003 UB313)”. JPL Small-Body Database Browser: 136199 Eris (2003 UB313). https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=Eris. Läst 21 januari 2009.  (Aphelium för Eris, det längst kända scattered disc-objektet)
  16. ^ Alessandro Morbidelli (2005). ”Origin and dynamical evolution of comets and their reservoirsGr”. 'arXiv:astro-ph/0512256 [astro-ph]'. 
  17. ^ Littmann, Mark (2004). Planets Beyond: Discovering the Outer Solar System. Courier Dover Publications. sid. 162–163. ISBN 978-0-486-43602-9 
  18. ^ Mark Anderson, "Don't stop till you get to the Fluff", New Scientist no. 2585, 6 January 2007, pp. 26–30
  19. ^ DM Seifr et al; Lallement; Crifo; Welsh (1999). ”Mapping the Countours of the Local Bubble”. Astronomy and Astrophysics 346: sid. 785–797. Bibcode1999A&A...346..785S. 
  20. ^ Local Chimney and Superbubbles, Solstation.com
  21. ^ S. B. Popov, M. Colpi, M. E. Prokhorov, A. Treves and R. Turolla (2003). ”Young isolated neutron stars from the Gould Belt”. Astronomy and Astrophysics 406 (1): sid. 111–117. doi:10.1051/0004-6361:20030680. Bibcode2003A&A...406..111P. https://www.aanda.org/articles/aa/full/2003/28/aah4133/aah4133.html. Läst 2 oktober 2009. 
  22. ^ Harold Spencer Jones, T. H. Huxley, Proceedings of the Royal Institution of Great Britain, Royal Institution of Great Britain, v. 38–39
  23. ^ Eisenhauer, F.; et al. (2003). ”A Geometric Determination of the Distance to the Galactic Center”. Astrophysical Journal 597 (2): sid. L121–L124. doi:10.1086/380188. Bibcode2003ApJ...597L.121E. 
  24. ^ Leong, Stacy (2002). ”Period of the Sun's Orbit around the Galaxy (Cosmic Year)”. The Physics Factbook. http://hypertextbook.com/facts/2002/StacyLeong.shtml. 
  25. ^ Christian, Eric; Samar, Safi-Harb. ”How large is the Milky Way?”. How large is the Milky Way?. http://imagine.gsfc.nasa.gov/docs/ask_astro/answers/980317b.html. Läst 28 november 2007. 
  26. ^ Frommert, H.; Kronberg, C. (August 25, 2005). ”The Milky Way Galaxy”. The Milky Way Galaxy. SEDS. Arkiverad från originalet den maj 12, 2007. https://web.archive.org/web/20070512093341/http://seds.org/MESSIER/more/mw.html. Läst 9 maj 2007. 
  27. ^ Irwin, V.; Belokurov, V.; Evans, N. W.; et al. (2007). ”Discovery of an Unusual Dwarf Galaxy in the Outskirts of the Milky Way”. The Astrophysical Journal 656 (1): sid. L13–L16. doi:10.1086/512183. Bibcode2007ApJ...656L..13I. 
  28. ^ ”The Local Group of Galaxies”. University of Arizona. Students for the Exploration and Development of Space. http://messier.seds.org/more/local.html. Läst 2 oktober 2009. 
  29. ^ Tully, R. Brent; Shaya, Edward J.; Karachentsev, Igor D.; Courtois, Hélène M.; Kocevski, Dale D.; Rizzi, Luca; Peel, Alan (March 2008). ”Our Peculiar Motion Away from the Local Void”. The Astrophysical Journal 676 (1): sid. 184–205. doi:10.1086/527428. Bibcode2008ApJ...676..184T. 
  30. ^ Tully, R. Brent (May 2008), ”The Local Void is Really Empty”, Dark Galaxies and Lost Baryons, Proceedings of the International Astronomical Union, IAU Symposium, "244", s. 146–151, doi:10.1017/S1743921307013932, Bibcode2008IAUS..244..146T 
  31. ^ cfa.harvard.edu, The Geometry of the Local Supercluster, John P. Huchra, 2007 (accessed 12-12-2008)
  32. ^ ”Stars, Galaxies and Cosmology”. Stars, Galaxies and Cosmology. Department of Mathematics, University of Auckland. Arkiverad från originalet den 2008-10-16. https://web.archive.org/web/20081016020501/http://www.math.auckland.ac.nz/~sharp/cce_astronomy/superclusters-of-galaxies.pdf. Läst 3 oktober 2009. 
  33. ^ Newly identified galactic supercluster is home to the Milky Way”. National Radio Astronomy Observatory (ScienceDaily). 3 september 2014. http://www.sciencedaily.com/releases/2014/09/140903133319.htm. 
  34. ^ Irene Klotz (3 September 2014). ”New map shows Milky Way lives in Laniakea galaxy complex”. Reuters. ScienceDaily. Arkiverad från originalet den 13 september 2014. https://web.archive.org/web/20140913042554/http://newsdaily.com/2014/09/03/new-map-shows-milky-way-lives-in-laniakea-galaxy-complex/. 
  35. ^ Elizabeth Gibney (3 september 2014). ”Earth's new address: 'Solar System, Milky Way, Laniakea'”. Nature. doi:10.1038/nature.2014.15819. http://www.nature.com/news/earth-s-new-address-solar-system-milky-way-laniakea-1.15819. 
  36. ^ Camille M. Carlisle (3 september 2014). ”Laniakea: Our Home Supercluster”. Sky and Telescope. http://www.skyandtelescope.com/astronomy-news/laniakea-home-supercluster-09032014/. 
  37. ^ Mackie, Glen (2002-02-01). ”To see the Universe in a Grain of Taranaki Sand”. To see the Universe in a Grain of Taranaki Sand. Swinburne University. http://astronomy.swin.edu.au/~gmackie/billions.html. Läst 20 december 2006. 
  38. ^ Lineweaver, Charles (2005). ”Misconceptions about the Big Bang”. Misconceptions about the Big Bang. Scientific American. http://www.sciam.com/article.cfm?id=misconceptions-about-the-2005-03&page=5. Läst 6 november 2008. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]