Jungs glashytta

Jungs glashytta var ett glasbruk på nuvarande Kungsholmen, som då hette Munklägret, och senare på Södermalm i Stockholm. Det grundades 1641 av Stockholmsborgaren Melchior Jung (1615–1678). Enligt Björn Hasselblad anlade han även på 1660-talet ett kimröks- och glasbruk i Rosenviksområdet på Södra Djurgården.

Historik

Ljuskronan i Kungssalen på Skokloster slott.

Jungs första hytta anlades 1642 vid Klara sjö strax söder om dagens Fleminggatan. Här planerade att tillverka "sköne drickesglas uthaf allehanda så Hållandsk som Frantzösk form och fatzun". Han hade 1641 rest till Paris för att försöka värva italienska glasblåsare, men hade ingen lycka, och man fick därför nöja sig med produktion av waldglas. I stället för dessa anställdes franska glasblåsare men även dessa visade sig inkompetenta och 1647 anställdes i stället italienska glasblåsare i Belgien, som under fem års tid lärde upp svenska arbetare och på 1670-talet kunde bruket slutligen framställa "venedische christal" alltså klar glasmassa.

Glashyttan förstördes genom vådeld i mars 1652 men återuppfördes på Södermalm vid Saltsjön, ungefär 150 meter rakt öster om Södra stadshuset. Glasbruket på Södermalm gav på 1660-talet mer än 40 familjer sin föda, och 1675 sysselsatte han åtta mästare och tio hantlangare.

Glasbruket framställde fönsterglas, flaskor, och olika typer av dricksglas från enklare till eleganta pokaler och kredensgla samt glaspärlor och "ädelstenar" i färgat och ofärgat glas. I Jungs glashytta tillverkades även ljuskronor av glas. Av allt att döma är det en av dessa hos Jung tillverkade ljuskronor som ännu hänger i Kungssalen på Skokloster slott. Tillverkningsåret är okänt men den fanns på Skokloster åtminstone redan 1672.

Melchior Jung avled 1678 och lämnade över driften till sin son Gustaf Jung, men i samband med anläggandet av Kungsholmens glasbruk intrigerades kraftigt mot Gustaf Jung vars glasbruk utgjorde konkurrens, och 1678 lades bruket ned. Gustaf Jung tvingades istället flytta över till Finland där han 1681 grundade landets första glasbruk i Nystad. Redan 1685 brann dock hans glashytta tillsammans med större delen av staden ned till grunden, och 1688 var han tillbaka i Stockholm för att försöka konkurrera med Kungsholmens glasbruk en andra gång. Det gick inget vidare och redan 1694 tvingades glasbruket stänga.

Gatunamn

Jungs glashytta gav upphov till flera gatunamn i Stockholm. Bruket på Kungsholmen gav upphov till Glasbruksgatan som är det äldsta belagda namnet för Fleminggatan. Jungs bruk på Södermalm gav upphov till dagens Glasbruksgatan som sträcker sig mellan Katarinavägen och Nytorgsgatan.

Källor

• Hermelin, Carl F.; Welander-Berggren Elsebeth (1986). Glasboken: historia, teknik och form : handbok (2. uppl.). Stockholm: Legenda. Libris 7437888. ISBN 91-582-1001-6 (inb.) 
• Erik Andrén: Melchior Jung i Svenskt biografiskt lexikon (1973-1975)
• Stahre, Nils-Gustaf; Fogelström, Per Anders (1986). Stockholms gatunamn: innerstaden. Monografier utgivna av Stockholms stad (återtryck av del av 1:a upplagan). Stockholm: Liber/Allmänna förlaget. sid. 201. Libris 7269073. ISBN 91-38-90777-1 
• Björn Hasselblad; Monica Eriksson (1982). Djurgårdsvandringar: villor och andra sevärdheter på Södra och Norra Djurgården: en introduktion till Kungl. Djurgården. Stockholm: Kungliga Djurgårdens förvaltning. sid. 72. Libris 7791397. ISBN 91-970418-0-7