Kainit (mineral)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Kainit (mineral)
Kainite - Grube Brefeld, Tarthun, Staßfurt, Sachsen-Anhalt.jpg
Kainit
KategoriSulfatmineral
Dana klassificering31.07.01.01
Strunz klassificering7.DF.10
Kemisk formelKMg(SO4)Cl•3H2O
Färgfärglös, gul, brunaktig, grågrön, röd, violett, blå
Associerade mineralSylvin, halit, karnallit, kieserit, polyhalit, langbeinit, picromerit
Kristallstrukturmonoklint
Spaltning{001}, perfekt
BrottJämnt till splittrat
HållbarhetSpröd
Hårdhet (Mohs)2½–3
GlansGlasglans
Ljusbrytningnα = 1,494, nß = 1,505,
nγ =1,516
Dubbelbrytningδ =0,022
Optisk karaktärtvåaxlig negativ
Dispersionr>v mycket svag
TransparensTransparent
FluorescensI blå kristaller kan X vara violett, Y blå och Z gulaktig.
StreckfärgVit
Specifik vikt2,15
LöslighetVattenlöslig
TyplokalLeopoldshall vid Stassfurt i nuvarande Sachsen-Anhalt, Tyskland
ÖvrigtIcke hygroskopiskt
Referenser[1] [2]

Kainit, KMg(SO4)Cl•3H2O, är ett i vatten lättlösligt evaporitmineral bestående av kalium, magnesium, sulfat och klorid samt kristallvatten.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Kainit är vattenlösligt men vid återkristallisering faller ett kaliummagnesiumsulfat K2Mg(SO4)2•6H2O ut, det vill säga kloridjonerna följer inte med. Kainit har salt och bitter smak. Mineralet är inte hygroskopiskt. I ren form är kainit vattenklar men kan innehålla främmande ämnen eller inneslutningar som ger mineralet färg eller minskar transparensen.

Historia och etymologi[redigera | redigera wikitext]

Kainit upptäcktes 1864 av W. Schöne och beskrevs året efter av Carl Friedrich Jacob Zincken, som namngav mineralet efter det grekiska ordet καινος (kainos) ny, (hittills) obekant eftersom det var den första föreningen som hittats med både sulfat och klorid i den kemiska formeln.

Kemi[redigera | redigera wikitext]

Kainit innehåller ofta natrium som ersatt en del av kaliumet. Genom talrika analyser fastställde Robert Kühn och Karl-Heinrich Ritter att kainit innehåller endast 2,75 mol kristallvatten och utgick från att i tidigare analyser hade små inneslutningar av moderlut (Bergfeuchte) räknats in som kristallvatten.

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

tjockprismatisk kainitkristall
kainitkristall i nästan isometrisk yttre form
tavelformad {100} kainitkristall med antydd spaltning {001}

Kainit förekommer till största delen som korniga massor men ibland som tavelformiga eller nästan isometriska kristaller.

Förekomster av kainit har påträffats i saltgruvor i Stassfurt i Saxen Anhalt, Tyskland, där det ingår i saltavlagringar som vita till gulaktiga, korniga lager. Utöver Tyskland förekommer kainit i Island,Polen, Ryssland, Österrike, Afghanistan, Iran, Kazakstan, Kina, Pakistan, Tunisien, Kanada och USA.[3]

Användning[redigera | redigera wikitext]

Kainit används som råvara för framställning av kalium- och magnesiumföreningar. Det var tidigare[4] ett viktigt kaligödselmedel. Det har även använts som vägsalt.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Kainite, 24 februari 2013.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ kainit på mindat.org [1]
  2. ^ kainitdata enligt RRUFF Project handbook [2]
  3. ^ [3] mindat.org, globala förekomster av kainit
  4. ^ H.J.Rösler 1984, Lehrbuch der Mineralogie 3. Auflage, avsnitt 13.5 sida 671

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]