Kamtjatkastrandskata
| Kamtjatkastrandskata | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Vadarfåglar Charadriiformes |
| Familj | Strandskator Haematopodidae |
| Släkte | Haematopus |
| Art | Kamtjatkastrandskata H. osculans |
| Vetenskapligt namn | |
| § Haematopus osculans | |
| Auktor | Swinhoe, 1871 |
Kamtjatkastrandskata (Haematopus osculans) är en nyligen urskild fågelart i familjen strandskator inom ordningen vadarfåglar.[1] Den behandlas vanligen som en del av arten strandskata, men urskiljs sedan 2020 som egen art av BirdLife Sverige efter genetiska studier. Fågeln häckar i nordöstra Asien och flyttar vintertid söderut till åtminstone östra Kina.
Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]
Kamtjatkastrandskatan är likt närbesläktade strandskatan en svartvit vadarfågel med lång orangeröd näbb och röda ben. Jämfört med strandskatan uppvisar den stående bredare vitt på vingen och i flykten bredare vingband på inre delen av vingen, men inget vitt på de yttersta fem handpennorna. Den har vidare längre ben och längre näbb (99 mm lång hos hanen jämfört med 81 mm). Ungfågels- och vinterdräkterna är också distinkta. Några skillnader i lätena har inte beskrivits.[2]
Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]
Kamtjatkastrandskatan häckar i kustnära nordöstra Ryssland på Kamtjatkahalvön samt i Amurland och Ussuriland genom Manchuriet till västra delen av Nordkorea och Hebei i Kina, möjligen även på Kurilerna. Den övervintrar i östra Kina söderut till Guangdong, ibland även i Anadyrbukten, på Kommendörsöarna och Sachalin. Tillfälligt har den påträffats i Myanmar, Bangladesh[3][4][5], Vietnam[6] kontinentala Malaysia[7], Sarawak på Borneo[8], i Filippinerna[9] och på Guam[10]. Ett fynd som tros utgöras av denna art finns också från västra Aleuterna i Alaska.[11]
Artstatus[redigera | redigera wikitext]
Kamtjatkastrandskatan behandlas vanligen som underart till strandskatan (H. ostralegus).[12][13] Den urskiljs dock sedan 2020 som egen art av BirdLife Sveriges taxonomikommitté.[1] Genetiska studier visar att den endast är avlägset släkt och istället basal till en grupp bestående av strandskata, kapstrandskata, sydöstrandskata, nyazeelandstrandskata och chathamstrandskata.[14] Den skiljer sig även något i fjäderdräkt och morfologi.[2]
Status[redigera | redigera wikitext]
Internationella naturvårdsunionen IUCN erkänner den ännu inte som art, varför dess hotstatus inte bestämts.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Asplund, G., Lagerqvist, M., Jirle, E., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2020). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (5). Arkiverad från originalet den 18 oktober 2020. https://web.archive.org/web/20201018102521/https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2020/10/R11-hela-rapporten.pdf. Läst 14 oktober 2020.
- ^ [a b] Hockey, P., G. M. Kirwan, and P. F. D. Boesman (2020). Eurasian Oystercatcher (Haematopus ostralegus), version 1.0. In Birds of the World (S. M. Billerman, B. K. Keeney, P. G. Rodewald, and T. S. Schulenberg, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.euroys1.01
- ^ Thompson, P. M., W. G. Harvey, D. L. Johnson, D. J. Millin, S. M. A. Rashid, D. A. Scott, C. Stanfield, and J. D. Woolner (1993). Recent notable bird records from Bangladesh. Forktail 9: 13–44.
- ^ Thompson, P. M., and D. L. Johnson (2003). Further notable bird records from Bangladesh. Forktail 19: 85–102
- ^ Thompson, P. M., S. U. Chowdhury, E. Ul Haque, M. M. H. Khan, and R. Halder (2014). Notable bird records from Bangladesh from July 2002 to July 2013. Forktail 30: 50–65.
- ^ Tordoff, A.W. and Eames, J.C. (2001). New additions to the list of birds of Vietnam. Bull. Oriental Bird Club. 33: 37–38.
- ^ 24. Wells, D. R. (1999). The Birds of the Thai-Malay Peninsula. Volume 1. Non-passerines. Academic Press, London, UK.
- ^ Mann, C. F. (2008). The Birds of Borneo: An Annotated Checklist. B.O.U. Checklist 23. British Ornithologists’ Union, and British Ornithologists’ Club, Peterborough.
- ^ Magsalay, P.M. and Kennedy, R.S. (2000). First record of the Eurasian Oystercatcher Haematopus ostralegus from the Philippines. Forktail. 16: 175–176.
- ^ Wiles, G.J. (2003). A checklist of birds recorded in Guam’s marine habitats. Micronesica 35/36: 661–675.
- ^ Howell, S. N. G., I. Lewington, and W. Russell (2014). Rare Birds of North America. Princeton University Press, Princeton, NJ, USA & Oxford, UK.
- ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2022. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.12.1.
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
- ^ Senfeld, T., Shannon, T.J., Van Grouw, H., Paijmans, D.M., Tavares, E.S., Baker, A.J., Lees, A.C. och Collinson, J.M. 2020. Taxonomic status of the extinct Canary Island Oystercatcher. Ibis 162:1068–1074.