Karl-Erik Welin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Karl-Erik Welin, född 31 maj 1934 i Genarp, död 30 maj 1992Mallorca, var en svensk organist, pianist och kompositör.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Welin fick sin utbildning i Stockholm med bland annat Ingvar Lidholm och Gunnar Bucht som lärare, och i Darmstadt under Tudor. Han var producent vid Sveriges Radio 1960-68 och framträdde från 1963 på många håll både inom och utom Europa med klassisk och avantgardistisk repertoar. Bland hans kompositioner märks två operor, (skoloperan Dummerjöns, 1966 och Drottning Jag, 1972), Ett svenskt rekviem, 1977, kammarmusik och sånger.[1]

Som instrumentalist är Welin känd för sina virtuosa och uttycksfulla tolkningar och sitt ofta avantgardistiska angreppssätt. Särskilt ryktbar blev en happening på Moderna Museet 1964, i vilken Leo Nilsson assisterade medan Welin bl.a. angrep ett piano med motorsåg. Därvid fick Welin ett sår i benet, men fullföljde föreställningen blödande. Stycket kallades Rendez-vous 1963 och var skrivet av “Théodore E. Libèr” alias Knut Wiggen.

Welins självbiografi Lögner om sanningen kom ut postumt 1992. Hans grav finns på Genarps kyrkogård öster om Malmö.

Körverk[redigera | redigera wikitext]

  • 1992 Crepusculo op 65 för kör a cappella och sopransolo

Filmmusik[redigera | redigera wikitext]

Filmografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bra Böckers lexikon, 1980.

Extern länk[redigera | redigera wikitext]

Théodore E Libèr: "Rendez-vous 1963"