Karl Ove Knausgård

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Karl Ove Knausgård
Karl Ove Knausgård 2011.
Karl Ove Knausgård 2011.
Född6 december 1968 (51 år)
Oslo
YrkeFörfattare
NationalitetNorge Norsk
SpråkNorska
Framstående verkUt ur världen
En tid för allt
Min kamp
Framstående priserKritikerpriset (1998)
P2-lyssnarnas romanpris (2004)
Sørlandets litteraturpris (2005)
Bragepriset (2009)
Gyldendalpriset (2011)
Svenska Akademiens nordiska pris (2019)
Make/makaTonje Aursland (skilda)
Linda Boström Knausgård (2007–2016; skilda)
Michal Shavit

Karl Ove Knausgård (uttal: /ˈkɑːɭ ˈuːvə ˈknæʉsˌgɔːɾ/), född 6 december 1968 i Oslo, är en norsk författare. Han är främst uppmärksammad för sin romansvit Min kamp, vilken översatts till 35 språk och bara i Norge sålts i över 500 000 exemplar. År 2019 tilldelades han Svenska Akademiens nordiska pris.[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Knausgård är uppvuxen på Tromøy vid Arendal. Han har studerat konsthistoria och litteraturvetenskap vid Universitetet i Bergen. Han har även tillbringat ett år vid Skrivekunstakademiet i Hordaland.

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

Han debuterade litterärt 1998 med romanen Ute av verden, som fick stor uppmärksamhet och belönades med Kritikerpriset (som första debutant[2]). År 2005 nominerades han till Nordiska rådets litteraturpris för sin andra roman, En tid för allt.

Knausgårds tredje roman, Min kamp, är en självbiografisk romansvit i sex fristående band. För den första delen belönades han med det norska litterära priset, Brageprisen, utsågs till en av de senaste tio årens bästa böcker i Verdens Gang samt utsågs av Morgenbladets läsare till årets bok 2009.[3] Första delen handlar om Knausgårds uppgörelse med sin far och har skapat stor debatt i Norge.[4]

Knausgård har gett ut två essäsamlingar med foton av Thomas Wågström. 2012 kom Alt som er i himmelen, 2014 Nakker (båda på norska).[5] Den förstnämnda kom samma år ut i en tvåspråkig, engelsk-svensk översättning, medan den sistnämnda översattes till svenska 2014.

2014 gav Knausgård och Fredrik Ekelund tillsammans ut en bok bestående av duons brevväxling under fotbolls-VM 2014. Boken, som gavs ut samtidigt på svenska och norska, fick på svenska titeln Hemma – borta. Bokprojektet avslöjades redan före VM-turneringen. [6]

År 2015 (17 år efter originalutgåvan) kom hans debutbok ut i svensk översättning, under titeln Ut ur världen. Bokens tema, där den 26-årige huvudpersonen erkänner sin dragning till en 13-årig flicka,[7] väckte efter den svenska utgivningen stor uppmärksamhet och debatt.[8][9][10] Knausgård svarade på kritiken i en artikel i Dagens Nyheter där han gick till häftigt angrepp mot den svenska debattens trångsynthet.[11]

2015–2016 utgav han fyra böcker som var planerade som brev till hans ofödda dotter: Om hösten, Om vintern, Om våren och Om sommaren. Brevupplägget i årstidsböckerna övergavs dock halvvägs till förmån för mer regelrätt självbiografiska romaner i de två sista delarna.[12]

2017 utgav han Så mycket längtan på så liten yta, en essä om konstnären Edvard Munch som ursprungligen skrevs för utställningen han sammanställde för Munchmuseet i Oslo. 2019 utkom Fåglarna under himlen, en kortroman inspirerad av Henrik Ibsens Peer Gynt.[12]

2019 blev Karl Ove Knausgård som förste norske författare utsedd att medverka i Framtidsbiblioteket med ett verk som ska bevaras hemligt och publiceras år 2114.[13][14]

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Han var sommarpratare i Sveriges Radios Sommar i P1 14 augusti 2011.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Knausgård har varit gift med journalisten Tonje Aursland, ett äktenskap som han skrev om i Min kamp. Aursland tog illa vid sig av att bli omskriven och 2010 sändes dokumentären Tonjes version – en radiodokumentär om att bli ofrivillig romanfigur i norsk radio.[15][16] Knausgård gifte sig 2007 med den svenska författaren Linda Boström Knausgård och har tillsammans med henne fyra barn.[17] Paret separerade 2016.[18] Han bor numera (2019) i London och är gift med förlagschefen Michal Shavit. Paret har en gemensam son.[12]

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Originalutgivning är om ej annat nämns på norska. Översättning till svenska noteras med indrag.

  • 1998Ute av verden
  • 2004En tid for alt
  • 200911Min kamp (6 delar)
    • På svenska 2010–13: Min kamp, översättning Rebecca Alsberg (Norstedts)
  • 2012Alt som er i himmelen (essäer med foton av Thomas Wågström)
    • På svenska/engelska 2012: Allt som är i himmelen, översättning Marie Lundquist/Linda Schenck (Max Ström)
  • 2013Sjelens Amerika (essäer och artiklar)
    • På svenska 2014: Själens Amerika, Norstedts
  • 2014Nakker (essäer med foton av Thomas Wågström)
    • På svenska 2014: Nackar, översättning Rebecca Alsberg (Max Ström)
  • 2014Hjemme – borte (med Fredrik Ekelund)
    • På svenska 2014: Hemma – borta, översättning Rebecca Alsberg (Arx)
  • 2015Om høsten (med bilder av Vanessa Baird)
  • 2015Om vinteren (med bilder av Lars Lerin)
  • 2016Om våren (med bilder av Anna Bjerger)
  • 2016Om sommeren (med bilder av Anselm Kiefer)
  • 2017Så mye lengsel på så liten flate
    • På svenska 2018: Så mycket längtan på så liten yta. En bok om Edvard Munchs bilder, översättning Staffan Söderblom (Norstedts)
  • 2018I kyklopenes land
  • 2018Uforvarende
    • På svenska 2019: Oavsiktligt, översättning Staffan Söderblom (Norstedts)
  • 2019Fuglene under himmelen
    • På svenska 2019: Fåglarna under himlen, översättning Staffan Söderblom (Norstedts)
  • 2020Morgenstjernen

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Karl Ove Knausgård får Svenska Akademiens nordiska pris Norstedts
  2. ^ [a b c d e f g] "Karl Ove Knausgård". norstedts.se. Läst 25 maj 2015.
  3. ^ ”Karl Ove Knausgård”. Norstedts. http://www.norstedts.se/forfattare/Alfabetiskt/K/Karl-Ove-Knausgard/. Läst 14 juni 2011. 
  4. ^ ”Karl Ove Knausgård: ”Min kamp””. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/karl-ove-knausgard-min-kamp/. Läst 14 juni 2011. 
  5. ^ "Lansering av Karl Ove Knausgård og Thomas Wågstrøms «Nakker»". Arkiverad 26 maj 2015 hämtat från the Wayback Machine. litteraturpabla.no, 2014. Läst 26 maj 2015. (bokmål)
  6. ^ Thörnkvist, Emma (2014-06-02): "Samspel mellan Karl Ove Knausgård och Fredrik Ekelund blir bok". sydsvenskan.se. Läst 26 maj 2015.
  7. ^ "Ut ur världen". norstedts.se. Läst 26 maj 2015.
  8. ^ Witt-Brattström, Ebba (2015-05-11): "Kulturmännens trettonåriga alibi". dn.se. Läst 26 maj 2015.
  9. ^ Teleman, Jenny (2015-05-21): ”"En teatral kulturmansdebatt"”. sverigesradio.se. Läst 26 maj 2015.
  10. ^ Linderborg (2015-05-22): "Det är en myt att PK-eliten bestämmer". aftonbladet.se. Läst 26 maj 2015.
  11. ^ Karl Ove Knausgård rasande attack på Sverige Dagens Nyheter 19 maj 2015
  12. ^ [a b c] ”Karl Ove Knausgård: »Om du ska skriva om livet så måste du bejaka kaoset«”. Vi Läser. 28 oktober 2019. https://vilaser.se/karl-ove-knausgard-intervju-om-nya-romanprojekten/. Läst 29 oktober 2019. 
  13. ^ Knausgård skriver bok som skal være hemmelig i hundre år NRK 20 oktober 2019
  14. ^ Karl Ove Knausgaard's latest work to remain unseen until 2114 The Guardian 20 oktober 2019
  15. ^ ”Knausgård kritiseras av exfrun”. Svenska Dagbladet. 3 oktober 2010. https://www.svd.se/knausgard-kritiseras-av-exfrun. Läst 27 januari 2020. 
  16. ^ Tonjes version”. Sveriges Radio. 29 juni 2011. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=909&artikel=4577081. Läst 27 januari 2020. 
  17. ^ Hägred, Per (2014-12-28): "Knausgårds hyllning till den skånska idyllen". expressen.se. Läst 26 maj 2015.
  18. ^ "Författarparet Knausgård skiljer sig" Sydsvenskan 2016-25-11
  19. ^ Svenska Akademiens nordiska pris 2019 Svenska Akademien

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Andersen, Claus Elholm: “På vakt skal man være”: Om litterariteten i Karl Ove Knausgårds Min kamp. Diss. Nordica Helsingiensia, 39. Helsingfors: Helsingfors universitet, 2015. ISSN 1795-4428. ISBN 978-951-51-0905-7 (Online-version.)
  • Ingström, Pia: Litteraturens bästa vän. Hufvudstadsbladet 15.4.2015, sid. 26–27.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]