Karl Vennberg

Från Wikipedia
Version från den 21 mars 2019 kl. 15.28 av Togo413 (Diskussion | Bidrag) (→‎Familj: Rätt Lars Bäckström i ref)
Karl Vennberg
Karl Vennberg, 1950-tal.
Karl Vennberg, 1950-tal.
Född11 april 1910
Blädinge, Småland
Död12 maj 1995 (85 år)
Spånga
YrkeFörfattare, översättare, kritiker
NationalitetSvensk Sverige
SpråkSvenska
Verksam1937–1995
Make/makaAnna-Lisa Lindegren (1938)
Ingegärd Martinell (1965)
BarnInger Vennberg Nordmark
Hanna Vennberg Tolander

Karl Gunnar Vennberg, född 11 april 1910 i Blädinge, Kronobergs län, död 12 maj 1995 i Spånga[1], var en svensk författare, översättare och kritiker.

Biografi

Vennberg var medarbetare i Horisont, BLM, Vi, Sverige-Tyskland[2] och 40-tal. 1941–1944 var han litteraturkritiker i Arbetaren och bidrog till att uppmärksamma denna tidning även som ett kulturorgan. Vennberg var kulturredaktör i Aftontidningen 1946–1947 och i Aftonbladet 1957–1975. Han blev ledamot av Samfundet De Nio 1962.

Som poet debuterade Vennberg 1937 med Hymn och hunger som främst kretsar kring kristna motiv. Senare blev han som både poet och engagerad kritiker en av de mest tongivande och inflytelserika representanterna för fyrtiotalismen. Skepsis och ironi, tidskritik och existentiella frågeställningar är framträdande inslag i hans diktning. Som översättare har han bland annat översatt Franz Kafkas romaner Förvandlingen och Processen. Han hade även ett mångårigt medarbetarskap i Bibelkommissionen.

Författarskap

Vennberg debuterade 1937 med diktsamlingen Hymn och hunger. Genombrottet kom 1944 med samlingen Halmfackla där han influerad av T.S. Eliots poetiska teknik och Franz Kafkas livshållning utvecklat en mer personlig stil, som utmärks av ett lågmält ironiskt tonfall. Dikterna präglas av samtidsanalys och ifrågasättande av alla färdiga livsåskådningar och gjorde Vennberg till en av förgrundsgestalterna för fyrtiotalismen. Med uppföljaren Tideräkning från 1945 renodlade Vennberg tidskritiken och ställde med skepsis och ironi de existentiella frågeställningarna i centrum. Med Fiskefärd från 1949 fick Vennberg sitt publika genombrott. Även denna samling präglas av en skeptisk hållning men domineras av en dragning till det idylliska och dikter som uttrycker religiös mystik.

Vennbergs fyra diktsamlingar från 1950-talet har en mer personlig prägel än hans fyrtiotalslyrik. Gatukorsning (1952) är den mest pessimistiska och inåtvända medan dikterna i Vårövning (1953) är enklare och ljusare. Synfält från 1954 rymmer såväl satirisk tidsskildring från det kalla krigets dagar och existentiell tematik som en svit dikter med titeln Kärlek i medelåldern. I Vid det röda trädet (1955) dominerar de existentiella frågorna. Dessa samlingar följdes 1960 av Tillskrift men därefter var Vennberg tyst som diktare i många år. Först 1971 återkom han med Sju ord på tunnelbanan som följdes av ett flertal ytterligare diktsamlingar. Denna sena produktion präglas av en betydligt enklare stil och innebar en förnyelse av författarskapet.[3]

Familj

Vennberg var son till lantbrukaren Olof Wennberg och dennes hustru Johanna, född Karlsson. Han gifte sig första gången 1938 med Anna-Lisa Lindegren, syster till poeten Erik Lindegren[4], och andra gången 1965 med Ingegärd Martinell.[5] Vennberg hade två döttrar, Inger Vennberg Nordmark (född 1939), präst i Svenska kyrkan och Hanna Vennberg Tolander (född 1968), astrolog och författare.[6][7][8]

Politiska ställningstaganden

Nazityskland och fascismen

Efter Vennbergs död blev det känt att han publicerat några dikter i Den Svenske Nationalsocialisten 1936[9] och i januari 1937 försvarade Vennberg att Hitler inkluderade Freud i utrensningen av icke önskvärd litteratur med orden: "Mot moraliskt förfall och själsdödande överskattning av sexuallivet!". 1940 menade han sig inte tillhöra dem "som anser att allt gott härrör från England och allt ont från Tyskland." 1942 medverkade Vennberg och Caleb J. Andersson med översättningar av nazistiska poeter i tidskriften Sverige-Tyskland.[10]

Samtidigt var Vennberg medlem i den socialistiska och antifascistiska organisationen Clarté, och beskrev i sina dagböcker nazismen som "ingenting annat än privatkapitalismens sista utväg". Även Vennbergs vän Per Meurling har skrivit att Vennberg aldrig "hyste annat än avsky för nazismen". Karl Erik Lagerlöf beskriver i sin doktorsavhandling Den unge Karl Vennberg (1967) året 1935 som ett krisår för Vennberg, där han slets mellan olika politiska och moraliska problemställningar. Efter en resa till Tyskland sommaren 1935 skrev Vennberg följande i den kommunistiska tidningen Sydsvenska Kuriren:[11]

"Det börjar bli alltmer tydligt att denna prisade folkgemenskap ingenting annat är än en borgarklassens triumferande enhetsfront i arbete för revanschkrig. De tunga bördorna får den tyska arbetarklassen bära."

Vennberg tog själv senare avstånd ifrån bidragen och uteslöt dem ur sitt författarskap. Han menade på 1990-talet att publiceringen berodde på att dikterna i själva verket skulle ha varit kamouflage för den hjälp han säger sig ha gett till sovjetiska spioner, något som Sigvard Lindqvist och Peter Luthersson betvivlar.[12] Anders Paulrud menar att "några brev, några dagboksanteckningar, en dikt" ej räcker som bevis för att Vennberg ska ha varit nazist.[11]

Sovjetunionen och den tredje ståndpunkten

Under kalla kriget företrädde Vennberg den så kallade tredje ståndpunkten, som sade sig förorda ett neutralt ställningstagande mellan de bägge stormakterna Sovjetunionen och USA. Han deltog vid uppvaktningar på Sovjetunionens ambassad i Stockholm och hyllade där den "kulturella uppbyggnaden" i Sovjetunionen.[13] I Wrocław, Polen, deltog han 1948 vid grundandet av organisationen "De intellektuellas internationella förbindelsekommitté för fred", en påstått sovjetstyrd frontorganisation som sammankallade Världskongressen för fred i Paris 1949.[13] Karl Erik Lagerlöf karakteriserade i sin doktorsavhandling Vennbergs inställning som "anti-individualistisk" och skrev bland annat att "individens underordning under helheten var ett viktigt motiv hos honom 1938 och senare".[14]

Norrmalmsregleringen

Karl Vennberg skrev i samband med Stockholms cityomvandling dikten Promenad i Hötorgscity (1971).

Bibliografi

  • Svenskt lyrikindex: ett datorbaserat index. Karl Vennberg 1976-1987. Specialarbete / Högskolan i Borås, Institutionen Bibliotekshögskolan, 0281-5664 ; 1989:76. Borås. 1989. Libris 403170 
Antologier

Priser och utmärkelser

Referenser

  1. ^ Sveriges dödbok 1901–2009 Swedish death index 1901–2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges Släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231 
  2. ^ Luthersson, Peter, Svensk litterär modernism (Stockholm 2002), s. 319
  3. ^ Göransson, Sverker (1989). ”Karl Vennberg - skepsis och ironi”. Den svenska litteraturen V. Modernister och arbetardiktare. Albert Bonniers förlag. ISBN 91-34-50865-1 
  4. ^ Lars Bäckström, Erik Lindegren, Bonniers 1962.
  5. ^ Vem är det - Svensk biografisk handbok 1995 (Stockholm 1994), sidan 1161.
  6. ^ "Stadens krav kan krossa deras trygghet" i Dagens Nyheter 2009-09-20 Arkiverad 28 september 2009 hämtat från the Wayback Machine.
  7. ^ Spångabygden nr 56, sidan 18.
  8. ^ extrakoll.se[död länk]
  9. ^ Luthersson, Peter och Mortensen, Anders, förord till Bertil Malmberg. Diktaren i sitt sekel (Stockholm 2006) s. 16
  10. ^ Lundberg, Johan, "Ljusets fiender" (Stockholm, 2013), s. 101 f.
  11. ^ [a b] Anders Paulrud. ”Förtalet av Vennberg”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/kultur/9909/16/ap.html. Läst 20 februari 2019. 
  12. ^ Luthersson, Peter, Svensk litterär modernism (Stockholm 2002), s. 320 f.
  13. ^ [a b] Häggman, Bertil (1991). Medlöparna. Stockholm: Contra. sid. 87. ISBN 91-86092-22-7 
  14. ^ Lundberg, Johan, "Ljusets fiender" (Timbro, 2013), s. 102

Vidare läsning

  • Elleström, Lars (1992). Vårt hjärtas vilt lysande skrift: om Karl Vennbergs lyrik. Litteratur, teater, film, 0347-7770 ; N.S., 8. Lund: Lund Univ. Press. Libris 1491133. ISBN 91-7966-202-1 
  • Johansson, Anders (2000). Poesins negativitet: en studie i Karl Vennbergs kritik och lyrik. Stockholm studies in history of literature, 0491-0869 ; 43. Stockholm: Almqvist & Wiksell International. Libris 7223509. ISBN 91-22-01865-4 
  • Lagerlöf, Karl Erik (1967). Den unge Karl Vennberg. Stockholm: Bonnier. Libris 8198167 
  • Lindqvist, Sigvard (1997). Karl Vennbergs kluvenhet: iakttagelser under studier och brevväxling. Jönköping: Wettern. Libris 7796263. ISBN 91-972127-1-7 
  • Litterär kalender. 2005. Karl. Stockholm: Norstedt. 2005. Libris 9964703. ISBN 91-1-301540-0 
  • Ramnefalk, Marie Louise (1974). Tre lärodiktare: studier i Harry Martinsons, Gunnar Ekelöfs och Karl Vennbergs lyrik = [Three didactic poets] : [studies of Harry Martinson, Gunnar Ekelöf and Karl Vennberg]. Staffanstorp: Cavefors. Libris 7401858. ISBN 91-504-0369-9 
  • Röster om Karl Vennberg: från ABF Stockholms litteraturseminarium i mars 1990, Stockholm. Stockholm: ABF - Arbetarnas bildningsförb.:s avd. i Stockholm. 1990. Libris 7642283. ISBN 91-7448-595-4 

Externa länkar

Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Karl_Vennberg&oldid=45283082”