Karolinatita

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Karolinatita
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Carolina Chickadee1 by Dan Pancamo.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljMesar
Paridae
SläkteTitor
Poecile
ArtKarolinatita
P. carolinensis
Vetenskapligt namn
§ Poecile carolinensis
Auktor(Audubon, 1834)
Utbredning
Carolina Chickadee-rangemap.png
Synonymer
  • Parus carolinensis
Hitta fler artiklar om fåglar med

Karolinatita[2] (Poecile carolinensis) är en nordamerikansk fågel i familjen mesar inom ordningen tättingar.[3]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Karolinatitan är en medelstor (11,5-13 cm), typisk tita med svart hätta och haklapp, vita kinder och gråbrun ovansida. Den är mycket lik amerikansk talltita men är igenomsnitt mindre med kortare stjärt, mindre huvud och mindre bjärt fjäderdräkt. Vidare är de vita spetsarna på armpennorna snarare gråvita än vita och den vita kindfläcken grå mot nacken.[4]

Läten[redigera | redigera wikitext]

Sången består av en klar visslande serie likt amerikanska talltitan, men ljusare och med tre till fem toner i serien. Även lätet är ljusare och även snabbare.[4]

Carolina Chickadee (21108156134).jpg

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Karolinatita delas upp i fyra underarter med följande utbredning:[3]

Karolinatitan hybridiserar med amerikansk talltita där deras utbredningsområden överlappar. Studier visar dock att de troligen skildes åt för mer än 2,5 miljoner år sedan.[5]

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Arten placerade tidigare i det stora messläktet Parus. Data från jämförande studier av DNA och morfologi visade att en uppdelning av släktet bättre beskriver mesfåglarnas släktskap[6][7] varför de flesta auktoriteter idag behandlar Poecile som ett distinkt släkte.[3]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Karolinatitan hittas i olika skogsbiotoper som öppen lövskog, gärna utmed vattendrag, eller sumpskog. Födan består mestadels av små ryggradslösa djur och deras larver och ägg. Fågeln häckar från mitten av februari till början av juni och lägger en kull.[8]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

John James Audubon beskrev arten vetenskapligt medan han var i den amerikanska delstaten South Carolina, därav det vetenskapliga namnet carolinensis (och trivialnamnet Carolina Chickadee på engelska, översatt till karolinatita).

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Poecile carolinensis Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 2016-12-20.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
  4. ^ [a b] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Eastern North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 297. ISBN 0-679-45120-X 
  5. ^ Carolina Chickadee Faktablad om karolinatita på allaboutbirds.org
  6. ^ Gill, F.B., B. Slikas, and F.H. Sheldon (2005), Phylogeny of titmice (Paridae): II. Species relationships based on sequences of the mitochondrial cytochrome-b gene, Auk 122, 121-143.
  7. ^ Johansson, U.S., J. Ekman, R.C.K. Bowie, P. Halvarsson, J.I. Ohlson, T.D. Price, and P.G.P. Ericson (2013), A complete multilocus species phylogeny of the tits and chickadees (Aves: Paridae), Mol. Phylogenet. Evol. 69, 852-860.
  8. ^ Gosler, A. & Clement, P. (2019). Carolina Chickadee (Poecile carolinensis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59861 14 maj 2019).

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]