Caspar Schröder
Kaspar Schröder, född omkring 1652, död 1710 i Stockholm, var en svensk skulptör.
Kaspar Schröder var möjligen lärjunge till Nicolaes Millich eller till Burchard Precht; i stilen ansluter han sig närmast till den senare. Han gjorde 1692 tavelramar för Ulriksdals slott och gjorde 1694 arbeten för Drottningholms slott, bland annat nya musslor för Herkulesfontänen och planer för en bassäng till en inte uppförd Neptunusfontän. Senare utförde han fasadskulpturer för Storkyrkans orgel och lejonmasker för Stockholms slotts gårdsfasad. Han arbetade i besvärlig konkurrens med de franska konstnärer, som inkallats för konstnärlig utformning av slottet.
Åren 1704-05 utförde han ett par altaruppsatser i Vimmerby kyrka och i Rättviks kyrka, båda med den uppståndne Kristus som huvudfigur och med två änglar som sidofigurer. År 1706 fullbordade han en dopfunt, som skänktes till Kungsholms kyrka av en änkefru Guthermuth. De fyra evangelisterna, som bildar sidogrupper till funten, har energiskt hållna karaktärshuvud och svallande, rika draperier. År 1709 påbörjade han Kalmar domkyrkas altare med pompöst bildhuggeri i relief och friskulptur som senare färdigställdes av Jacob Sauerberg. Kaspar Schröder är därjämte upphovsman till en marmorbyst av Karl XI från 1695 i Uppsala universitet.
Källor
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Schröder, Kaspar, 27 maj 1916.
Vidare läsning
- Vahlne, Bo: Caspar Schröder i Svenskt biografiskt lexikon (2000-2002)
|