Kastanjenötväcka

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Kastanjenötväcka
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Chestnut-bellied Nuthatch.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljNötväckor
Sittidae
SläkteSitta
ArtKastanjenötväcka
S. castanea
Vetenskapligt namn
§ Sitta castanea
AuktorLesson, 1830
Hitta fler artiklar om fåglar med

Kastanjenötväcka[2] (Sitta castanea) är en tätting i familjen nötväckor som huvudsakligen förekommer i Indien.[3] Tidigare inkluderade den även kanelnötväckan (S. cinnamoventris).

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Kastanjenötväckan är en liten till medelstor (12,5 cm) nötväcka med kort och tunn näbb. Den har det för många nötväckearter typiska utseendet med blågrå ovansida och brett svart ögonstreck som bildar en tunn mask. Hjässan är tydligt ljusare än manteln och båda könen har bleka spetsar på undre stjärttäckarna. Hanen har djupt kastanjefärgad undersida och vit kind, honan mer kanelbrun under men med mer kontrasterande vit kind än andra arter.[4][5]

SittaCastanea.png

Arten är mycket lik kanelnötväckan (S. cinnamoventris) och tidigare behandlades de som samma art. Kanelnötväckan är dock större med längre och kraftigare näbb samt har mindre kontrast mellan hjässa och mantel, något ljusare undersida och skifferfärgade undre stjärttäckare med breda vita subterminala band och kastanjefärgade spetsar istället för kastanjefärgade med grå mitt.[4]

Läte[redigera | redigera wikitext]

Sången är en högljudd, mjuk och snabb drill, rak eller något fallande på slutet.[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Kastanjenötväckan förekommer i bergsutlöpare i norra och centrala Indien (västra Ghats).[3] Den behandlas antingen som monotypisk eller delas in i två underarter med följande utbredning:[6]

  • Sitta castanea castanea – norra och centrala Indien, sydvästra Nepal och eventuellt sydvästra Bangladesh
  • Sitta castanea prateri – östra Indien

Tidigare fördes även burmanötväcka (S. neglecta) och kanelnötväcka (S. cinnamoventris) till kastanjenötväcka. De skiljer sig dock åt i utseende, genetik, läten och parapatrisk utbredning.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Kastanjenötväckan förekommer i lövskog, lundar nära bebyggelse, alléer och ibland trädgårdar. Den lever av insekter och spindlar, men även frön och nötter. Fågeln ses enstaka, men oftare i par eller lösa familjegrupper. Den häckar från februari till maj i norr (de flesta ägg läggs i mars), i söder april till september (Andhra Pradesh). Arten är en stannfågel.[4]

Chestnut-bellied Nuthatch (Sitta cinnamoventris) at Jayanti, Duars, West Bengal W IMG 5838.jpg

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Artens populationstrend är okänd, men utbredningsområdet är relativt stort. Internationella naturvårdsunionen IUCN anser inte att den är hotad och placerar den därför i kategorin livskraftig.[1] Världspopulationen har inte uppskattats, men den beskrivs som vanlig, dock rätt lokalt förekommande.[7]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Birdlife International 2016 Sitta castanea Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b c d] Harrap, S. (2018). Indian Nuthatch (Sitta castanea). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59917 13 november 2018).
  5. ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  6. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.2). doi : 10.14344/IOC.ML.8.2.
  7. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2008. Handbook of the Birds of the World, vol. 13: Penduline-tits to Shrikes. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]