Kent Asp

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Omslag till boken Mediekratin - mediernas makt i svenska val av Kent Asp och Johannes Bjerling.

Kent Christer Asp, född 13 juni 1949 i Jönköping,[1] är en svensk docent i statskunskap, sedan 1992 professor i journalistik vid Göteborgs universitet[2][3][4] samt medieforskare[5] och författare.[6]

Asp har under 30 år forskat på hur svenska massmedier bevakar valrörelser.[7] Han disputerade år 1986 med avhandlingen Mäktiga massmedier. Avhandlingen har sedan dess betraktats som närmast ett standardverk för politisk opinionsbildning och mediernas makt i samhället.[8]

Asp har gett ut en rad böcker och bland annat rapporterat om vänstervridning av nyhetsrapportering och menar att Miljöpartiet har en gräddfil i nyhetshanteringen,[9][10] det vill säga att de inte granskas eller bedöms lika hårt som andra partier.[11]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011).
  2. ^ Ganneby, Peter (3 april 2011). ”Medievalsundersökningen”. Dagens Nyheter: s. 5. 
  3. ^ Kent Asp Göteborgs universitet, avd Journalistik, medier, kommunikation.
  4. ^ ”Partiska journalister är en fara för demokratin”. Kvällsposten: s. 5. 16 december 2014. 
  5. ^ ”Se fakta bakom spelsnacket”. Dagens Arbete: s. 6. 22 januari 2015. 
  6. ^ [a b] Ljunggren, Stig-Björn (4 november 2011). ”Medierna har större makt över valet än du tror”. Upphandling24: s. 62. ISSN 1654-725X. 
  7. ^ Lapidus, Arne (16 februari 2014). ”Det stormar om Soran”. Kvällsposten: ss. 34-35. 
  8. ^ [a b] "Mäktiga massmedier - Studier i politisk opinionsbildning", Göteborgs Universitet, ISBN 91-7410-334-2. Åtkomst den 31 oktober 2016.
  9. ^ Fällmar Andersson, Peter (22 juni 2012). ”Drar vi åt samma håll?”. Helsingborgs Dagblad: s. 2. 
  10. ^ Kent Asp: Miljöpartiet har en gräddfil Arkiverad 10 februari 2015 hämtat från the Wayback Machine. SVT Play Rapport 2012-04-29.
  11. ^ Sjölund, Lilian (3 maj 2012). ”En fri press måste tala – inte tystna”. Hudiksvalls Tidning: s. 2. 
  12. ^ "Svenska journalister 1989 – 2011", Göteborgs universitet. Åtkomst den 31 oktober 2016.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]