Keynesianska korsmodellen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Den Keynesianska korsmodellen beskrevs av John Maynard Keynes och används inom nationalekonomi.

Keynesianska korsmodellen

Korsmodellen ställer aggregerad efterfrågan (AD) mot BNP. Ekonomin strävar mot jämvikts-BNP där Y = AD(Y) och utgår från antagandena att:

  • Allt är i reala storlekar – priserna antas konstanta
  • Konsumtionen varierar med den disponibla inkomsten (Y-T)
  • När disponibla inkomsten stiger, stiger konsumtionen men inte lika mycket som inkomsten
  • Den marginella konsumtionsbenägenheten (MPC) är mindre än 1.

Modellen består av BNP på den horisontella och aggregerad efterfrågan på den vertikala axeln – normalt ritas en 45-gradig vinkel för att spegla var Y = AD.

Man kan se det som att BNP är utbudet och AD efterfrågan där Ypotentiell motsvarar hur mycket som tillverkas nu och Yjämvikt är det optimala utbudet för företagen i form av vinst och lagerhållning.

Ekonomin strävar alltid mot Yjämvikt då utbudet = efterfrågan. Om potentiell BNP (Ypotentiell) < jämvikts-BNP (Yjämvikt ) så är AD > Y och då uppstår ett inflationsgap vilket innebär att det efterfrågas mer än det tillverkas. Differensen AD – Y motsvarar då den ofrivilliga lagerminskning som uppstår.

Om däremot Ypotentiell > Yjämvikt så är Y > AD och då uppstår ett deflationsgap vilket leder till arbetslöshet. Det tillverkas mer än det efterfrågas och företagen kommer minska produktionen. Differensen Y – AD motsvarar den ofrivilliga lagerökning som då uppstår.

Den koefficient som bestämmer lutningen av AD-kurvan kallas multiplikatorn. Multiplicerat med förändringen i autonom efterfrågan ger multiplikatorn vad förändringen i BNP blir.

ΔY = multiplikator * ΔAD(autonom). Multiplikatorn bestäms av den marginella utgiftsbenägenheten, d.v.s. hur stor andel av varje intjänad krona som en konsument är villig att lägga på konsumtion.

Se även[redigera | redigera wikitext]