Kibira nationalpark

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kibira nationalpark
Nationalpark
Land Burundi Burundi
Koordinater 2°54′52.79″S 29°26′1″Ö / 2.9146639°S 29.43361°Ö / -2.9146639; 29.43361
Area 400 km²
Grundad 3 mars 1980
Skötsel INECN

Kibira nationalpark (franska: Parc National de la Kibira) är en nationalpark i nordvästra Burundi. Den sträcker sig över fyra provinser och täcker en yta om 400 km²[1].

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Nationalparken ligger längs bergsryggen som utgör vattendelaren mellan Kongofloden och Nilen, från provinshuvudstaden Muramvya till gränsen mot Rwanda där den gränsar till Nyungwe nationalpark. Uppskattningsvis tror man att omkring 16 procent av parken består av bergsregnskog. Intill parken finns två stora teplantage, ett i Teza och den andre i Rwegura. Vanligaste trädarterna är Symphonia globulifera, Newtonia buchananii, Albizia gummifera och Entandrophragma excelsum. Skogen har områden med bergsmyrar och bambubestånd. I Kibira finns flera olika primatarter, däribland schimpanser och arter av släktet Colobus. Här finns också över 250 fågelarter, däribland den majestätiska jätteturakon. Parken sköts av Institut National pour l'Environnement et la Conservation de la Nature (INECN).

Fram till 1933 var skogen ett kungligt jaktreservat. Lokalbefolkningen respekterade skogen, investing it with a magical power. Rätten att använda den för boskapsbetning och insamling av skogsprodukter godtogs. Skogens heliga karaktör, även före den koloniala eran, bidrog till att den bevarades. Mellan 1933 och 1980 klassificerades Kibira som Kongo-Nile Ridge skogsreservat, först under Belgisk kontroll och sedan under Burundisk efter landets självständighet i juli 1962. Endast uttag högvärderat timmer var reglerat och kontrollerat. Mellan självständigheten och 1980, var det förbjudet att omvandla land inom gränserna till jordbruksmark, även om rätten att låta boskapen beta där fanns kvar. Trots dess status som nationalpark, är skogen hårt utsatt på grund av trädfällningar, uttag av bambu, bränder och tjuvjakt och en inkräktande existerande jordbruksverksamhet.

Skogen blev nationalpark genom en ny lag den 3 mars 1980 och är sedan 9 maj 2007 uppsatt på Burundis tentativa världsarvslista.[1]

Klimat[redigera | redigera wikitext]

Klimatet i området är tempererat. Årsmedeltemperaturen i trakten är 13 °C. Den varmaste månaden är juli, då medeltemperaturen är 15 °C, och den kallaste är april, med 10 °C.[2] Genomsnittlig årsnederbörd är 1 149 millimeter. Den regnigaste månaden är december, med i genomsnitt 175 mm nederbörd, och den torraste är juli, med 1 mm nederbörd.[3]

Kibira nationalpark
Klimatöversikt (förklaring)
J F M A M J J A S O N D
 
 
98
 
18
10
 
 
112
 
16
9
 
 
175
 
16
8
 
 
122
 
15
6
 
 
43
 
16
9
 
 
14
 
16
11
 
 
1
 
19
11
 
 
26
 
19
10
 
 
93
 
19
10
 
 
136
 
17
9
 
 
152
 
14
8
 
 
175
 
17
9
Genomsnittliga max och min. temperaturer i °C
Nederbördsmängd i mm. Årsnederbörd: 1 147 mm.
Källa: [2]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Le parc national de la Kibira” (på engelska). UNESCO World Heritage Centre. http://whc.unesco.org/en/tentativelists/5148/. Läst 4 juni 2012. 
  2. ^ [a b] ”NASA Earth Observations Data Set Index”. NASA. http://neo.sci.gsfc.nasa.gov/dataset_index.php. Läst 30 januari 2016.  Temperaturuppgifter från satellitmätningar av markytans temperatur inom en ruta som är 0,1×0,1 grader.
  3. ^ ”NASA Earth Observations: Rainfall (1 month - TRMM)”. NASA/Tropical Rainfall Monitoring Mission. http://neo.sci.gsfc.nasa.gov/view.php?datasetId=TRMM_3B43M&year=2014. Läst 30 januari 2016.  Medelvärde för åren 2012–2014 inom en ruta som är 0,1×0,1 grader.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]