Kizukispett

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Kizukispett
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Dendrocopos kizuki (on tree s2).JPG
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHackspettartade fåglar
Piciformes
FamiljHackspettar
Picidae
SläkteYungipicus
ArtKizukispett
Y. kizuki
Vetenskapligt namn
§ Yungipicus kizuki
Auktor(Temminck, 1836)
Synonymer
Dendrocopos kizuki
Picoides kizuki
Hitta fler artiklar om fåglar med

Kizukispett[2] (Yungipicus kizuki) är en östasiatisk fågel i familjen hackspettar inom ordningen hackspettartade fåglar.[3]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Kizukispetten är en liten (13-15 cm) brun, svart och vit hackspett. På huvudet syns gråbrun hjässa, bruna örontäckare, ett vitt ögonbrynsstreck från ovan ögat till nacken, ett gråbrunt strupsidestreck och ett vitt mustaschstreck. Hakan och strupen är vit, bröstet med antrykning av brunt och resten av undersidan med varierande streckning. Ovansidan är mörkbrun, på övre vingtäckare och vingpennor svart, med vågräta vita band. Den svartaktiga stjärten är vitbandad på yttre stjärtpennorna.[4]

Könen är lika varandra, men hanen har en liten röd fläck på nacksidan som ofta döljs av ovanliggande fjädrar. Honan har i snitt längre stjärt, näbb och vingar än hanen. Viss geografisk variation finns, där nordliga fåglar är mindre och mörkare än sydliga. [5][4]

Kizukispett i Osaka, Japan.

Läte[redigera | redigera wikitext]

Bland lätena hörs korta "khit" och "kzz". Fågeln trummar, dock svagt och i korta salvor.[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Kizukispetten förekommer i sydöstra Ryssland, nordöstra Kina, på Koreahalvön samt i Japan. Det råder oenighet hur de olika populationerna ska indelas. De flesta taxonomiska auktoriteter delar in den i tio till elva underarter med följande utbredning:[6][7][8]

Världledande taxonomiska auktoriteten Clements et al har dock en annan indelning med endast fyra underarter:[3]

  • Yungipicus kizuki ijimae – sydöstra Sibirien och Sachalin till Nordkorea, norra Japan och Kurilerna
  • Yungipicus kizuki seebohmi – Korea (utom nordöstra delen), Jeju-öarna och Honshu
  • Yungipicus kizuki amamii – norra Ryukyuöarna (Amami-Ōshima och Tokunoshima)
  • Yungipicus kizuki kizuki – nordöstra Kina, södra Japan, Okinawa, södra Ryukyu och Izuöarna

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Tidigare placerades den i släktet Dendrocopos och vissa gör det fortfarande.[6] DNA-studier visar dock att den står närmast tretåig hackspett (Picoides tridactylus) och förs numera oftast tillsammans med några andra asiatiska små hackspettar till Yungipicus. [9] Andra, som Birdlife International, inkluderar den dock i Picoides.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Kizukispetten hittas i olika sorters löv- och barrskogar, både i låglänt och mer höglänt terräng (upp till 2100 meters höjd) samt även i parker och trädgårdar. Den påträffas i par eller blandade artflockar på jakt efter ryggradslösa djur och bär.[5]

Kizukispett som äter bär från benvedsväxten Euonymus hamiltonianus.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Häckningen inleds i mars i södra Japan, i slutet av maj i norra delen av landet. Fågeln hackar ut ett bohål i en död gren, vari den lägger fem tull sju ägg som ruvas i tolv till 14 dagar. Ungarna är flygga efter tre veckor.[4]

En kizukispett tittar ut från ett bohål.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som ganska vanlig till ovanlig.[10]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågelns svenska och vetenskapliga artnamn kommer av det franska namnet “kisuki” som Temminck gav arten, baserat på det förmodade japanska namnet "kizuki" för en hackspett.[11]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2014 Picoides kizuki Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2019) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2019-02-05
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11
  4. ^ [a b c d] Winkler, Hans; Christie, David A.; Nurney, David (2010). Woodpeckers. Bloomsbury. sid. 257–258. ISBN 9781408135037. https://books.google.com/books?id=L0BC8yKIlW8C&pg=PA257 
  5. ^ [a b] Gorman, Gerard (2014). Woodpeckers of the World: The Complete Guide. A&C Black. sid. 229–230. ISBN 9781408147177. https://books.google.com/books?id=9LmnAwAAQBAJ&pg=PA229 
  6. ^ [a b] Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  7. ^ [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2019. IOC World Bird List (v 9.1). doi : 10.14344/IOC.ML.9.1.
  8. ^ Winkler, H. & Christie, D.A. (2019). Japanese Pygmy Woodpecker (Picoides kizuki). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/56213 17 februari 2019).
  9. ^ Fuchs, J., and J.-M. Pons (2015), A new classification of the Pied Woodpeckers assemblage (Dendropicini, Pici- dae) based on a comprehensive multi-locus phylogeny, Mol. Phylogenet. Evol. 88, 28-37.
  10. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Sargatal, J. 2002. Handbook of the Birds of the World, vol. 7: Jacamars to Woodpeckers. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
  11. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]