Knut Magnusson (lagman)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ej att förväxla med Knut Magnusson (Bjälboätten).
Knut Magnusson
Titlar
Tidsperiod -1305?
Företrädare Bengt Hafridsson
Tidsperiod 1305
Utnämnd av Birger Magnusson
Personfakta
Först nämnd 1304 som lagman i Värmland
Senast nämnd 1339 vid kung Magnus förlikning med de norska stormännen
Frälse/adelsätt
Släktingar troligen brorson till den bekante marsken Tyrgils Knutsson
Familj
Make/maka Cecilia Röriksdotter

Knut Magnusson var en svensk storman och riddare.

Knut Magnusson var troligen brorson till den bekante marsken Tyrgils Knutsson, han anges i Äldre svenska frälsesläkter som son till Magnus Knutsson (Tyrgils Knutssons ätt) och han förde liksom Tyrgils Knutsson ett lejon i vapnet samt var lagman först i Värmland och sedermera i Västergötland.

Som kung Birger Magnussons råd omtalas han 1305, men synes sedermera ha slutit sig till hertigarnas parti och blev en av deras testamentsverkställare.

Sven Axelsson ansåg att eftersom Knut Magnusson i slutet av 1305 eller början av följande år förlorat sitt lagmansämbete i Värmland, tydligen i samband med Torgils Knutssons fall, måste han varit nära släkt med marsken, troligen hans brorson. Han stödde sig därvid också på den av Bengt Hildebrand påpekade likheten i vapenbilder, och ansåg att Cristopher von Warnstedt åsikt att det inte fanns tillräcklig bevis ej var övertygande. [1]

Nämnd 1308 när han är sigillant åt hertig Erik, som stod i skuld till riddaren Lyder van Kyren.[2]

Sveriges hertig Erik erkänner sig vara skyldig riddaren Lyder ”de kyrn” (van Kyren) 800 mark lödigt silver, för vilka han med samtycke av sina bröder kung Birger av Sverige och hertig Valdemar av Finland samt av sin mor drottning Helvig till densamme pantförskrivit sin lösa och fasta egendom i ”symonsöö” (Simonsö, Mörkö socken, Hölebo härad) och ”abylungh” (möjl. Åbylund, Romfartuna socken, Norrbo härad?) med alla tillägor, men förbehållit sig och sina arvingar rätten att återköpa detta gods inom två år, varom inte det skulle tillfalla nämnde Lyder och dennes arvingar. Sigillanter är utfärdaren, hans bröder kung Birger av Sverige och (hertig) Valdemar, hans mor Helvig, biskoparna Brynolf (Algotsson) i Skara, Karl i Linköping och Magnus i Växjö, rådsherrarna Ture Kettilsson, Filip Ingevaldsson, Filip Ulfsson, Birger Persson, Knut Jonsson, Mats Kettilmundsson, Karl Tydiske, Folke Jonsson, Nils Björnsson, Bengt Algotsson, Knut Magnusson, Ragnvald Puke, Ragnvald Mule, Abjörn Sixtensson, Arvid Gustavsson, Johan Huvud, Peter Ragnvaldsson, Tuke Jonsson, Gunne Gris och Rörik Birgersson.
– SDHK-nr: 2237

Efter hertigarnas död (1318) nämns han som hertiginnorna Ingeborg Håkansdotters och Ingeborg Eriksdotters och sedermera som kung Magnus Erikssons råd samt var en av dem, som rådet utsände för att åvägabringa föreningen med Norge 1319.

I de bekanta föreningarna i Uppsala (1319) och Skara (1322) var han en deltagare, och vid rådets förlikning med änkehertiginnan Ingeborg, 1326, bestämdes, att hennes morgongåva skulle överlämnas åt honom. Han deltog även i revisionen av Södermanlandslagen 1327 och var kung Magnus följeslagare på dennes friarfärd till Frankrike 1334.

Sista gången Knut Magnusson nämns i handlingarna är 1339, då han omtalas som en bland löftesmännen vid kung Magnus förlikning med de norska stormännen.

Äldre svenska frälsesläkter anger Knut Magnusson som gift med Cecilia Röriksdotter, dotter till Rörik Algotsson. Hon var barnlös och valde gravplats i Riseberga kloster.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Om marsken Torgils Knutssons släktförhållanden. Ett meddelande av Sven Axelsson, Boliden, Personhistorisk Tidskrift 1950, nr 1-2
  2. ^ SDHK-nr: 2237