Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter

Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR) är en FN-konvention som togs fram för att säkra skyddet för enskilda medborgares och andra rättighetsbärares ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. FN:s generalförsamling fattade beslut om konventionen den 16 december 1966 och konventionen trädde i kraft den 3 januari 1976. Tillsammans med konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter ses ICESCR som det internationella samfundets rättighetsförklaring (Bill of Rights).^[1]

Historia

Bakgrunden till konventionens uppkomst fanns delvis i den diskussion som fördes om huruvida det var lämpligt eller ens möjligt att beskriva ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter tillsammans med medborgerliga och politiska rättigheter i en samlad konvention. Särskilt bland vissa länder i väst fanns det ett motstånd mot att införliva ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter inom ramen för mänskliga rättigheter. Argumentet från motståndarna var att den typen av rättigheter skulle kräva aktivt agerande från staten för att uppnå, till skillnad från medborgerliga och politiska rättigheter som sågs mer som individens rättigheter gentemot staten.^[1]

Förespråkarna för att inkorporera ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter återfanns inte minst i Latinamerika och bland de socialistiska länderna. Dessa menade att den här typen av rättigheter var en väsentlig del av mänskliga rättigheter och att de enligt vissa länder hade en särställning på grund av rättigheternas inverkan på människors livsvillkor.^[1]

För att komma runt motsättningarna föreslog Eleanor Roosevelt - då ordförande för FN:s kommission för mänskliga rättigheter - att de mänskliga rättigheterna skulle delas in i två konventioner. Förslaget godtogs av FN:s generalförsamling som övergav sin tidigare ståndpunkt om en enda konvention för mänskliga rättigheter.^[1]

Uppföljning

FN:s ekonomiska och sociala råd (ECOSOC) har i uppdrag att följa staternas tillämpning av konventionen. Rådet satte år 1985 upp en kommitté som ska utreda staters uppföljning. Denna kommitté ställer krav på att länderna ska förklara svårigheter som har uppstått, att de ska ge statistik och siffror som man kan använda i utvärderingen. Staterna ska rapportera till kommittén vart femte år.^{[källa behövs]}