Hoppa till innehållet

Korinter

Från Wikipedia
Russin till vänster och korinter till höger.

Korinter kallas de små, kärnlösa, torkade bären av den variant av vinrankan, som Linné kallade Vitis vinifera: apyrena.

Korinterna har sitt namn efter den grekiska staden Korinth, i vars omnejd denna typ av vinranka lär ha uppkommit och fortfarande odlas i stort. Korinter odlas från öster på de Joniska öarna, i sydligaste Italien, Sicilien med flera Medelhavsländer.

När de små, mörkt brunröda bären är mogna, plockas klasarna ned och torkas på ett luftigt ställe. Helst ska korinter torkas i skugga[1]. Efter torkning repas bären, "korinterna", av med ett slags kam och packas förhållandevis hårt i fat eller särskilt för ändamålet murade förvaringsrum, "seraljer", som noga tillsluts och öppnas först när korinterna ska skickas iväg. Då packas korinterna i mindre fat eller kärl, "karateler" ("caratels").

Korinter är något sega och har en koncentrerad sötma.[2] De påminner om russin, men är från en annan druvsort, mörkare i färgen och vanligtvis mindre.[2] Korinter används i matlagning, bakning och drycker, exempelvis i kakor, grytor, sallader och vin.[2] Förr användes korinter under benämningen fructus Vitis minutae för att förbättra smaken på vissa medikament, till exempel den förr så ofta använda laxerdrycken "Infusum Sennae compositum" (se Senna). I hushållen användes korinter i sötsura såser, puddingar och bakverk.

I populärkulturen

[redigera | redigera wikitext]

Korinter förekommer i den svenska julsången Tre pepparkaksgubbar i textavsnittet "korinter till ögon och hattarna på sne' ".[3]