Kostfiber

Från Wikipedia
Baljväxter innehåller en stor andel kostfibrer.

Kostfibrer,[1] numera benämnt fibrer, är kolhydrater (med undantag för lignin som är kostfiber men ej kolhydrat) som inte kan brytas ned av tarmens enzymer (det vill säga spjälkas). Det kan inte heller tas upp av tunntarmen, och därför når det tjocktarmen utan att avge någon energi. I näringsdeklarationerlivsmedel räknas inte fibrer som kolhydrater utan anges separat. Motsvarigheten i djurfoder kallas växttråd.

Definition[redigera | redigera wikitext]

Kostfibrer har definierats på något olika sätt i olika länder vid olika tidpunkter. Numera är definitionen i EU gemensam, men definitioner utanför EU stämmer inte nödvändigtvis överens med den.

Enligt svenska Livsmedelsverkets definitioner[2] , som följer ett EU-direktiv, kallas kostfiber numera för fiber i näringsdeklarationer, och definieras som:

Kolhydratpolymerer med minst tre monomerenheter som varken spjälkas eller upptas i människans tunntarm och som hör till någon av följande kategorier:

  • Ätliga kolhydratpolymerer som naturligt förekommer i konsumtionsfärdiga livsmedel.
  • Ätliga kolhydratpolymerer som framställts av livsmedelsråvaror genom fysikaliska, enzymatiska eller kemiska metoder och som har en gynnsam fysiologisk effekt som påvisats genom allmänt vedertagen vetenskaplig dokumentation.
  • Ätliga syntetiska kolhydratpolymerer som har en gynnsam fysiologisk effekt som påvisats genom allmänt vedertagen vetenskaplig dokumentation.

Ett exempel på fibrer som täcks av den andra punkten ovan är så kallade vita fibrer som kan förekomma i exempelvis pasta och framställs syntetiskt från majsstärkelse. De har liknande gynnsamma effekter på mage och tarm som helt naturliga fibrer har, men däremot innehåller de inte vitaminer och mineraler som fullkornsprodukter normalt innehåller.

Effekter och förekomst[redigera | redigera wikitext]

Fibrer ger mättnadskänsla och underlättar tarmverksamheten genom att binda vätska vilket minskar risken för förstoppning och divertiklar (utbuktningar i tarmväggen). Kostfibrer är bra för peristaltiken. Kostfiber finns bland annat i vetekli, vetegroddar, linfrö, psylliumfrö, ärtväxter,[3] korn, frukt och havre.

Gelbildande fibrer påverkar blodsockerhalten och därmed insulinnivåerna på ett positivt sätt och kan troligen minska risken för tjocktarmscancer. Gelbildande fibrer finns i frukt, bär, grönsaker, havre, råg, linser, bönor och ärtor.

Enligt de svenska näringsrekommendationerna bör en vuxen människas intag av kostfibrer ligga mellan 25 och 35 gram per dag eller 3 gram kostfiber för varje megajoule (MJ) energi (1 MJ = 239 kcal). Enligt Nordiska Näringsrekommendationer (NNR) är övre gränsen för kostfiberintag 50 gram per dag; ett högre intag kan hämma tarmens absorption genom att binda näring och energi som följer med avföring.

Fermenterbara fibrer konsumeras av mikrobiotan i tjocktarmen, vilket ökar fekalvolymen något och producerar kortkedjiga fettsyror som biprodukter med ett brett spektrum av fysiologisk aktivitet.[4][5] Resistent stärkelse, inulin, fruktooligosackarid och galaktooligosackarid är kostfibrer som är helt fermenterbara. De innehåller både olösliga och lösliga fibrer. Denna fermentering påverkar uttrycket av många gener i tjocktarmen,[6] som påverkar matsmältningsfunktionen och lipid- och glukosmetabolismen, samt immunsystemet,[7] inflammation, med mera.[8] Fermenteringen av fibrer är ansvarig för ett antal gener i tjocktarmen, som påverkar matsmältningsfunktionen och lipid- och glukosmetabolismen, samt immunsystemet, Vid fermentering av fibrer bildas gas (främst koldioxid, väte och metan) och kortkedjiga fettsyror. Extraherade eller renade fermenterbara fibrer fermenterar snabbare i förtarmen och kan leda till oönskade gastrointestinala symtom (uppblåsthet, magbesvär och flatulens).

Övre mag-tarmkanalen[redigera | redigera wikitext]

Efter en måltid består innehållet i magsäcken och övre mag-tarmkanalen av

  • livsmedelsföreningar
  • komplexa lipider/micellära/vatten/hydrokolloida och hydrofoba faser
  • hydrofila faser
  • fasta, flytande, kolloidala och gasbubblande faser.[9]

Miceller är kluster av molekyler i kolloidstorlek som bildas under förhållanden som liknar de som beskrivs ovan, analogt med den kritiska micellkoncentrationen för detergenter. I den övre mag-tarmkanalen består dessa föreningar av gallsyror och di- och monoacylglyceroler som solubiliserar triacylglyceroler och kolesterol.[10]

Näringsvärde[redigera | redigera wikitext]

Kostfiber kan inte spjälkas av enzymerna i människans matsmältningsapparat eller tas upp av tunntarmen. Men en del fibrer kan fermenteras av mikroorganismer i tunntarm eller tjocktarm. Vid fermentationen bildas kortkedjiga fettsyror som därefter tas upp i tjocktarmen och används som energi av tarmcellerna eller ute i resten av kroppen[11]. Därför räknar man idag med att kostfibrer har ett energiinnehåll som är cirka hälften av andra kolhydraters: 2 kcal/g eller 8 kJ/g.[2]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ kostfibrer i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 29 mars 2015.
  2. ^ [a b] Livsmedelsverkets författningssamling, LIVSFS2009:9, Föreskrifter om ändring i Livsmedelsverkets föreskrifter (SLVFS 1993:21) om näringsvärdesdeklaration Arkiverad 7 april 2013 hämtat från the Wayback Machine. , 30 sept 2009, läst 2012-04-26.
  3. ^ "Sammanfattning mat och hälsa". Arkiverad 2 april 2015 hämtat från the Wayback Machine. umea.se. Läst 29 mars 2015.
  4. ^ ”Elucidating the role of the gut microbiota in the physiological effects of dietary fiber”. microbiomejournal.biomedcentral.com. https://microbiomejournal.biomedcentral.com/articles/10.1186/s40168-022-01248-5. Läst 19 december 2023. 
  5. ^ ”Dynamics of Human Gut Microbiota and Short-Chain Fatty Acids in Response to Dietary Interventions with Three Fermentable Fibers”. pubmed.ncbi.nlm.nih.gov. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/30696735/. Läst 19 december 2023. 
  6. ^ ”Scientific Opinion on Dietary Reference Values for carbohydrates and dietary fibre”. efsa.onlinelibrary.wiley.com. https://efsa.onlinelibrary.wiley.com/doi/abs/10.2903/j.efsa.2010.1462. Läst 19 december 2023. 
  7. ^ ”Gut Health, Stress & Sleep”. www.omni-biotic.com. https://www.omni-biotic.com/en-uk/blog/gut-health-stress-sleep/. Läst 19 december 2023. 
  8. ^ ”Are functional foods redefining nutritional requirements?”. cdnsciencepub.com. https://cdnsciencepub.com/doi/10.1139/H07-134. Läst 19 december 2023. 
  9. ^ ”The physiological effect of dietary fiber: an update”. pubmed.ncbi.nlm.nih.gov. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/1323981/. Läst 19 december 2023. 
  10. ^ ”The Influence of Dietary Fibre on Lipid Digestion and Absorption”. link.springer.com. https://link.springer.com/chapter/10.1007/978-1-4471-1928-9_9. Läst 19 december 2023. 
  11. ^ Beek, Van Der; M, Christina; Dejong, Cornelis H. C.; Troost, Freddy J.; Masclee, Ad A. M.; Lenaerts, Kaatje (2017-04-01). ”Role of short-chain fatty acids in colonic inflammation, carcinogenesis, and mucosal protection and healing”. Nutrition Reviews 75 (4): sid. 286–305. doi:10.1093/nutrit/nuw067. ISSN 0029-6643. https://academic.oup.com/nutritionreviews/article/75/4/286/3573470. Läst 22 november 2017. 

Källor[redigera | redigera wikitext]