Forsmarks kärnkraftverk

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Forsmarks kärnkraftverk
Forsmark_aerial.jpg
Forsmarksverken
Plats Forsmark, Östhammars kommun
Land Sverige Sverige
Ägare Forsmarks Kraftgrupp Aktiebolag (Vattenfall, Mellansvensk Kraftgrupp, E.ON)
Togs i kommersiell drift F1: 10 december 1980 (37 år)
F2: 7 juli 1981 (36 år)
F3: 21 augusti 1985 (32 år)
Reaktorer
Aktiva reaktorer, brutto (netto) 3 (3294 MW)[1][2]
Kapacitet
Årsproduktion för 2014 25 325 GWh[3]
Medelproduktion under 5 år 23 660 GWh
Forsmarks tre reaktorbyggnader sedda från Öregrund, augusti 2014.
Fordonskontroll på tillfartsvägen.

Forsmarks kärnkraftverk är ett kärnkraftverk utanför bruksorten Forsmark i Östhammars kommun, Uppsala län, Uppland. Kärnkraftverket ägs av Forsmarks Kraftgrupp Aktiebolag, där statliga Vattenfall AB är huvudägare. Verket har tre reaktorer och den totala installerade elektriska nettoeffekten är efter de senaste effekthöjningarna 3157 MW.

Historik[redigera | redigera wikitext]

I besluten om den svenska kärnkraftens utbyggnad fanns flera olika alternativa platser. På 1960-talet hade man nästan byggt färdigt reaktorn vid Marviken (som dock aldrig kom i drift) och 1972 stod den första reaktorn i Oskarhamn färdig. I Mälardalen fanns två alternativ, antingen på Käftudden i Trosa kommun eller i Forsmark, där valet blev den senare. Anläggningsarbetet började i oktober 1971 och 15 januari 1973 bildades Forsmarks Kraftgrupp (FKG) av Vattenfall och Mellansvensk Kraftgrupp AB. FKG köpte två år senare Forsmarks bruk av greve Ludvig af Ugglas. Forsmarks elhistoria hade faktiskt börjat redan på 1890-talet då järnproduktionen lades ner och stånghammaren byttes ut mot Upplands första vattenkraftverk. Forsmarks Herrgård blev därmed det första elektriskt belysta huset i Uppland.

1976 var arbetet i full gång och ca 2700 personer fanns på platsen. Den 6 oktober anlände den första bränsletransporten och varmprovdrift påbörjades 15 januari 1977. Under våren 1977 trädde den s.k. villkorslagen i kraft (Lagen (1977:140) om särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.). Lagen stipulerade att en ny reaktor ej fick tillföras kärnbränsle förrän reaktorinnehavaren visat på en helt säker slutlig förvaring av det utbrända bränslet[4], vilket förhindrade laddning av Forsmark 1.

Redovisning av metod för slutförvar togs fram och godkändes 1979-03-27, men dagen efter (1979-03-28) inträffade haveriet i reaktorn Three Mile Island 2 (TMI-2, "Harrisburg"). Detta ledde till att regeringen den 4 april beslutade att skjuta upp laddningsbesluten genom den så kallade Rådrumslagen, samt utlysa en folkomröstning om kärnkraften. Folkomröstningen hölls 1980-03-23 och innebar ett "ja" till att ta nya reaktorer i drift, och reaktorn Forsmark 1 kunde då laddas med bränsle. Den kopplades in på elnätet för första gången 5 juni 1980 och kom i kommersiell drift den 10 december samma år.

Dess tvillingreaktor Forsmark 2 kopplades på 15 december 1980 och kommersiell drift inleddes 7 juli året efter. De är i princip identiska kokvattenreaktorer med en elektrisk effekt (2010) på 1022 respektive 1035 MW.

Den tredje reaktorn vid kärnkraftverket Forsmark 3 kopplades in 3 mars 1985 och var i full kommersiell drift 21 augusti samma år. Forsmark 3 är också en kokvattenreaktor men större än F1/F2 och snarlik Oskarshamn 3. Den har en elektrisk effekt (2010) på 1229 MW [5].

Måndagen den 28 april 1986 indikerade strålningsdetektorer på Forsmark förhöjda strålnivåer [6]. Då man inte kunde finna några indikationer på läckage väcktes misstankarna att utsläppet kom utifrån. Senare registrerades förhöjda halter på flera platser i Sverige och på kvällen den 28 april gick Sovjetunionen ut och medgav att en olycka inträffat i Tjernobyl tidigt på morgonen den 26 april 1986.

Högst produktion sattes rekordåret 2004 då nära 25 miljarder kilowattimmar (25 TWh) producerades och tillgängligheten låg på 94,3%. Detta kunde uppnås genom byte av lågtrycksturbinerna i reaktor 1 och 3. I den senaste höjdes den installerade elektriska effekten med 135 MW.

Forsmarkshändelsen[redigera | redigera wikitext]

Den 25 juli 2006 utfördes ett underhållsarbete av Svenska kraftnät vid Forsmark 1 då en störning inträffade, som hade sitt ursprung i en kortslutning i 400 kV ställverket utanför Forsmarksanläggningen. Det medförde att kraftiga spänningsvariationer fortplantade sig i flera av elsystemen inne i anläggningen[7], och påverkade olika elektriska skyddskretsar på ett oförutsett och okontrollerat sätt. Reaktorns effekt reglerades ner automatiskt, och efter cirka 30 sekunder snabbstoppades reaktorn.

Vid en sådan händelse ska kraftverkets egna elförsörjning ta över. Säkerhetssystemen är överlag indelade i 4 separata delar ("subar") med 4x50% kapacitet, där varje del har egen elförsörjning via dieselgenerator och batterier. Batterierna ger helt avbrottsfri kraft som möjliggör monitering och manöver under tiden dieselgeneratorerna startar upp.

Som ett alternativ till de egna dieselgeneratorerna har Forsmark även en alternativ inmatningsväg via en 70 kV kraftledning som kan försörja alla säkerhetssystem, men överkoppling till denna skedde av olika orsaker inte under störningen.

Vid händelsen föll flera delar av det batterisäkrade nätet bort vilket gjorde att endast 2 dieselgeneratorer fasades in och blev tillgängliga även om alla 4 startade. Detta gav tillräcklig kapacitet hos viktiga säkerhetssystem, men frånvaron av delar av det batterisäkrade nätet resulterade i att väsentliga instrument i kontrollrummet blev spänningslösa och skapade en komplex och störd informationsbild för kontrollrumspersonalen. Efter 22 minuter lyckades personalen fasa in de två återstående dieselgeneratorerna manuellt vilket normaliserade situationen.[7][8] Incidenten klassades av Strålsäkerhetsmyndigheten som en "tvåa", INES 2 på den 7-gradiga INES-skalan.[9]

Händelsen fick mycket stor uppmärksamhet internationellt och har resulterat i ett stort antal åtgärder. Här kan nämnas fördjupade analyser och ökad förståelse för funktionen hos elektriska skyddskretsar, och betydelsen av obefogad respektive utebliven utlösning hos dessa. Händelsen är en viktig orsak till att alla svenska reaktorer har krav på att förses med s.k. "Oberoende Härdkylning" senast 2020. I avvaktan på detta har Strålsäkerhetsmyndigheten infört krav på ytterligare mobila reservgeneratorer för att klara av att en reaktors egna reservgeneratorer inte startar eller på annat sätt misslyckas med att förse reaktorn med ström[10], samt åtgärder och utrustning för att kunna hantera extrema vädersituationer.

Reaktorerna[redigera | redigera wikitext]

Forsmark 1[redigera | redigera wikitext]

Reaktor 1 vid Forsmarks kärnkraftverk.
Forsmark 1
Start 1980
Typ Kokvattenreaktor
Termisk effekt 2928 MW[11][2]
Nettoeffekt 984 MW
Tekniska data

Reaktorn Forsmark 1 (F1) anslöts till elnätet för första gången den 5 juni 1980 och kom i kommersiell drift 10 december samma år. Reaktorn är en kokvattenreaktor som levererades av ASEA-Atom och är av modellen BWR69. Forsmark 1 är i princip identisk med Forsmark 2, och snarlik de något mer moderna finska reaktorerna Olkiluoto 1 och 2. Turbin- och generatordelen är uppdelad på 2 strängar och levererades av dåvarande STAL - numera Alstom. F1 har precis som sin systerreaktor F2 en reaktorhärd bestående av 676 bränsleelement[12] varav ca 20% byts årligen. Reaktoreffekten regleras med hjälp av 161 styrstavar. Kylvattnet tas direkt ur Östersjön med ett flöde på 2x23 m3/s. När kylvattnet har passerat anläggningen och når utloppet i Biotestsjön har temperaturen stigit med 10 grader. Reaktorbyggnaden är 60 meter hög och den 44 meter höga skorstenen fungerar som utlopp av anläggningens processventilation. Monitering i skorstenen verifierar att utsläppen av radioaktivitet vid normaldrift är mycket små. Den genomsnittliga energitillgängligheten vid F1 är 81,4%.

Forsmark 2[redigera | redigera wikitext]

Reaktor 2 vid Forsmarks kärnkraftverk.
Forsmark 2
Start 1981
Typ Kokvattenreaktor
Termisk effekt 3253 MW[11][2]
Nettoeffekt 1120 MW
Tekniska data

Forsmark 2 (F2) är i princip identisk med Forsmark 1 och anslöts till elnätet för första gången 15 december 1980 och inledde kommersiell drift 7 juli året därpå.

2009 påbörjades förberedelser för en höjning av den termiska effekten med 20% till 3253 MW[13], och sedan 2013 drivs anläggningen i provdrift vid denna effektnivå. Ansökan om rutinmässig drift vid denna effektnivå insändes 2015 till Strålsäkerhetsmyndigheten.

Forsmark 3[redigera | redigera wikitext]

Reaktor 3 vid Forsmarks kärnkraftverk.
Forsmark 3
Start 1985
Typ Kokvattenreaktor
Termisk effekt 3300 MW[11][2]
Nettoeffekt 1167 MW
Tekniska data

Forsmark 3 (F3) är största och yngsta reaktorn vid verket och är en kokvattenreaktor som levererades av ASEA-Atom. Den är av modellen BWR75 och är ursprungligen identisk med systerreaktorn Oskarshamn 3 (som var planerad att byggas i Forsmark under namnet Forsmark 4). Den anslöts till elnätet 3 mars 1985 och kom i kommersiell drift den 21 augusti samma år. Både den ursprungliga och den sedan 2004 installerade turbinen kommer från Siemens och generatorn levererades av Brown Boveri (BBC). Nettoeffekten för Forsmark 3 efter utbytet av lågtrycksturbiner 2004 är 1167 MW, vilket kunnat uppnås genom att de nya turbinerna har tredimensionellt datorberäknade turbinblad med bättre verkningsgrad än de tidigare. Reaktorn kylsystem kyls med 49 m3/s havsvatten från Östersjön. Utflödet går dock direkt ut i havet och inte som F1 och F2 ut via Biotestsjön.

Ägandeförhållanden[redigera | redigera wikitext]

Forsmarks kärnkraftverk ägs av Forsmarks Kraftgrupp Aktiebolag, som i sin tur ägs av Vattenfall AB (66 %), Mellansvensk Kraftgrupp AB (25,5 %) och E.ON Kärnkraft Sverige AB (8,5 %). Mellansvensk Kraftgrupp ägs av Fortum Generation AB (87 %), Skellefteå Kraft AB (7,7 %) och E.ON Kärnkraft Sverige AB (5,3 %).

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Forsmarks Kraftgrupp års- och miljöredovisning 2007
  2. ^ [a b c d] Forsmarks reaktorer i siffror
  3. ^ Produktionshistorik
  4. ^ ”SKI Rapport 2005:11, Svensk kärnenergi En exposé över lagstiftningen på kärnenergiområdet från andra världskriget till millennieskiftet, Examensarbete i offentlig rätt, 20 poäng, Edward Blomstrand”. http://www.blomstrand.net/pdf/skirapport.pdf. Läst 17 september 2014. 
  5. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 18 januari 2012. https://web.archive.org/web/20120118001433/http://regeringen.se/content/1/c6/15/17/40/fcb6f3d2.pdf. Läst 19 mars 2012. 
  6. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 28 juni 2011. https://web.archive.org/web/20110628234739/http://www.iaea.org/Publications/Magazines/Bulletin/Bull283/28302793032.pdf. Läst 12 juli 2011. 
  7. ^ [a b] Carl-Erik Wikdahl. ”Forsmarksincidenten den 25 juli 2006” (pdf). Kärnkraftssäkerhet och utbildning, Vattenfall AB. Arkiverad från originalet den 24 maj 2011. https://web.archive.org/web/20110524035745/http://www.analys.se/lankar/Bakgrunder/2006/Bkgr5-06%20Forsmark%20Swe%20Rev%20-07.pdf. Läst 18 juli 2015. 
  8. ^ Fredrik Lundberg. ”Härdsmältan var nära 2006”. Ny Teknik. http://www.nyteknik.se/nyheter/energi_miljo/karnkraft/article3132833.ece. 
  9. ^ SKI.se: INES-händelser
  10. ^ ”Stort intresse för mobila dieslar - Vattenfall”. corporate.vattenfall.se. http://corporate.vattenfall.se/press-och-media/nyheter/2015/juli/stort-intresse-for-mobila-dieslar/. Läst 30 juli 2015. 
  11. ^ [a b c] vattenfall.se: Teknisk data (sidan besökt 21 november 2008)
  12. ^ ”Forsmarks reaktorer i siffror - uppdaterad april 2015”. Vattenfall. April 2015. https://corporate.vattenfall.se/globalassets/sverige/om-vattenfall/om-oss/var-verksamhet/forsmark/produktion-och-driftlage/teknisk_data_rev_april_2015.pdf. Läst 30 augusti 2017. 
  13. ^ ”Utveckling och förbättring vid Forsmark”. Vattenfall. https://corporate.vattenfall.se/om-oss/var-verksamhet/var-elproduktion/forsmark/produktion-och-driftlage/utveckling-och-forbattring/. Läst 30 augusti 2017. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Stymne, Per (1993). ”Kärnkraftverket i Forsmark.”. Roslagen (1993): sid. [102]-115 : ill. (vissa i färg).  Libris 1777280

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]