Kronskarv

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Kronskarv
Status i världen: Nära hotad[1]
Crowned Cormorant, Phalacrocorax coronatus.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningSulfåglar
Suliformes
FamiljSkarvar
Phalacrocoracidae
SläkteMicrocarbo
ArtKronskarv
M. coronatus
Vetenskapligt namn
§ Microcarbo coronatus
Auktor(Wahlberg, 1855)
Synonymer
  • Phalacrocorax coronatus
Hitta fler artiklar om fåglar med

Kronskarv[2] (Microcarbo coronatus) är en fågel i familjen skarvar inom ordningen sulfåglar.[3] Den är endemisk för sydvästra Afrika.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Kronskarven är en liten (50 cm) svartaktig skarv med lång kilformad stjärt. Den har vidare röd ansiktshud, rött öga och gulaktig näbb. Under häckningstid är den grönglansigt svart, vintertid brun med ljus haka och strupe. Den skiljer sig från långstjärtad skarv på rödare ansiktshud och avsaknad av svartspetsade övre vingtäckare som gör att ovansidan inte verkar prickig. Vidare är stjärten kortare och tofsen i pannan längre.[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Fågeln förekommer i kustområden i sydvästra Afrika, från Angola till Sydafrika.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Fram tills nyligen placerades den liksom flera andra små kortnäbbade skarvar i det stora skarvsläktet Phalacrocorax. De ledande taxonomiska auktoriteterna liksom Sveriges ornitologiska förening[5] för dessa nu till Microcarbo eftersom de utgör en tydlig grupp som skildes från övriga skarvar för 12 miljoner år sedan.[6][7][8]

Skarvarnas släktskap[redigera | redigera wikitext]

Skarvarnas taxonomi har varit omdiskuterad. Traditionellt har de placerats gruppen i ordningen pelikanfåglar (Pelecaniformes) men de har även placerats i ordningen storkfåglar (Ciconiiformes). Molekulära och morfologiska studier har dock visat att ordningen pelikanfåglar är parafyletisk.[9] Därför har skarvarna flyttats till den nya ordningen sulfåglar (Suliformes) tillsammans med fregattfåglar, sulor och ormhalsfåglar.[3]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Kronskarven är unikt för de övriga små skarvarterna i släktet Microcarbo nästan uteslutande havsbunden. Den häckar i småkolonier på öar och kustklippor och lägger ägg mellan juli och april.[4]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Kronskarven har en relativt liten världspopulation uppskattad till endast 6200 vuxna individer. Även om den tros vara stabil hotas den av störningar och föroreningar. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som nära hotad.[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Birdlife International 2012 Microcarbo coronatus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ [a b] Harrison, Peter. Seabirds of the World: A Photographic Guide. Princeton University Press, Princeton, New Jersey, 1987, ISBN 0-691-01551-1
  5. ^ Lagerqvist, M., Jirle, E., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2017). ”Nya arter i Tk:s lista”. Vår fågelvärld 76 (1): sid. 1-12. ISSN 0042-2649. http://birdlife.se/1.0.1.0/1529/download_35303.php.  Arkiverad 14 februari 2017 hämtat från the Wayback Machine.
  6. ^ Kennedy, M., Gray, R. D. och Spencer, H. G. 2000. The phylogenetic relationships of the shags and cormorants: Can sequence data resolve a disagreement between behavior and morpho- logy? Mol. Phylogenet. Evol. 17: 345–359.
  7. ^ Kennedy, M. och Spencer, H. G. 2014. Classifi- cation of the cormorants of the world. Mol. Phylogenet. Evol. 79: 249–257.
  8. ^ Siegel-Causey, D. 1988. Phylogeny of the Phalacrocoracidae. Condor 90: 885-905.
  9. ^ Mayr, Gerald (2003): The phylogenetic affinities of the Shoebill (Balaeniceps rex). Journal für Ornithologie 144(2): 157–175. HTML sammanfattning

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]