Kultursamverkansmodellen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Kultursamverkansmodellen lanserades 2011 av Regeringen Reinfeldt med målet att ge den regionala nivån ökat självbestämmande kring sina prioriteringar och förutsättningar. Ambitionen i satsningen var att regionerna i samråd med kommunerna, civilsamhället och kulturskapare tar fram kulturplaner som bildar underlag för statens beslut om medfinansiering. Kultursamverkansmodellen omfattar ungefär 20 % av kulturbudgeten. Tidigare har staten avgjort vilka regionala kulturinstitutioner som är berättigade till statligt stöd. Samtliga län, utom Stockholm, är sedan 2013 med i kultursamverkansmodellen.[1][2]

De sju verksamhetsområden som ingår i kultursamverkansmodellen är:

  1. professionell teater-, dans- och musikverksamhet,
  2. regional museiverksamhet,
  3. regional biblioteksverksamhet, läs- och litteraturfrämjande verksamhet
  4. professionell bild- och formverksamhet,
  5. regional enskild arkivverksamhet,
  6. filmkulturell verksamhet och
  7. hemslöjdsfrämjande verksamhet.[3]

Myndigheter och organisationer i Samverkansrådet är: Kulturrådet (ordförande), Konstnärsnämnden , Kungliga biblioteket, länsstyrelserna (genom länsstyrelsen i Halland), Nämnden för hemslöjdsfrågor, Riksteatern, Riksantikvarieämbetet, Riksarkivet och Svenska Filminstitutet.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.kulturradet.se/verksamhet/Modell-for-kultursamverkan/
  2. ^ https://data.riksdagen.se/fil/63511871-B742-46A3-8A3D-EB1118E3D564
  3. ^ ”Bidrag till regional kulturverksamhet - Kulturradet”. www.kulturradet.se. 7 november 2011. http://www.kulturradet.se/sv/bidrag/Regional-kulturverksamhet/. Läst 6 mars 2019.