Hoppa till innehållet

Kungsrall

Från Wikipedia
Kungsrall
Status i världen: Nära hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTran- och rallfåglar
Gruiformes
FamiljRallar
Rallidae
SläkteRallus
ArtKungsrall
R. elegans
Vetenskapligt namn
§ Rallus elegans
AuktorAudubon, 1834
Utbredning

Kungsrall[2] (Rallus elegans) är en amerikansk fågel i familjen rallar.[3] Den förekommer i östra USA samt på Kuba.

Utseende och läten

[redigera | redigera wikitext]

Kungsrallen är en stor (38–48 cm och slank rall med kort stjärt och lång, något böjd näbb. Ovansidan är spräcklig i brunt och rostrött. Flankerna är vitbandade. Bröst och hals är roströda. Mycket lika kustrallen har grå kinder, mindre tydlig bandning på flankerna och är mer ljusare kanelbrun i färgerna än roströd. Aztekrallen, tidigare behandlad som underart, är större och rödare undertill men med även den svagare bandning på flankerna.[4][5]

Lätena är mycket lika både kustrallen och virginiarallen, bland annat en fallande serie med stönande ljud eller ett "kik-brrrr". Spellätet, en serie plötsliga "kek", liknar kustrallens men är djupare, långsammare och mer staccato.[4]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Kungsrall delas in i två underarter med följande utbredning:[3]

  • Rallus elegans elegans – häckar i östra Kanada och nordöstra USA, övervintrar i östra Mexiko
  • Rallus elegans ramsdeni – förekommer på Kuba och Isla de la Juventud

Aztekrall (R. tenuirostris) betraktades tidigare som en underart till kungsrall och vissa gör det fortfarande.[6] Genetiska studier visar dock att den utgör en egen art.[7]

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Kungsrallen häckar i våtmarker med både sött och bräckt vatten, men inte i saltträsk där den ersätts av kustrallen. Den är vanligast i grunda våtmarker med inslag av djupare, öppna områden. Den ses även året runt i risfält. Födan består huvudsakligen av kräftor, vinkarkrabbor och andra små kräftdjur, men tar även mollusker, grodor, små ormar, möss och näbbmöss, fisk, insekter som gräshoppor och skalbaggar, frukt och frön. Fågeln lägger en till två kullar med tio till tolv ägg som ruvar i 21–23 dagar.[4]

Kungsrall med unge.

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal på grund av habitatförlust. Sedan 1966 har den minskat med hela 90%.[8] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som nära hotad (NT).[1] Världspopulationen för nominatformen elegans uppskattas till 104.000-105.000 individer, medan ramsdeni tros bestå av endast 500-1.000 individer.[1]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Rallus elegans . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2019.3. Läst 1 februari 2015.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
  4. ^ [a b c] King Rail Faktablad om kungsrall på allaboutbirds.org
  5. ^ Taylor, B. & Christie, D.A. (2020). King Rail (Rallus elegans). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53620 25 april 2020).
  6. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  7. ^ Maley, J.M. & Brumfield, R.T. (2013) Mitochondrial and next-generation sequence data used to infer phylogenetic relationships and species limits in the Clapper/King Rail complex. Condor 115(2): 316–329.
  8. ^ Sauer, J. R., D. K. Niven, J. E. Hines, D. J. Ziolkowski Jr., K. L. Pardieck, J. E. Fallon, and W. A. Link (2017). The North American Breeding Bird Survey, Results and Analysis 1966–2015. Version 2.07.2017. USGS Patuxent Wildlife Research Center, Laurel, MD, USA.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]