Kvinnlig kopulatorisk vokalisering

Från Wikipedia

Kvinnlig kopulatorisk vokalisering, även kallad kvinnligt samlagsläte eller parningsvokalisering, produceras av honor hos primater (inklusive kvinnor hos arten människa) och honor hos icke-primater. Dessa läten inträffar vanligen under parningen/samlaget och är därför relaterade till sexuell aktivitet.[1] Lätena som inträffar före samlaget/parningen, i syfte att locka en partner, är däremot kända som parningsläte.

Hos primater observeras parningsvokaliseringen i regel mot slutet av parningen,[2] men det finns avsevärda variationer mellan olika arter vad gäller dess inträdande, frekvens och form. Inom vetenskapen är det allmänt accepterat att den kopulatoriska vokaliseringen tjänar ett evolutionärt syfte.[3] Det anses att den fungerar som en anpassningsmässig lösning på problem som honor är utsatta för, inklusive barnamord, men även som ett medel för att erhålla spermier av hög kvalitet.[2]

Hos icke-primater förekommer normalt parningsläten före själva parningen, som medel för att attrahera hanar. De fungerar som lockrop, varierar i frekvens (14 Hz[4] till 70 000 Hz[5]) och funktion. En av huvudanledningarna till kvinnlig vokalisering är förekomsten av partnervaktande hos hanar.[6] Omvänt kan dessa lockrop också användas för att dra till sig högt rankade partner som kan hjälpa till att förhindra parning med den ursprungliga partnern.[7] Detta görs för att trigga igång ett naturligt urval.

Hos arten människa är samlagsläten kopplade till sexuell njutning eller tillfredsställelse och orgasm,[8] och därför uppträder den under själva samlaget som ett uttryck för sexuellt välmående. Vokaliseringar kan användas medvetet av kvinnor, i syfte att öka självkänslan hos deras sexualpartner och förorsaka en snabbare ejakulation.[9]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 30 juni 2023.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Thornhill, R.; Gangestad, S. W. (2008). The Evolutionary Biology of Human Female Sexuality. Oxford University Press. ISBN 9780195340983. https://books.google.com/books?id=oIE8DwAAQBAJ&q=vocalizations+OR+%22copulation+calls%22 
  2. ^ [a b] Pradhan, Gauri; Engelhardt, Antje; van Schaik, Carel; Maestripieri, Dario (januari 2006). ”The evolution of female copulation calls in primates: a review and a new model”. ""59"". s. 333–343. doi:10.1007/s00265-005-0075-y. http://researchonline.ljmu.ac.uk/3210/3/Pradhan%20et%20al..pdf. 
  3. ^ Dixson, A. (2013). Primate Sexuality: Comparative Studies of the Prosimians, Monkeys, Apes, and Humans. Oxford: UOP. ISBN 9780199544646. https://books.google.com/books?id=Z9N_BokMAMkC&q=vocalization 
  4. ^ Poole, J. H.; Payne, K.; Langbauer Jr, W. R.; Moss, C. J. (1988). ”The social contexts of some very low frequency calls of African elephants”. ""22"". s. 385–392. doi:10.1007/bf00294975. 
  5. ^ White, N. R.; Prasad, M.; Barfield, R. J.; Nyby, J. G. (1998). ”40-and 70-kHz vocalizations of mice (Mus musculus) during copulation”. ""63"". s. 467–473. doi:10.1016/s0031-9384(97)00484-8. 
  6. ^ Poole, J. (1989). ”Mate guarding, reproductive success and female choice in African elephants”. ""37"". s. 842–849. doi:10.1016/0003-3472(89)90068-7. 
  7. ^ Løvlie, H.; Zidar, J.; Berneheim, C. (2014). ”A cry for help: Female distress calling during copulation is context dependent”. ""92"". s. 151–157. doi:10.1016/j.anbehav.2014.04.002. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:liu:diva-106499. 
  8. ^ Christopher Ryan and Cacilda Jetha, Sex at Dawn (Harper Perennial, 2011), pp. 255-57.
  9. ^ Brewer, Gayle; Hendrie, Colin A. (2011). ”Evidence to Suggest that Copulatory Vocalizations in Women Are Not a Reflexive Consequence of Orgasm”. ""40"". s. 559–64. doi:10.1007/s10508-010-9632-1. http://clok.uclan.ac.uk/1171/1/1171_brewer_Vocalization_acceptedversion.pdf. 

Allmänna källor[redigera | redigera wikitext]