Längtan till landet

Från Wikipedia
Längtan till landet
OriginalspråkSvenska
KompositörOtto Lindblad
TextförfattareHerman Sätherberg
ÖvrigtPublicerad 1838

"Längtan till landet", även känd som "Vintern rasat", är en svenskspråkig sång med text av Herman Sätherberg och tonsatt för manskör av Otto Lindblad 1839.

Sången är en av de mest typiska vårsångerna i Sverige och har anknytning till Valborgsmässoafton då den sjungs av studentkörer. Texten publicerades ursprungligen som en vers i boken Jägarens vila, 1838. Några år efter visans tillkomst skrev Sätherberg ny text. Båda textversionerna börjar ungefär likadant. Den ursprungliga versionen är fyra strofer lång, den reviderade versionen har sex strofer. Det är de två första stroferna i den reviderade versionen som blivit folkkära.

Det "land" Herman Sätherberg längtade till när texten skrevs var Nolinge säteri i Grödinge socken.[källa behövs] Texten är publicerad i flera sångböcker.

Publicerad i

Inspelningar

En tidig inspelning gjordes i akustisk version av August Svenson i Stockholm i september 1909.[1]

Texten

Vintern rasat ut bland våra fjällar,
drivans blommor smälta ner och dö.
Himlen ler i vårens ljusa kvällar,
solen kysser liv i skog och sjö.

Snart är sommarn här i purpurvågor,
guldbelagda, azurskiftande.
Ligga ängarna i dagens lågor,
och i lunden dansa källorne.

Ja, jag kommer, hälsen glada vindar,
ut till landet, ut till fåglarne.
Att jag älskar dem, till björk och lindar,
sjö och berg, jag vill dem åter se.

Se dem än, som i min barndoms stunder,
följa bäckens dans till klarnad sjö.
Trastens sång i furuskogens lunder,
vattenfågelns lek kring fjärd och ö.

Referenser

Noter

Referenser

Externa länkar

Wikisource
Wikisource
Texten till Längtan till landet finns på Wikisource.