Långhorningar

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Långhorningar
Strangalia quadrifasciata 8527 heller.jpg
Fyrbandad blombock
Leptura quadrifasciata
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Leddjur
Arthropoda
Understam Sexfotingar
Hexapoda
Klass Insekter
Insecta
Underklass Bevingade insekter
Pterygota
Ordning Skalbaggar
Coleoptera
Underordning Allätarbaggar
Polyphaga
Överfamilj Chrysomeloidea
Familj Långhorningar
Cerambycidae
Vetenskapligt namn
§ Cerambycidae
Underfamiljer
Se text
Hitta fler artiklar om djur med

Långhorningar (Cerambycidae) är en familj i insektsordningen skalbaggar som omfattar cirka 35 000 arter. Arternas mest karakteristiska drag är de extremt långa antennerna. Arterna är vanligen trä- eller barklevande, och larverna förpuppar sig inuti trästammar, från vilka de sedan gnager sig ut. Flera arter är metalliskt skimrande. Den största arten, titanbock, kan bli upp till 17 centimeter lång.

I Europa finns cirka 640 arter, i Norden 128 arter och i Sverige 118 arter.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Långhorningarnas närmaste släktingar är bladbaggarna, tillsammans med vilka de utgör överfamiljen Chrysomeloidea. De skiljs från bladbaggarna genom utformningen av skenbenen, där långhorningarna har två taggar i ena änden. Familjerna inordnas i underordningen allätarbaggar av ordningen skalbaggar.

Underfamiljer[redigera | redigera wikitext]

Nordiska långhorningar[redigera | redigera wikitext]

I Norden förekommer 128 arter från sex underfamiljer, se Lista över Nordens långhorningar. Ytterligare några arter har påträffats som larver eller puppor i importerade trävaror.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Skalbaggar: Långhorningar Coleoptera:Cerambycidae. 2007. ArtDatabanken, SLU, Uppsala, ISBN 978-91-88506-62-7