Långstjärtad parakit

	Långstjärtad parakit; Status i världen: Sårbar
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Papegojfåglar; Psittaciformes
Familj	Östpapegojor; Psittaculidae
Släkte	Psittacula
Art	Långstjärtad parakit; P. longicauda
Vetenskapligt namn
	§ Psittacula longicauda
Auktor	(Boddaert, 1783)
Synonymer
	Belocercus longicaudus

Långstjärtad parakit^[2] (Psittacula longicauda) är en hotad papegojfågel som förekommer i Sydostasien.^[3]

Utbredning och systematik

Långstjärtad parakit delas in i fem underarter med följande utbredning:^[3]

Psittacula longicauda tytleri – förekommer på Andamanerna
Psittacula longicauda nicobarica – förekommer på Nikobarerna
longicauda-gruppen
- Psittacula longicauda longicauda – förekommer i södra Malackahalvön, Borneo, Sumatra, Nias, Bangka och Anambas
- Psittacula longicauda defontainei – förekommer på Natuna (västra Borneo)
Psittacula longicauda modesta – förekommer i Enggano (utanför sydvästra Sumatra)

Underarterna tytleri och nicobarica skiljer sig tydligt både från varandra och från övriga underarter, och kan utgöra två distinkta egna arter.^[4] Genetiska studier visar också att de olika taxonen inte är varandras nämaste släktingar.^[5] Dessa resultat har dock ännu inte lett till några taxonomiska förändringar.

Kännetecken

Långstjärtad parakit är en 42 cm lång papegojfågel med som namnet avslöjar relativt lång stjärt. Från sina närmaste släktingar utmärker den sig genom kombinationen av röda kinder, grön hjässa, ljust grågrön nacke och mantel samt blå förlängda centrala stjärtpennor.^[6]

Skillnader mellan underarter

De fyra underartsgrupperna (se Systematik ovan) skiljer sig relativt mycket åt i utseende. Tre av dem skiljer sig från den fjärde, nominatformen och defontainei, enligt följande:^[7]

Fåglar i Andamanerna (tytleri) är större. Hanen är gulgrön med kraftig malvafärgad anstrykning från nacken bak till övre delen av ryggen. På nedre delen av ryggen och övergumpen är den grön. Honan är gulgrön från hjässan till manteln.

Hanar i angränsande Nikobarerna (nicobarica) är också relativt stora, men har istället en lätt blå anstrykning på manteln.

Fåglar på ön Enggano utanför Sumatra (modesta) är även de förhållandevis stora med mattröd grönaktig hjässa och karmosinfärgade huvudsidor. Honan har grönbrun hjässa med en röd fläck i nacken.

Läten

Bland lätena hörs disharmoniska "kiak", ljusa "pee-yo", grälande "cheet-cheet-cheet" och darrande "kraaak".^[7]

Status och hot

Arten tros minska relativt kraftigt till följd av skogsavverkning och jakt. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den därför som sårbar..^[1]

Referenser

^ [a b] Birdlife International 2012 Belocercus longicaudus . Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018-2. Läst 1 februari 2019.
^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
^ Rasmussen, P.C. & Anderton, J.C. (2005) Birds of South Asia. The Ripley Guide. Vols. 1 and 2. Smithsonian Institution & Lynx Edicions, Washington, D.C. & Barcelona.
^ Kundu, S., Jones, C.G., Prys-Jones, R.P. & Groombridge, J.J. (2012) The evolution of the Indian Ocean parrots (Psittaciformes): extinction, adaptive radiation and eustacy. Mol. Phylogenet. Evol. 62(1): 296–305.
^ Juniper, Tony; Mike Parr (1998). Parrots: A Guide to Parrots of the World. Yale University Press. ISBN 978-0300074536
^ [a b] Forshaw, Joseph M. (2006). Parrots of the World; an Identification Guide. Illustrated by Frank Knight. Princeton University Press. plate. ISBN 0-691-09251-6.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör långstjärtad parakit.
Bilder & media
Wikispecies har information om Psittacula longicauda.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b] Birdlife International 2012 Belocercus longicaudus . Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018-2. Läst 1 februari 2019.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11

[4] Rasmussen, P.C. & Anderton, J.C. (2005) Birds of South Asia. The Ripley Guide. Vols. 1 and 2. Smithsonian Institution & Lynx Edicions, Washington, D.C. & Barcelona.

[5] Kundu, S., Jones, C.G., Prys-Jones, R.P. & Groombridge, J.J. (2012) The evolution of the Indian Ocean parrots (Psittaciformes): extinction, adaptive radiation and eustacy. Mol. Phylogenet. Evol. 62(1): 296–305.

[Juniper-Parr-6] Juniper, Tony; Mike Parr (1998). Parrots: A Guide to Parrots of the World. Yale University Press. ISBN 978-0300074536

[parrots-7] [a b] Forshaw, Joseph M. (2006). Parrots of the World; an Identification Guide. Illustrated by Frank Knight. Princeton University Press. plate. ISBN 0-691-09251-6.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]