Landstigningen vid Kachis kapell
| Landstigningen vid Kachis kapell | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Del av Gustav III:s ryska krig | |||||||
 Landstigningen vid Kachis kapell målad av Johan Tietrich Schoultz | |||||||
| |||||||
| Stridande | |||||||
 Sverige
|
 Ryssland
| ||||||
| Befälhavare och ledare | |||||||
| Gustav III William Sidney Smith Carl Pontus Lilliehorn
|
|||||||
| Styrka | |||||||
| 2 divisioner Kanonslupar 200 man landsatta |
Skansar Okänt antal Grenadjärer | ||||||
| Förluster | |||||||
| 4 döda 16 sårade |
4 döda 28 tillfångatagna Två 12-pundiga kanoner | ||||||
| |||||
Landstigningen vid Kachis kapell, även kallad Träffningen vid Uransari, skedde den 16 juni 1790 under Gustav III:s ryska krig. Svensk befälhavare var Gustav III, samt William Sidney Smith. Landstigningen skedde utanför Viborg vid Trångsund (Uransari), vid Kachis kapell.
Slaget
Klockan 2 på morgonen den 16 juni anlände 2 divisioner kanonslupar till Trångsund vid Kachis udde. Svenskarna upptäckte här ett dolt ryskt batteri och inledde landstigningen med ett detachement, ca 200 man, ur Livgardet under kapten Carl Pontus Lilliehorn, som redan vid inledningen av operationen skadades av eld från de ryska kanonerna. Divisionen fördes i strid av den engelske översten i svensk tjänst William Sidney Smith, som beordrade eld mot den ryska förskansningen. Kapten Liljehorn ledde trots sin skada landstigningen i främsta ledet, och de möttes av ryska livgrenadjärer och gardestrupper, som efter en kortare strid drog sig tillbaka. Svenskarna tog vid detta tillfälle 28 fångar samt två 12 pundiga kanoner. Efter slaget befordrades Lilliehorn till överstelöjtnant av Gustaf III ombord på stabsfartyget Amphion. De egna förlusterna uppgick till totalt fyra döda och sexton sårade.[1][2] De ryska förlusterna uppgick likväl till fyra döda.[3]
Trofékanoner
Svenskarna lyckades vid denna landstigning ta två ryska tolvpundiga kanoner (den ena rysk från 1770-talet den andra ursprungligen preussisk och troligen tagen av ryssarna under Sjuårskriget). Dessa togs som troféer och ställdes upp på Stockholms slott på yttre borggården vid gevärsbron, där en särskilt del av Högvakten, kallad Artillerivakten, ansvarade för dem. De stod kvar framför slottet till 1884.[4]
På kanonerna står följande sentens ingraverad;
Kanonerna finnas idag på Armémuseum.[5]