Lappsparv

	Lappsparv; Status i världen: Livskraftig (lc); Status i Sverige: Livskraftig; Status i Finland: Nära hotad
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Sporrsparvar; Calcariidae se text
Släkte	Calcarius
Art	Lappsparv; C. lapponicus
Vetenskapligt namn
	§ Calcarius lapponicus
Auktor	Linné, 1758
Utbredning
	Global utbredningskarta, där orange betecknar häckningsområde, blått övervintringsområde och gult förekomst under flyttningen.

Lappsparv (Calcarius lapponicus) är en fågel i den lilla familjen sporrsparvar, vilka tidigare fördes till familjen fältsparvar. Den häckar cirkumpolärt på nordligt belägna fjällhedar och myrar. Vintertid flyttar den söderut till tempererade slättområden. Arten är talrik och kategoriseras som livskraftig av IUCN.

Kännetecken

Utseende

Lappsparven är en rätt kraftig sparv men en kroppslängd på 14–15,5 cm. Den utmärker sig genom en lång bakklo, som är längre än själva baktån och mindre böjd än hos fältsparvarna. Hos den adulta hanen är hjässa, kind, strupe och övre bröst helsvart. Från näbbroten sträcker sig ett ljust ögonbrynsstreck som löper bakom de svarta örontäckarna ned på halsen. Nacken är rostbrun. Ryggen, skuldrorna och vingtäckarna är spräckliga i svart och rostbrunt. Undersidan är vit, med rostgul anstrykning. Sidorna är tecknade med svarta fläckar.^[4]

Hos honan saknas det svarta på huvudet, strupen och kroppssidorna, och hennes färg är i allmänhet blekare och mer rostbrun. Hon har ett svartfläckat ljust bröst.^[4]

Läte

Lappsparven är en ljudlig fågel. På sträck och ofta vid uppflog hörs ett torrt "pr'r'r'rt", både hårdare och torrare än snösparvens läte. Även korta och visslande "tju" eller sträva "tjyb" kan höras. På häckplats hörs oroliga "tily". Sången är en kort strof med ödslig klang, något påminnande om berglärkans sång men utan dennas stakande inledning. Ibland utför den en ryttlande sångflykt med utbredd stjärt, och då blir stroferna längre.^[4]

Utbredning och systematik

Lappsparven är en flyttfågel som har ett i det närmaste cirkumpolärt häckningsområde från skandinaviska fjällkedjan, över arktiska Eurasien, i Alaska, Kanada och allra nordligaste USA samt på Grönlands västkust. Den övervintrar på stäpperna i Ryssland och Centralasien från Svarta havet och österut till Nordkorea och Japan; i USA, i Danmark, på Brittiska öarna och utmed norra Västeuropas kustområden.^[5]

Lappsparven delas upp i fem underarter, med följande utbredning:^[6]

Calcarius lapponicus subcalcaratus (Brehm, 1836) – häckar i norra Kanada och på Grönland; flyttar vintertid till USA och nordvästra Europa
Calcarius lapponicus lapponicus, vanlig lappsparv^[7] – häckar i norra Europa och norra Asien; övervintrar ner till södra Europa och centrala Asien
Calcarius lapponicus kamtchaticus (Portenko, 1937) – häckar i nordöstra Sibirien; övervintrar till östra Asien
Calcarius lapponicus alascensis (Ridgway, 1898) – häckar i allra östligaste Sibirien, Alaska och nordvästra Kanada; på Aleuterna och Pribiloföarna, och i Alaska och västra Kanada; övervintrar i västra USA
Calcarius lapponicus coloratus (Ridgway, 1898) – häckar på Kommendörsöarna, övervintrar i östcentrala Kina

Förekomst i Sverige

Lappsparven häckar i fjällkedjan från norra Dalarna till Torne Lappmark, ovanför trädgränsen men i Lappland även på stora myrar i fjällnära skog. Den flyttar i augusti och början av september. Fåglar häckande i Skandinavien övervintrar i två områden, dels norr om Svarta havet, dels utmed Nordsjöns kuster. Flertalet svenska lappsparvar flyttar mot sydost. Under våren rastar den relativt talrikt i Västerbottens och Norrbottens kusttrakter, medan den är sparsam i södra Sverige under flyttningen.

Familjetillhörighet

Lappsparven har traditionellt placerats inom den ganska stora familjen fältsparvar (Emberizidae), men data från genetiska undersökningar^[8] visar att lappsparvarna i Calcarius, präriesporrsparven (Rhynchophanes mccownii) och de två snösparvarna inom släktet Plectrophenax tillsammans utgör en egen utvecklingslinje som inte har sina närmsta släktingar inom fältsparvsfamiljen. Istället utgör de en systerklad till en mycket artrik grupp fåglar där visserligen fältsparvarna ingår, men även bland annat amerikanska familjer som kardinaler, tangaror, skogssångare och trupialer. De lyfts därför numera ut till den egna familjen sporrsparvar (Calcariidae).^[9]^[10]

Ekologi

I slutet av april eller början av maj anländer lappsparven till sina häckningsområden. I Sverige häckar den på hedar med lågväxande dvärgbjörk, videbuskar och örter i fjälltrakterna, men även på stora videbevuxna myrar i fjällbjörkskog och barrskog i Lappland. I Finland har den tidigare häckat även i skärgårdsmiljö vid Bottenviken.

Boet, som byggs av fina kvistar, gräs och mossa samt inuti är fodrat med fjädrar, placeras på fuktiga ställen på marken, gärna i en fördjupning eller intill en tuva. I början av juni lägger honan fyra till sex gråaktiga, gulaktiga eller ljusbruna ägg, som är mer eller mindre överdragna med mörkare streck och punkter. Äggen ruvas i ungefär två veckor och redan i mitten av juli är ungarna utflugna. Lappsparvarna lever vanligen parvis, men även i små kolonier.

På sommaren består deras föda huvudsakligen av insekter. Under flyttningen äter den mestadels frön och rastar då gärna på stubbåkrar. Övervintring sker också i jordbruksmark, i västra Europa även på saltängar eller strandängar.

Filmklipp på födosökande lappsparv.

Status och hot

Lappsparven har ett mycket stort utbredningsområde och världspopulationen uppskattas till 119–140 miljoner adulta individer. Den tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att anses vara hotad. Det gör att internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den som livskraftig.^[1]

Status i Norden

Beståndet av lappsparv i Sverige uppvisar betydande årliga variationer. Efter en kraftig minskning under början av 2000-talet fram till 2012, följt av en populationstopp 2014, har beståndet stabiliserats. Sett över den senaste tioårsperioden har populationen fluktuerat utan någon tydlig trend. Tidigare var arten rödlistad som sårbar (VU), men i takt med att beståndet stabiliserats har statusen ändrats till livskraftig (LC).^[2]

I Norge är populationen ungefär lika stor som i Sverige, medan den är mycket mer fåtalig i Finland med ett uppskattat bestånd på 20 000–50 000 par enligt den fiska fågelatlasen. Arten saknas på Island.

Referenser

Noter

1 2 BirdLife International 2025 Calcarius lapponicus . Från: IUCN 2025. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2025.1. Läst 4 november 2025.
1 2 Svensson, M., Grahn, J., Green, M., Lignell, N., Nilsson, J. & Tjernberg, M. (2023-2025). Rödlista 2025 – expertkommittén för fåglar, Uppsala: SLU Artdatabanken, läst 2026-04-10
↑ Jari Valkama (2019). ”Finsk rödlistning av lappsparv – Calcarius lapponicus” (på svenska/finska). Finlands Artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.35185. Läst 22 mars 2022.
1 2 3 Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 394–395. ISBN 978-91-7424-039-9
↑ Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
↑ AviList Core Team. 2025. AviList: The Global Avian Checklist, v2025. https://doi.org/10.2173/avilist.v2025
↑ BirdLife Sverige, [Sveriges fågeltaxa https://birdlife.se/tk/vastpalearktislistan/sverige-underarter/]
↑ Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.
↑ Lagerqvist, Markus (2008) Trassliga familjeförhållanden, Roadrunner, vol.16, nr.1, sid:43
↑ Jirle, E., Svensson, L., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2010). ”Förändringar i listan över Holarktis fåglar: Rapport nr 3 från sof:s taxonomikommitté”. Vår fågelvärld 69 (6): sid. 40–48. ISSN 0042-2649.

Webbkällor

SLU Artdatabanken (2026). Artfakta: lappsparv (Calcarius lapponicus), läst 2026-04-10

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör lappsparv.
Bilder & media
Wikispecies har information om lappsparv.
Artförteckning
Artportalen: Dagens fynd – senaste observationerna – bilder
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] 1 2 BirdLife International 2025 Calcarius lapponicus . Från: IUCN 2025. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2025.1. Läst 4 november 2025.

[SLU-2] 1 2 Svensson, M., Grahn, J., Green, M., Lignell, N., Nilsson, J. & Tjernberg, M. (2023-2025). Rödlista 2025 – expertkommittén för fåglar, Uppsala: SLU Artdatabanken, läst 2026-04-10

[ADBfi-3] Jari Valkama (2019). ”Finsk rödlistning av lappsparv – Calcarius lapponicus” (på svenska/finska). Finlands Artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.35185. Läst 22 mars 2022.

[Fågelguiden-4] 1 2 3 Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 394–395. ISBN 978-91-7424-039-9

[Larsson-5] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom

[AviList-6] AviList Core Team. 2025. AviList: The Global Avian Checklist, v2025. https://doi.org/10.2173/avilist.v2025

[SF-7] BirdLife Sverige, [Sveriges fågeltaxa https://birdlife.se/tk/vastpalearktislistan/sverige-underarter/]

[8] Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.

[9] Lagerqvist, Markus (2008) Trassliga familjeförhållanden, Roadrunner, vol.16, nr.1, sid:43

[10] Jirle, E., Svensson, L., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2010). ”Förändringar i listan över Holarktis fåglar: Rapport nr 3 från sof:s taxonomikommitté”. Vår fågelvärld 69 (6): sid. 40–48. ISSN 0042-2649.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]