Lars Johan Colling
Lars Johan Colling, född 17 februari 1714 i Stockholm, död 10 mars 1786 i Lund, var en svensk rättslärd, professor.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Lars Colling var son till bergsrådet Olof Colling och Elisabet Norrman,[1] och dotterson till Laurentius Norrmannus.[2]
Colling studerade vitterhet och lagkunskap först i Uppsala och sedan i Lund, förordnades 1743 till docent i juridiska fakulteten vid sistnämnda universitet samt 1744 till adjunkt och 1753 till professor i svensk och romersk rätt, från vilket ämbete han på begäran erhöll avsked 1785. Av de 209 akademiska avhandlingar, för vilka han under sin lärartid presiderade, är 193 av hans egen hand.
Colling begravdes först i Lunds domkyrka, men stoftet flyttades 1875 till en massgrav på Norra kyrkogården i Lund.
| Företrädare: Carl Jesper Benzelius |
Rektor för Lunds universitet 1757 |
Efterträdare: Johan Nelander |
| Företrädare: Carl Jesper Benzelius |
Rektor för Lunds universitet 1767 |
Efterträdare: Gustaf Harmens |
| Företrädare: Petrus Munck |
Rektor för Lunds universitet 1781 |
Efterträdare: Christian Wollin |
Källor[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Colling, Lars Johan, 1904–1926.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Lars Johan Colling, http://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14939, Svenskt biografiskt lexikon (art av Åke Holmbäck.), hämtad 2015-01-01
- ^ [1] Arkiverad 1 januari 2015 hämtat från the Wayback Machine.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
|