Lasioglossum sedi

Från Wikipedia
Lasioglossum sedi
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljVägbin
Halictidae
SläkteSmalbin
Lasioglossum
ArtLasioglossum sedi
Vetenskapligt namn
§ Lasioglossum sedi
Auktor(Sandhouse, 1924)
Synonymer
Halictus (Chloralictus) sedi Sandhouse, 1924
Dialictus sedi (Sandhouse, 1924)[1]
Hitta fler artiklar om djur med

Lasioglossum sedi är en biart som först beskrevs av Sandhouse 1924. Den ingår i släktet smalbin och familjen vägbin.[2] Arten finns i sydvästra Kanada och nordvästra USA.[3]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Huvud och mellankropp är ljusgröna med guldaktig metallglans, clypeus[a] övre halva svartbrun, den undre halvan och partiet ovanför clypeus bronsfärgat. Antennerna är mörkbruna med den övre delen rödbrun till brungul, hos honan endast på undersidan. På mellankroppen är vingarna halvgenomskinliga med ljust brungula ribbor och rödaktiga till brungula vingbaser, samt benen bruna. På bakkroppen är tergiterna[b] gröna och sterniterna[b] bruna, båda med bakkanterna blekt rödbruna till genomskinligt blekgula. Arten är liten: Honan är 5 till 5,4 mm lång, hanen 4,8 till 5 mm.[3]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Lasioglossum sedi är en vanlig art vars utbredningsområde sträcker sig från British Columbia i Kanada i ett tämligen smalt bälte sydöst till Colorado i USA.[3]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Arten har fått sitt vetenskapliga artepitet (sedi) från fetknoppssläktet (Sedum) i familjen fetbladsväxter, men arten är polylektisk, den flyger till blommande växter från många familjer, förutom fetbladsväxter ärtväxter, flockblommiga växter, korgblommiga växter, korsblommiga växter, strävbladiga växter, klockväxter, rosväxter och flenörtsväxter.[1]

Litet är känt om artens biologi, men likt andra arter i undersläktet förmodas den vara social. Boet inrättas i jorden, och endast den parade honan övervintrar.[4]

Kommentarer[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan mandiblerna, de pariga käkarna. Under clypeus sitter labrum, också känd som överläppen.
  2. ^ [a b] Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Lasioglossum sedi (Sandhouse, 1924)” (på engelska). Discover Life. https://www.discoverlife.org/20/q?search=Lasioglossum+sedi. Läst 30 oktober 2020. 
  2. ^ Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2019). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2019 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2019/search/all/key/lasioglossum+sedi/match/1. Läst 31 oktober 2020. 
  3. ^ [a b c] Jason Gibbs (2010). ”Revision of the metallic species of Lasioglossum (Dialictus) in Canada (Hymenoptera, Halictidae, Halictini).” (på engelska) (PDF, 44,4 MB). Zootaxa (Auckland, Nya Zeeland: Magnolia Press) 2591: sid. 294–298. ISSN 1175-5334. https://www.researchgate.net/profile/Jason_Gibbs2/publication/259621404_Revision_of_the_metallic_Lasioglossum_Dialictus_of_Canada_Hymenoptera_Halictidae_Halictini/links/54ee2d9d0cf2e55866f23092/Revision-of-the-metallic-Lasioglossum-Dialictus-of-Canada-Hymenoptera-Halictidae-Halictini.pdf?origin=publication_detail. Läst 10 mars 2020. 
  4. ^ Lasioglossum sedi (Sandhouse, 1924)” (på engelska). Bees of Canada. Regina, Kanada: Royal Saskatchewan Museum. http://beesofcanada.com/species/lasioglossum-sedi. Läst 30 oktober 2020. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]