Lateralt tänkande

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Lateralt tänkande är ett otraditionellt angreppssätt av en frågeställning, som i vissa fall kan ge oväntade enkla lösningar på svåra problem.

Begreppet myntades av Edward de Bono i hans bok The Use of Lateral Thinking från 1967 och utvecklades vidare i Lateral Thinking från 1970.

Tekniken för lateralt tänkande handlar mycket om att hitta nya infallsvinklar på ett problem. Jämfört med traditionell problemlösning läggs därför mer tid på att fundera på olika sätt att betrakta problemet innan man ger sig in i själva arbetet med att hitta lösningar. Lateralt tänkande är motsatsen till vertikalt tänkande. Poängen med det laterala tänkande är att hitta många lösningar eller synsätt medan det vertikala tänkandets syfte är att finna den bästa lösningen. Förhållandet mellan lateralt och vertikalt tänkande är alltså komplementärt, båda behövs t ex i en problemlösningsprocess.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]