Laurentius Laurinus den yngre

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Laurentius Laurinus den yngre, född 27 augusti 1613 i Häradshammars socken, död 20 november 1672 i Stockholm, var en svensk präst i Skeda församling och S:t Laurentii församling.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Laurentius Laurinus den yngre föddes 27 augusti 1613 i Häradshammars socken. Han var son till kyrkoherden Laurentius Laurinus. Laurinius blev 6 mars 1631 student i Uppsala och 1639 magister i Wittenberg. Efter fortsatte han att utomlands och blev bland annat krönt till kejserlig poet. Laurinius återvände till Sverige 1641 och blev 1642 latinlektor ("eloguentiae & poëseos") vid Linköpings gymnasium. Han prästvigdes 22 augusti 1643 och blev 1644 filosofilektor ("logices") i Linköping. År 1650 blev han historielektor ("historiarum & moralium") i Linköping. Poenitentiarus publicus blev han 1656. Laurinus blev 1657 förste teologi lektor i Linköping samt kyrkoherde i Skeda församling. Den 3 augusti 1659 blev han kyrkoherde i S:t Laurentii församling, Söderköping och samma år blev han även kontraktsprost i Hammarkinds kontrakt. Laurinus avled 20 november 1672 under riksdagen i Stockholm.[1]

Laurinus var riksdagsman och deltog i riksdagen 1658, riksdagen 1660 och riksdagen 1672. Han fick under sin levnadstid Gulltorps kvarn som gåva.[1]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Laurinus gifte sig 19 juni 1641 med Helena Wallerius (1620–1695). Hon var dotter till kyrkoherden Laurentius Wallerius och Catharina Ungius i Högsby socken. De fick tillsammans barnen Christophorus Laurinus, Johan Laurin (1643–1698), Lars (1644–1672), Eric (född 1645), Elisabeth (Lispetta), Margareta, Catharina, Brigitta (död 1675), Helena (1660–1663), Anna (född 1662), Samuel (1664–1665), Christina (1666–1668) och åtta barn som troligen dog vid födseln.[1]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Parent. in memor. juvenis Andreae Petri Runzaei, Uppsala 1632.[1]
  • Disp. de virtute motali, Uppsala 1634.[1]
  • Disp. de bonitate, Uppsala 1638.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Westerlund, Johan Alfred; Setterdahl Johan Axel, Meurling Erik (1917-1919). Linköpings stifts herdaminne. D. 3. Linköping. sid. 503. Libris 41149