Lee Grant

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Lee Grant
Lee Grant 1975.
Lee Grant 1975.
Född Jonathan Vincent Voight
31 oktober 1925 (90 år)
New York, New York, USA
Aktiva år 1949–2013
IMDb SFDb

Lee Grant, född Lyova Haskell Rosenthal 31 oktober 1925 i New York i New York, är en amerikansk skådespelare. Hon tilldelades en Oscar för bästa kvinnliga biroll för rollen i filmen Shampoo 1975.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Lee Grants föräldrar var östeuropeiska judar. Hon etablerade sig som skådespelerska på Broadway i tonåren och filmdebuterade i Polisstation 21 (Detective Story), vilken hon även spelat på scenen. För denna film fick hon sin första Oscarsnominering och vann pris som bästa skådespelerska på Filmfestivalen i Cannes.

Grant blev svartlistad i Hollywood efter att ha vägrat vittna mot sin man, Arnold Manoff, inför House Un-American Activities Committee (HUAC). Hon fortsatte som scenskådespelerska och kom så småningom tillbaka även på film och TV, i bland annat Jacqueline Susann-filmatiseringen Dockornas dal. 1966 vann hon en Emmy för Peyton Place. Hon har vunnit en gång till och nominerad ytterligare fem. Hon medverkade även i det andra avsnittet av Columbo-serien.

1971 blev hon Oscarsnominerad igen, för Hal Ashbys Landlord (1970). Samma årtionde medverkade hon även i bland annat Shampoo – även denna regisserad av Ashby – för vilken hon belönades med en Oscar 1976. Året därpå var hon nominerad igen, för De fördömdas resa. Andra filmer från den här tiden är Haveriplats: Bermudatriangeln (1977), Katastrofplats Houston (1978) och Damien – Omen II (1978).

Under 1980- och 90-talen medverkade hon mest i mindre kända filmer och i TV-filmer. Hon medverkade dock bland annat i Randal Kleisers It's My Party (1996). På 2000-talet har hon medverkat i ett par stora filmer, som Dr. T och kvinnorna (2000) och Mulholland Drive (2001).

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]